Hög tid att Sverige garanterar samers rättigheter som urfolk

Den svenska staten är känd för att ge sitt stöd för mänskliga rättigheter och aktivt bidra till att stötta urfolk världen över. Samtidigt riktar FN allt vassare kritik mot Sverige för bristande respekt för det samiska folkets rättigheter. Det är hög tid att politikerna tar till sig kritiken och agerar för en lagstiftning som tillgodoser samer deras mest grundläggande rättigheter.
Läs vår artikel i Aftonbladet tillsammans med representanter för Civil Rights Defenders, Giron Sámi Teáhter och Riksorganisationen Same Ätnam.

Debattartikel

För att eliminera de negativa effekter som historiska orättvisor skapat för urfolkens levnadssituation idag, och för att förhindra att övergrepp upprepas, har världens stater skapat internationella regler för hur nationer ska förhålla sig till urfolken. De har samtidigt också uppmärksammat att urfolken med sina traditionella näringar besitter kunskaper som är viktiga i arbetet med att bevara natur- och livsbetingelser åt efterkommande generationer.
 
Idag är det samernas nationaldag och 100 år sedan det första samiska landsmötet hölls i de svenska delarna av Sápmi. På jubileumsveckan i Staare kommer FN:s särskilda rapportör för urfolksrättigheter, Victoria Tauli-Corpuz, att lyfta den växande internationella kritik Sverige fått på grund av bristande respekt för urfolksrätten. I sin senaste granskning av Sverige var FN:s rasdiskrimineringskommitté särskilt kritisk till att staten, utan samiskt inflytande, tillåter stora ingrepp som mineralutvinning på samers traditionella marker.
 
Tillgång till traditionella landområden, inflytande i beslutsprocesser och möjligheten att kunna bestämma sin sociala, kulturella och ekonomiska utveckling anses centralt för urfolkens kulturella överlevnad. Ändå tvingas samer strida för sina rättigheter i kostsamma rättsprocesser med ojämlika förutsättningar, samtidigt som de saknar inflytande i beslut som berör dem. Nyligen underkände hovrätten i målet mellan Girjas sameby och staten den lagstiftning som ger staten rätt att disponera jakt- och fiskerättigheter på samebyns område, då dessa rättigheter i första hand tillkommer samer. Ändå kan samebyn tvingas ta målet till Högsta domstolen för att få klarhet i de återstående tvistefrågorna.
 
Den svenska staten tycks i de flesta fall låta storföretagens och branschorganisationernas intressen gå före det samiska inflytandet och urfolksrätten. Dessutom har staten, som ägare av till exempel LKAB, Vattenfall och Sveaskog, intressen som sammanfaller med dessa företag och organisationer gällande utvinning av naturresurser i Sápmi. Konsekvenserna är ofta förödande för såväl miljö som samiska intressen.
 
Sveriges nuvarande lagstiftning som berör samers rättigheter är ihålig och det politiska ansvarstagandet bristfälligt. Statens uppdelning mellan renskötande och icke-renskötande samer har lämnat efter sig ett stort tomrum med olösta frågor. Det lagförslag till konsultationsordning som presenterades i höstas är ett steg i rätt riktning men alldeles för svagt. Framförallt i och med att förslaget inte garanterar reellt inflytande.
 
Vår förhoppning är att den svenska staten lyssnar till budskapet som Victoria Tauli-Corpuz kommer att föra fram idag, samt agerar för att säkerställa urfolkens rätt till kulturell överlevnad – också i Sverige. Sveriges internationella åtaganden och skyldigheter är väldigt tydliga. Om den svenska staten har som avsikt att ligga i framkant vad gäller mänskliga rättigheter är det hög tid för lagstiftning som garanterar samers mest grundläggande rättigheter.

John Stauffer, chefsjurist och tillförordnad chef, Civil Rights Defenders
Åsa Simma, teaterchef, Giron Sámi Teáhter
Peter Rodhe, ordförande, Riksorganisationen Same Ätnam
Karin Lexén, generalsekreterare, Naturskyddsförenin

>Läs debattartikeln i Aftonbladet och deltag i debatten