Skogsbolag hotar Sveriges trovärdighet

Här kan du läsa hela artikeln hos Dagens Industri.

Det är kris för den biologiska mångfalden i den svenska skogen, och utvecklingen för miljön i skogen är negativ. Det mest akuta problemet är att skogar med oersättliga naturvärden fortsätter att avverkas. Att bevara den biologiska mångfalden handlar inte bara om att bevara enskilda arter, utan även om att stärka skogens motståndskraft mot klimatrelaterade störningar och därmed också säkra skogarnas förmåga till långsiktig hållbar råvaruförsörjning.

Dagens skogspolitik vilar på två jämställda mål om produktion och miljö, samt principen om frihet under ansvar. Skogsvårdslagen saknar skarpa regler för naturvården, utan lagstiftningen lämnar i hög grad över detta ansvar till skogsägaren.

Samtidigt finns det frivilliga skogscertifieringar för ett mer hållbart skogsbruk, som exempelvis FSC. Dessa tillkom som svar på marknadens efterfrågan på råvara från ett hållbart skogsbruk. I en bransch där lagstiftningen saknar skarpa regler har FSC fungerat som en sorts självsanering; en möjlighet för certifierade markägare att visa för marknaden att de tar ansvar för hela det sammanhang där skogen existerar.

Naturskyddsföreningen var tidigare drivande i arbetet med att fram de svenska kraven i FSC-certifieringen, men lämnade certifieringen 2010. Anledningen var att systemet inte kan garantera att bolagen lever upp till miljökraven. Nu hotar två av Sveriges största skogsbolag och markägare, SCA och Holmen, att hoppa av certifieringen – men av helt andra skäl.

Både Holmen och SCA menar att FSC:s krav tar för mycket hänsyn till naturen på bekostnad av klimatnyttan, och att reglerna behöver förändras för att väga in skogsbrukets klimatnytta när det handlar om råvaror från skogen. På klassiskt manér ställs här två av våra ödesfrågor emot varandra – naturkrisen och klimatkrisen.

Skogsindustrin i Sverige har under lång tid investerat stora summor i att öka sin kapacitet för att processa allt större volymer virke. Men samtidigt har satsningar på resurseffektivitet, nya klimatsmarta och innovativa produkter och motståndskraftiga skogar prioriterats ned.

Här väcks flera frågor. För det första är det omtvistat hur stor klimatnyttan från skogen egentligen är. En forskningssyntes från 2024 visar att klimatnyttan från skogsnäringen ofta överdrivs. Idag går majoriteten av råvaran till kortlivade produkter, och samtidigt avlägsnas stora kollager från skogen vid avverkning. Skogens nettoupptag av koldioxid har halverats sedan 1990-talet – från 60 till 30 miljoner ton.

För det andra är det inte möjligt att klara klimatkrisen om vi inte bevarar den biologiska mångfalden. Den krävs för motståndskraft mot klimateffekter och för bevarad kolsänka. Därför är det en chimär att det skulle gå att rädda klimatet på bekostad av naturen. För det tredje får ett avhopp från certifieringen allvarliga konsekvenser för samernas rättigheter på bolagens marker, eftersom FSC delvis har införlivat principen om Free, Prior and Informed Consent (FPIC) – en grundläggande rättighet för urfolk enligt FN:s deklaration, vilket inte svensk lag har gjort. Utan FSC blir det betydligt svårare för samerna att hävda sina internationella rättigheter gentemot bolagen.

För det fjärde kan ett avhopp leda till att den redan alarmerande situationen för den biologiska mångfalden i skogen förvärras på stora arealer. När bolagen nu hotar att lämna FSC är det fritt fram för bolagen att avverka skyddsvärda skogar där FSC:s kriterier sätter stopp och skogsvårdslagstiftningen saknar skarpa regler.

För det femte. Om två av Sveriges största skogsbolag väljer att stå utanför FSC med anledning av höga krav på naturvårdshänsyn finns en stor risk att det svenska skogsbrukets konkurrenskraft på exportmarknaden urholkas, då många internationella inköpare efterfrågar FSC-certifierade produkter som ett minimikrav. Vilket i förlängningen riskerar att underminera Sverige som ett hållbarhetsland att räkna med.

Till sist. FSC är en stor del av många markägares ansvarstagande inom ramen för frihet under ansvar. Det här handlar inte om bara om att en bransch som behöver råvara – det handlar om grundfundamenten i svensk skogspolitik. Det handlar om bevarandet av biologisk mångfald i våra skogar, om urfolkens rättigheter och om Sveriges gröna renommé på en alltmer hållbarhetsmedveten världsmarknad.

Det är inte rimligt att stora skogsbolag i Sverige ska få fria händer att avverka i skyddsvärda skogar. Det är dags för regeringen att agera och se över vilken frihet som nu ska få råda i skogen. Bolagen vill av allt att döma slippa ta ansvaret som följer med friheten. I det läget vilar ansvaret för den biologiska mångfalden tungt på regeringens bord.

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen