Licensjakt på varg – vad har hänt?

Naturskyddsföreningen har länge varit starkt kritisk mot de senaste årens licensjakt efter varg, i flera fall har vi faktiskt lyckats stoppa jakten på rättslig väg. Vargens återkomst till Sverige de senaste decennierna har glatt många naturvänner men tyvärr finns det fortfarande anledning till oro. För dig som vill veta mer om föreningens arbete mot licensjakt har vi sammanfattat våra insatser mellan åren 2009-2015.

Artikel

Licensjakt och skyddsjakt

Licensjakt efter varg innebär att vargar inom ett län eller ett utpekat område får jagas, oavsett om det rör sig om vargar som orsakat problem eller inte. Besluten om licensjakt har omfattat så pass många vargar att den känsliga svenska vargstammen kunnat ta skada. Därför har Naturskyddsföreningen motsatt sig dessa jaktbeslut.

Skyddsjakt efter varg och andra rovdjur kan ibland vara nödvändigt eftersom enstaka vargar kan orsaka relativt stora skador på framförallt fårnäringen och rennäringen. Skyddsjakt inriktas alltså på de skadegörande individerna, och kan alltså rätt använd undanröja konflikter på ett bra sätt. I vissa fall måste dock genetiskt värdefulla vargar sparas ändå, enligt Naturskyddsföreningens mening.

 

Vargens återkomst till Sverige de senaste decennierna har glatt många naturvänner. En art som fattats i vår natur har kommit tillbaka. Tyvärr finns det anledning för oro, vargstammen är relativt liten och eftersom den isolerats långt från grannstammarna i Finland och Ryssland finns det genetiska problem. Naturskyddsföreningen har därför varit starkt kritisk mot de senaste årens licensjakt efter vargar. I flera fall har vi lyckats stoppa licensjakten på rättslig väg.

Vargen har varit fridlyst sedan 60-talet. Allteftersom den svenska vargstammen ökade i antal, ökade också pressen på myndigheterna att införa storskalig jakt för att hålla tillbaka antalet vargar. Eftersom vargen är rödlistad och skyddad av EU:s art- och habitatdirektiv, innebar det att regeringen var tvungen att göra en helomvändning i svensk rovdjurspolitik för att få till stånd en storskalig jakt efter varg.

De första två licensjakterna och anmälan till EU-kommissionen

I maj 2009 föreslog regeringen att vargstammens tillväxt skulle begränsas genom licensjakt, trots omfattande kritik från Naturskyddsföreningen och många andra. Samtidigt skulle vargstammen berikas med ett tjugotal invandrade och utplanterade vargar fram till 2014, eftersom regeringen konstaterade att stammen visade tecken på inavelsdepression.

I december 2009 tog Naturvårdsverket ett beslut om licensjakt efter 27 vargar för att ”öka acceptansen” för vargen och vargförvaltningen. Enligt föreningen gjordes ett antal felaktiga bedömningar av hur jakten skulle påverka vargstammens utveckling och genetik, och detta på grundval av ett bristfälligt underlag. Eftersom det vid den tiden inte var möjligt att dra saken inför svensk domstol, lämnade Naturskyddsföreningen in ett formellt klagomål om fördragsbrott i mars 2010 till EU-kommissionen, tillsammans med Rovdjursföreningen och WWF.

Föreningarna menade att:

  • Jakten var olaglig, bland annat eftersom den försvårade möjligheterna att nå en gynnsam bevarandestatus och eftersom det fanns andra lösningar på problemen.
  • Det var klart olämpligt att börja med storskalig jakt innan man visste riktigt säkert om det var möjligt att förverkliga planerna på att förstärka vargstammen med 20 nya obesläktade vargar under fem år, som riksdagen beslutat om.
  • Föreningarna uppmärksammande också Kommissionen på det svenska taket på 210 vargar och begränsningen av vargens utbredningen i norra halvan av Sverige.

