Idag finns endast spridda små rester ängsmark kvar, i många fall bara enstaka enskilda skiften i hela landskap. Livsmiljön för växter, djur och svampar i ängsmark har på så sätt reducerats till en bråkdel.
I den gamla gruvbyn Tuna-Hästberg två mil sydväst om Borlänge hittar man naturreservatet Tures äng. Reservatet är ungefär en hektar stort och består av två slåttermarker, Tures och Lundvalls äng, samt en betesmark som sammanbinder dessa. Det långvariga bruket av marken och den kalkrika jordmånen har lett till att många arter trivs här, framför allt växter och svampar.Länsstyrelsen skriver att i Tuna-Hästberg med sin finnbosättning från mitten av 1600-talet och av gamla kartor kan man sluta sig till att ängen började användas som slåttermark redan i slutet av 1600-talet. I mer än 300 år har alltså marken, nästan utan avbrott, slagits med lie.I början av 1900-talet slutade man slå många ängar, men på denna yta upprätthölls hävden av Ture Persson mellan 1934 och 50 år framåt. 1990 började några medlemmar i Naturskyddsföreningen slå Tures äng med lie och även Tuna-Hästbergs hembygdsförening har engagerat sig i skötseln. På våren rensar man bort fjorårsgräs, kvistar etc för att undvika att detta göder ängsmarken, som ska vara mager.Drygt hundra kärlväxter har hittats inom området. Bland dem knägräs, blåsuga, kattfot, darrgräs, hundstarr, fältgentiana, brudsporre, slåtterfibbla, tvåblad, jungfrulin och ormrot. Här växer även den ovanliga orkidén guckusko.Ett 60-tal arter av ängssvampar har också påträffats.
Arrangeras tillsammans med Studiefrämjandet.