Mångfalden i odlingslandskap hotad

Jordbrukslandskapet utgör livsmiljö för en rik biologisk mångfald, både vanliga arter och hotade. Artrikedomen är både en stödjande ekosystemtjänst i sig och grunden för andra tjänster som pollinering, vattenrening, kolets kretslopp, kvävefixering och nedbrytning av organisakt material och så vidare – en rad funktioner som behövs för att ekosystemen skall fungera. Men enligt Artdatabankens senaste rödlista har tillståndet för mångfalden försämrats.

Betande djur håller landskapet öppet.

Den europeiska miljömyndigheten, EEA, visar att odlingslandskapets variation av växter och djur fortfarande minskar och är hårt ansatt av intensiva produktionsmetoder och men även av igenväxning. Jordbruk tar upp nästan hälften av den europeiska landytan vilket gör att biologisk mångfald starkt beror av hur jordbruksmiljöerna ser ut och vilka produktionsmetoder som används. Mångfalden minskar både till följd av att monokulturerna breder ut sig, att artrika miljöer som regnskog och savanner odlas upp och av att marker växer igen. Det bedrivs ett för intensivt och ensidigt jordbruk i vissa regioner medan det i andra snarare handlar om brist på aktivt lantbruk med betande djur. 

I Sveriges odlingslandskap, endast sju procent av landets yta, finns nära hälften av Sveriges alla växter och däggdjur, alla kräl- och groddjur, en fjärdedel av de fåglar som häckar och hälften av alla insekter Många moss-, lav- och svamparter är även knutna till miljöer i detta varierade landskap. I marken finns också en stor mängd bakterier, svampar, encelliga djur, daggmaskar och insekter. 

Hoten mot den svenska biologiska mångfalden

Mångfalden i odlingslandskapet är hotad. Enligt Artdatabankens senaste rödlista har tillståndet försämrats, och nära hälften av Sveriges rödlistade arter är knutna till odlingslandskapet. Det totala antalet arter har inte minskat men tidigare vanliga arter som sånglärka, stare, klätt och slåttergubbe blir allt färre.  Hoten mot den svenska biologiska mångfalden finns i såväl förändrade brukningsformer, som färre betande djur och nedlagda jordbruk. För att bevara odlingslandskapets arter krävs att variationen i landskapet ökar genom att fler landskapselement som exempelvis gärdesgårdar, diken och åkerholmar, naturbetesmarker och ängar hävdas, samt att användningen av kemiska bekämpningsmedel upphör. För att klara mångfalden måste man ha ett landskapsperspektiv vid planering som innefattar såväl jord- som skogsbruk. Många arter från de tidigare sydliga lövskogarna lever idag i naturbetesmarker och alléer. En biologisk infrastruktur för att sprida dessa in i restaurerade lövskogar måste skapas och involverar även jordbruket. 

Odlingslandskapets kulturella värden

Ett varierat odlingslandskap är mer än biologisk mångfald. Odlingslandskapets höga estetiska värde uppskattas av många och ger rekreation och grundförutsättningar för landsbygdsutveckling genom exempelvis turism och upplevelseindustri. Dessutom är odlingslandskapet bärare av våra traditioner och historia. 

Litteratursammanställningar som nyligen genomförts finner fann att på fältnivå har ekologiskt odlade fält generellt sett en rikare biologisk mångfald än konventionellt odlade fält. Artrikedomen var i genomsnitt 30 procent högre vid ekologisk produktion än vid konventionell produktion tack vare avsaknad av kemiska bekämpningsmedel och betningsmedel. Ekologisk produktion bidrar även till ett varierat landskap genom att ha en lång och varierad växtföljd, med vall, samt en produktion med både djur och växtodling. Detta pekar på att den landskapliga variationen som följer av ekologisk produktion är av stor betydelse för biologisk mångfald.  

Den odlade mångfalden

Biologisk mångfald handlar också om den odlade mångfalden. För ca 100 år sedan var det ett hundratal grödor som försörjde världen. Idag dominerar fyra grödor stort – vete, soja, ris och majs. Utöver att det är färre grödor som odlas är det dessutom färre sorter av varje gröda. Att den odlade mångfalden minskar ökar sårbarheten i odlingen. Om vädret slår fel, skadedjur angriper eller marken lider av näringsbrist påverkas alla odlingsområden på samma sätt om det är en och samma gröda som odlas och dessutom en och samma sort. 

För ett litet land som Sverige blir det allt svårare att få tillgång till sortmaterial som lämpar sig att odla i alla svenska klimatzoner. Idag domineras växtförädlingen av ett fåtal stora internationella aktörer vilka inte ser de regionala svenska marknaderna som tillräckligt lönsamma. Att utsädesmarknaden domineras av ett fåtal starka aktörer är problematiskt även ur konkurrens-, demokrati- och maktperspektiv.

Redan idag borde sortbevarande och förädling i mycket högre omfattning ha som mål att klara förändrade omvärldsfaktorer, till exempel ett förändrat klimat. Nuvarande sorter och raser är i hög grad förädlade för produktionssystem som förutsätter stora mängder insatsmedel, att djuren lever kort tid, inte rör sig på ett naturligt sätt och många gånger hormon- och antibiotikabehandlas förebyggande. Det saknas sorter och raser som passar ekologisk produktion.