Hur går det för knäroten?

Knärot är en liten orkidé med små, vita blommor på övre delen av en 10-15 centimeter hög stjälk. Knäroten växer mycket långsamt och efter att den har etablerat sig kan det ta mer än tio år innan den blommar. Knärot växer oftast i gammal barrskog där marken är täckt av mossa, och de mörkgröna bladen vid växtens bas är bara några centimeter höga. Det kan göra dem svåra att upptäcka.  

Det enklaste sättet att upptäcka knärot brukar vara att leta efter en liten ”bukett” av spetsigt äggformade, mörkgröna blad som finns vid växtens bas. Det gäller att titta noggrant. Har knäroten funnits på platsen länge och förhållandena varit gynnsamma, kan den ha spridit ut sig genom att jordstammen förgrenat sig och skjutit nya skott. Då kan det finnas många ”bladbuketter” på ett och samma ställe, vilket gör arten lättare att upptäcka.  

Knärotens utbredning sträcker sig över nästan hela landet, men det är långt ifrån alla skogar den trivs i. Arten växer främst i gamla, mossrika barrskogar där det funnits träd under väldigt lång tid, ofta flera århundraden.  Den typen av skog har i hög utsträckning försvunnit från skogslandskapet, i takt med att allt fler skogar som aldrig tidigare varit kalavverkade huggs ned. När skogen blir ett kalhygge försvinner knäroten oftast snabbt, eftersom den grunt växande jordstammen blir utsatt för solljus och torkar ut.

Enligt data från Riksskogstaxeringen har knäroten minskat kraftigt och förekommer nu på mindre än 1 procent av skogsmarken. Något som däremot ökat kraftigt på senare år är antalet registrerade förekomster av knärot. Men att antalet registreringar har ökat betyder inte att arten blivit vanligare, utan att högre andel inventeras och rapporteras in till Artportalen. 

Knärot är precis som andra orkidéer fridlyst i Sverige, men det varierar vilket skydd en fridlysning ger. Knärotens fridlysning har länge gett ett skydd mot avverkning av dess livsmiljöer, vilket är en anledning till att såväl ideella som skogsbolag inventerat knärot och registrerat förekomster i Artportalen. Kunskap om var knäroten finns har varit nödvändig för att kunna följa lagstiftningen.  

Sommaren 2026 beslutade förra regeringen om ändringar i artskyddsförordningen, som innebär omfattande undantag för skogsbruk. Från och med 1 november 2026 är det bara akut hotade arter som har ett komplett skydd mot skadliga skogsbruksåtgärder, och starkt hotade arter har ett begränsat skydd. Knäroten är visserligen hotad, men inte tillräckligt hotad för att fridlysningen ska ge något skydd mot skogsbruk. Detta trots att avverkning är det största hotet mot arten.

Nej. Förra regeringens förändringar av artskyddsförordningen innebär att fridlysningen inte längre är ett hindrar för att knärotens livsmiljöer förstörs genom avverkning. Det är däremot fortsatt förbjudet att plocka exemplar av växten. Att knärotens livsmiljöer inte längre har ett skydd mot avverkning drabbar även många andra arter som är beroende av gammal skog.