Lagliga brott kräver ny lagstiftning

Gruvbrytning sker numera i stora dagbrott, som ofta leder till omfattande miljöförstöring. Helt lagligt. Vi vill att Sverige ska ha en hållbar mineralförsörjning som tar hänsyn till människor, natur och miljö.

Det största dagbrottet i Skandinavien ligger i Aitik, söder om Gällivare.

Foto:

Magnus Strømseth.

Bli månadsgivare idag och stöd kampen för natur och miljö. Tillsammans har vi kraft att förändra.

Mineralindustrin är en av Sveriges basnäringar. Under flera hundra år har berggrunden givit oss viktiga råvaror och stora exportintäkter. Samhället är beroende av metaller och mineral, inte minst nu när vi behöver skapa hållbar och klimatsmart teknik. 

Men, exploatering av nya områden för gruvor och täkter krockar allt oftare med människor, natur och miljö. Det har blivit tydligt att lagen brister när det gäller hänsyn till andra intressen än gruvbolagens.

Brotten i konflikt med många intressen

Gruvbrytning sker oftast i så kallade dagbrott, som innebär att malmen bryts från markytan. Detta ger stora sår i landskapet. Runt dagbrottet anläggs avfallsdammar för förorenad sand, som kan täcka flera kvadratkilometer. Sjöar och grundvatten påverkas, liksom den biologiska mångfalden och också de människor som bor och verkar i dessa områden. Lokala företag kan drabbas negativt, till exempel genom att förutsättningarna för turism försämras. I norra Sverige drabbas den samiska kulturen och renskötseln särskilt hårt av befintliga och planerade gruvor. 

Gruvor för med sig en lång rad miljöproblem och gör det svårare att nå flera av riksdagens miljömål som Giftfri miljö, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, Myllrande våtmarker, Levande skogar, Ett rikt växt och djurliv, Storslagen fjällmiljö, Frisk luft samt Begränsad klimatpåverkan. 

Lagen motstår inte brotten

Trots att låga metallpriser har kylt av den gruvboom som rådde för några år sedan, vill många bolag, både svenska och utländska, starta nya gruvor. Låga avgifter och ”generösa” lagregler gör att Sverige har ryktet om sig att vara ett av de bästa länderna i världen för gruvverksamhet. Men just det som verkar lockande för företag från till exempel Australien och Kanada innebär också ett stort problem: vår lagstiftning skyddar inte svenska intressen. 

Även Riksrevisionen konstaterar att lagstiftningen inte räcker till. I en granskning visar de att kraven på gruvbolagens ekonomiska resurser för efterbehandling är för låga. Denna kostnad landar då hos skattebetalarna. Riksrevisionen kommer med flera förslag. Dels att gruvbranschen ska trygga en långsiktig finansiering för att ta hand om nedlagda gruvor. Dels att regeringen ska överväga lagändringar i miljöbalken och skärpa kraven för den ekonomiska bedömningen av nya gruvprojekt. Naturskyddsföreningen välkomnar rapporten och utgår från att regeringen genomför förslagen.

Läs Riksrevisionens granskning av gruvavfall >> 

Skattebetalarna ska inte ta kostnaden för gruvavfall (Debattartikel SvD 6/4) >>

Naturskyddsföreningen vill ha en ny mineralpolitik

Naturskyddsföreningen vill ha en ny politik för en hållbar mineralförsörjning. Därför föreslår vi att:

  • Lagstiftning och övriga styrmedel ska utformas utifrån en mineralhierarki, liknande den som finns för avfall. Mineralhierarkin är en prioriteringslista som utgår från samhällets behov av mineral, istället för den utgångspunkt som finns idag: vilka mineraler som går att bryta. En bättre hushållning med resurser där återbruk och återvinning går före att starta nya gruvor.
  • Regeringen ska lägga förslag på hur minerallagstiftningen ska skärpas och införlivas i miljöbalken. Lagen ska göras om så att all prövning av gruvor och täkter sker enligt miljöbalken. 
  • Tillstånd att leta efter mineral eller starta gruvor ska inte ges i naturreservat eller i andra skyddade områden.
  • I områden klassade som riksintressen för naturvård, friluftsliv, kulturmiljövård och rennäring enligt miljöbalken, ska tillstånd att leta efter mineral eller starta gruvor bara ges om det kan ske utan påtaglig skada.
  • Samernas kultur, traditionella kunskaper och renskötselns behov ska respekteras vid allt sökande efter och utvinning av mineral. Samebyar ska kunna säga nej till gruvprojekt som exempelvis allvarligt försämrar möjligheten att bedriva renskötsel.
  • Skärpta styrmedel, inklusive väsentligt högre krav på ekonomiska säkerheter, ska införas för att säkerställa efterbehandling, restaurering och skyddsåtgärder.
  • Mineralnäringen ska bära sina egna miljökostnader, för att till exempel säkerställa nödvändiga resurser till efterbehandling.
  • Skärpt granskning av företag inom mineralindustrin, bland annat med en mer omfattande lämplighetsbedömning.
  • Lagstiftningen om ekonomisk bedömning av en mineralfyndighet ska skärpas.

Naturskyddsföreningens fullständiga förslag finns i vår mineralpolicy >>

Läs även SGU:s rapport Sveriges metaller – vad kan vi återvinna, vad måste utvinnas? >>

FAKTARUTA: Gruvnäringen i Sverige 

Det 15 gruvor som finns i Sverige sysselsätter cirka 10 000 personer direkt och ytterligare cirka 35 000 indirekt, vilket sammanlagt motsvarar omkring en procent av arbetstillfällena i landet. 

Cirka 80 miljoner ton malm produceras varje år. Statens mineralstrategi från 2013 räknar med en kraftig expansion: cirka 30 gruvor kan vara igång 2020 och uppemot 50 gruvor år 2030. 

Beskattningen av gruvbranschen är internationellt sett låg, bland annat beroende på låg bolagsskatt samt på en mycket låg royalty (0,2 %) på värdet av den malm som bryts, detta kallas även mineralavgift eller mineralersättning.

Metallpriserna på världsmarknaden varierar kraftigt över tid. Snabba prisstegringar kan göra att annars inte brytvärda fyndigheter blir attraktiva, liksom sjunkande priser kan orsaka konkurser med omfattande konsekvenser för lokalsamhällen och företag. De stora och ofta snabba variationerna bidrar tillsammans med gynnsamma regler och låga krav att branschen drar till sig även mindre seriösa företag.

Bli månadsgivare

Bli månadsgivare idag och stöd kampen för natur och miljö. Tillsammans har vi kraft att förändra.