Miljökommissionär Janez Potočnik skrev ett kritiskt brev till den dåvarande svenska regeringen, och efterfrågade ett vetenskapligt underlag till beslutet. Miljökommissionären ansåg sig efter en tids skriftväxling tvungen att öppna ett överträdelseärende om Sveriges beslut om licensjakt efter varg. Trots kommissionens kritik fattades kort därefter, den 17 december 2010, ett nytt beslut om licensjakt på 20 vargar.

Ett temporärt stopp för licensjakten under 2012

Under tiden som följde efter Naturskyddsföreningens anmälan skickade EU-kommissionen upprepade starkt kritiska skrivelser och beslöt till sist om ett så kallat ”motiverat yttrande” riktat till den svenska regeringen, där kommissionen gjorde gällande att regeringens vargpolitik bröt mot EU:s art- och habitatdirektiv. Ett motiverat yttrande kan beskrivas som den sista chansen för ett medlemsland att ändra sig innan kommissionen drar saken inför EU-domstolen.

Det motiverade yttrandet från kommissionen ledde till att regeringen stoppade licensjakten i augusti 2011 genom en ändring i jaktförordningen. Stoppet var dock bara temporärt och gällde bara fram till och med december 2012.

Regeringen förklarade i ett svar till kommissionen att taket på 210 vargar inte skulle betraktas som giltigt längre, och att en nationell vargkommitté skulle inrättas med representanter från miljöorganisationer och andra organisationer för att göra dem delaktiga i det fortsatta arbetet med bland annat förvaltningsplaner

Trots detta stod det klart i oktober 2012 att Naturvårdsverket återigen förberedde för och startat en utredning kring förutsättningarna för en ny licensjakt.

Naturskyddsföreningen lyckas få talerätt – Kynnavargen

Under tiden som det tillfälliga stoppet gällt för licensjakten, hade något mycket viktigt inträffat. I ett rättsfall om skyddsjakt hade Högsta förvaltningsrätten i juni 2012 oväntat gått med på Naturskyddsföreningens krav om att få tillträde till svenska domstolar, en dörr fram till dess varit stängd i jaktlagstiftningen. Rättsfallet rörde skyddsjakt efter den så kallade Kynnavargen, en varg som bar på viktigt genetiskt material från vargstammarna i öster

Kammarrätten: licensjakten 2013 var olaglig

Den 30 januari 2013 beslöt Naturvårdsverket om en tredje licensjakt efter varg, denna gång efter kritiken från Kommissionen. Syftet med jakten var denna gång att ”minska inavelsgraden” i stammen. Man döpte dock om jakten till ”riktad och selektiv jakt” och beslöt försiktighetsvis om 16 vargar, det lägsta antalet hittills.

Eftersom det nu stod klart att EU-kommissionen inte kunde förmå den svenska regeringen att stoppa licensjakten i tid, beslöt föreningarna att överklaga beslutet om licensjakt till Stockholms Förvaltningsrätt.

Föreningarna – Naturskyddsföreningen, WWF och Rovdjursföreningen – åstadkom under loppet av ett dygn ett gemensamt överklagande till förvaltningsrätten den 31 januari 2013, med yrkande om att omedelbart stoppa verkställigheten av jakten (”inhibition”) medan prövningen pågick. Fredagen den 1 februari beslöt förvaltningsrätten att avslå vår begäran. Föreningarna överklagade till kammarrätten måndagen den 4 februari, som beslutade om inhibition följande onsdag den 6 februari, vilket innebar att den pågående licensjakten avbröts. Den kom inte att återupptas under året.

I maj 2013 dömde förvaltningsrätten till föreningarnas fördel, och fann att beslutet om licensjakt var olagligt på flera punkter.

