Remissvar till promemorian ”Ny kärnkraft i Sverige – ett första steg”
Då kärnkraft inte är ett förnybart energislag, kräver miljöfarlig brytning av uran och ger upphov till radioaktivt avfall, anser inte
Naturskyddsföreningen att ny kärnkraft ska byggas i Sverige.
Sverige befinner sig mitt i en energiomställning, där framför allt vindkraft byggs ut i ett högt tempo. Energiomställningen attraherar investeringar, ökar den svenska elexporten och möjliggör kraftiga utsläppsminskningar i transport- och industrisektorerna. Den snabba vindkraftsutbyggnaden sker delvis tack vare en långsiktighet i energipolitiken, där förnybart har varit det huvudsakliga målet.
Att, som regeringen nu föreslår, aktivt öppna upp för ny kärnkraft genom ändrade regelverk riskerar att minska utbyggnadstakten för förnybart och därmed inte leda till den ökade elproduktionen som den nya energipolitiken syftar till. När detta sker samtidigt som förutsättningarna för ny vindkraft försämras riskerar konsekvenserna att bli betydande.
Då kärnkraft inte är ett förnybart energislag, kräver miljöfarlig brytning av uran och ger upphov till radioaktivt avfall, anser inte Naturskyddsföreningen att ny kärnkraft ska byggas i Sverige.
Om ny kärnkraft ändå byggs i Sverige, anser föreningen att den måste bära sina kostnader fullt ut och inte gynnas av förmånliga, riktade krediter. Vindkraften bär redan idag sina kostnader och fortsatta prisminskningar gör att även solceller bör klara sig utan subventioner i närtid. Det finns alltså billigare sätt att bygga ut den fossilfria elproduktionen än genom ekonomiskt stöd till kärnkraft.
Kärnkraft är en miljöfarlig verksamhet som kräver mycket hård reglering och tillståndsprövning. Att införa en lättare miljöprövning är därför helt fel väg att gå.
Utbyggnad av kärnkraft skapar en inlåsning i ett icke-förnybart energislag för många decennier framöver. De allra mest ambitiösa prognoserna för när ny kärnkraft kan vara på plats i Sverige är tidigt 2030-tal, men det kommer sannolikt att försenas. Även om det är små modulära reaktorer snarare än konventionella reaktorer som planeras i Sverige måste lärdomar dras från andra kärnkraftsprojekt i världen och Europa. Enligt World Nuclear Industry status report 2022 finns det över tid en trend mot ökande konstruktionstider för kärnkraft. I Europa har projekt som Olkiluoto 3 i Finland, Flamantville-3 i Frankrike och Hinkley Point C i Storbritannien blivit mycket försenade och kraftigt överskridit budget.
Små modulära reaktorer (SMR) lyfts ofta som en lösning eftersom de kan byggas ut snabbare än konventionella reaktorer, och det kan möjligen bli så på sikt, men de är just nu ny oprövad teknik och det finns därför risk att de går över tid och budget. De två ryska 30 megawatt-reaktorerna Akademik-Lomonosov som har varit menade att demonstrera just SMR-konceptet har tagit 3,5 gånger så lång tid och kostat 6 gånger så mycket som planerat att bygga. I slutändan kostade de dubbelt så mycket som konventionella Gen III reaktorer. Just eftersom det är en ny teknik måste höga krav ställas på noggranna tillståndsprövningar.
Minskade incitament för förnybar energi i kombination med stora osäkerheter kring när nya kärnreaktorer kan vara på plats, utgör ett hot mot en snabb utbyggnad av grön elproduktion, vilket riskerar både Sveriges klimatmål och industrins omställning.