Domslutet bekräftades i november 2014 av Kammarrätten i Stockholm, som tog fasta på osäkerheten i regeringens underlag. Kammarrätten ansåg att Naturvårdsverket inte i tillräcklig grad har visat att det beslutade undantaget kunde förväntas leda till en minskad inavel. Mot bakgrund av att det undantag som jakten innebar från förbudet dessutom ”måste betraktas som omfattande” ansåg kammarrätten att beslutet inte kunde anses som proportionerligt. Denna dom vann laga kraft.

Vargkommittén - ett första steg mot samsyn?

Företrädare för bland annat jägarorganisationerna, LRF, samerna och miljöorganisationerna samlades nu för första gången inom den tidigare instiftade Vargkommittén, för att diskutera sig fram till en gemensam åsiktsförklaring om svensk rovdjurspolitik. Åsiktsförklaringen från Vargkommittén mottogs positivt och ansågs av organisationerna själva som ett första steg mot en samsyn i den djupt konfliktfyllda frågan. I åsiktsförklaringen var organisationerna eniga om att bevarandestatusen för rovdjursstammarna ska fastställas på vetenskaplig grund. Betänkandet innehåll också ett viktigt ställningstagande om att det var behöriga myndigheters uppgift att bedöma bevarandestatus och sätta detaljerade målnivåer för rovdjurspopulationernas storlek, även om riksdagen kunde ta beslut om ”riktlinjer” för detta.

2013 års proposition – en ny modell för licensjakt

I september 2013 lade regeringen fram propositionen ”En hållbar rovdjurspolitik”. Propositionen lade på ett tydligt sätt grunden för en ny omfattande licensjakt på varg med bland annat syftet att minska tätheten i populationen. Propositionen innebar också och att riksdagen – inte Naturvårdsverket – beslutade om gynnsam bevarandestatus, tvärs mot uttalandena i tidigare utredningar och Vargkommitténs yttrande.

Ett stort avsteg från tidigare utredningar och förslag var att regeringen också föreslog ett referensvärde för gynnsam bevarandestatus för den svenska vargstammen, 170 - 270 individer. Dessutom föreslog regeringen som sagt att riksdagen skulle besluta om att vargen i Sverige nu uppnått gynnsam bevarandestatus, trots att stammen långt ifrån uppnått de antal, spridning och genetisk hälsa som tidigare utredningar angivit som nödvändig.

Den 10 december 2013 antog regeringspartierna propositionen stödda av Sverigedemokraterna i riksdagen, efter en debatt i kammaren som visade att tonläget som tillfälligtvis förbättrats i samband med Vargkommitténs lyckade medling, nu förvärrats avsevärt. Den 12 december antog regeringen en regeländring som underlättade delegering av licensjakt till länsstyrelser.

Den fjärde licensjakten 2014 – stoppas också av domstol

Efter antagandet av propositionen startade en vecka av febril aktivitet i regeringskansliet. Den 17 december beslutade Naturvårdsverket om ett tillägg till förvaltningsplanen för varg, utifrån den nya propositionen, med syftet att ”minska koncentrationen” av varg där populationen är som tätast. Någon underlagsrapport från forskare inhämtades inte denna gång.

Naturvårdsverkets beslut om licensjakt efter 30 vargar fattades den 19 december 2013. Beslutet avfattades emellertid inte i form av ett delegationsbeslut till länsstyrelserna. Naturvårdsverket fattade liksom föregående år själv beslut om licensjakt, vilket gjorde det möjligt för föreningarna att överklaga till domstol.
Den 9 januari 2014 överklagade Naturskyddsföreningen, Rovdjursföreningen och WWF Sverige licensjaktsbeslutet, och krävde att detta stoppas medan prövningen pågår. Förvaltningsrätten i Stockholm stoppade licensjakten grundat på i stort sett samma grunder som kammarrätten i målet om 2013 års licensjakt och fann det nya beslutet oförenligt med EU-rätten på flera punkter. Förvaltningsrätten ansåg bland annat att ”minskad koncentration” inte kunde vara ett självständigt syfte för en licensjakt, utan bara ett medel för att uppnå andra syften.

Domen överklagades till Kammarrätten i Stockholm, som ännu inte avgjort ärendet slutligt.

Naturskyddsföreningens talan i domstol stoppas – skarp kritik från EU-kommissionen

Att vi lyckats få domstolarna att stoppa licensjakten efter varg under tre hela år genom att dra de högst tvivelaktiga besluten inför domstol hade inte gått obemärkt förbi. Med det uttalade syftet att se till att den kommande vargjakten inte stoppades av domstolarna, omorganiserade vargjakten på ett sätt som gjorde att ett överklagandeförbud trädde i kraft. Enligt jaktförordningen 58 § skulle besluten tas av länsstyrelserna och bara kunna överklagas till Naturvårdsverket. Att syftet bakom politiken verkligen var att se till att licensjakten inte hamnade under domstolarnas prövning framgick tydligt av en debattartikel i tidningen Svensk Jakt kort före riksdagsvalet i september 2014, författad av dåvarande landsbygdsminister Eskil Erlandssons penna.

Vi uppmärksammade EU-kommissionen om att de svenska myndigheterna nu försökte att stänga dörren till domstolarna, och att man kunde förvänta sig rekordstora jakter efter varg. Detta medförde att kommissionen öppnade ett nytt (andra) överträdelseärende mot Sverige genom en formell underrättelse i juli 2014. Kommissionen menade att överklagandeförbudet strider mot Århuskonventionen och fördragets princip om ändamålsenlig verkan.

Den femte licensjakten – 44 vargar fälldes 2015

Som vi befarat blev resultatet av den nya politiken att länsstyrelserna beslutade om en rekordstor licensjakt, sammanlagt 44 vargar i Dalarnas, Värmlands och Örebro län. Naturskyddsföreningen, WWF och Rovdjursföreningen överklagade samtliga beslut till Naturvårdsverket. Som väntat godkände Naturvårdsverket besluten, utom i Dalarnas län. Dalarnas länsstyrelse rättade emellertid sitt ganska egendomliga beslut, och lyckades denna gång få igenom beslutet.

Som väntat hindrades vi från att överklaga vidare till domstolarna, vilket innebar att samtliga 44 vargar sköts. Därmed decimerades den svenska vargstammen med runt 12-13 procent under loppet av några veckor.

Frågan om överklagandeförbudet i jaktförordningen är lagligt prövas för närvarande i Högsta förvaltningsdomstolen, som meddelade prövningstillstånd i slutet av januari 2015. Målet pågår fortfarande.

Nytt beslut om storskalig vargjakt inför januari 2016

I november 2015 beslutade fem länsstyrelser om licensjakt efter sammanlagt 46 vargar, det vill säga två vargar mer än föregående år. Ungefär samma syfte angavs som föregående år, det vill säga att "minska koncentrationen av varg där den är som störst, för att begränsa de socioekonomiska konsekvenserna och förbättra möjligheterna för tamdjurshållning”. Här hittar du samtliga beslut kring licensjakt från länstyrelserna.

Sammanlagt rörde det sig om en jakt på över 10 procent av den svenska vargstammen – vilket nog kan sägas vara mer än vad Naturvårdsverket rekommenderade i en vägledning till länsstyrelserna i oktober.

Aktuella siffror på stammens storlek m.m. gavs i en underlagsrapport från Skandulv.

Miljöorganisationer får rätt att överklaga licensjakten

18 december 2015 slår Högsta förvaltningsdomstolen fast att miljöorganisationer ska få överklaga domar om jakt. Överklagandeförbudet gäller med andra ord inte. Det här innebär att miljöorganisationer nu kan överklaga det beslut från Naturvårdsverket om licensjakt på vargar som kom strax före Högsta förvaltningsdomstolens besked.


Därför tycker vi att vargen har rätt att leva i Sverige:

>> Vanliga frågor om vargen

Låt rovdjuren leva

Stöd vårt arbete för att de fyra stora rovdjuren ska få finnas i vår natur.