Varning för fula fiskar

På de lyxigaste krogarna och i de finaste fiskdiskarna serveras de fulaste fiskarna. Det är fiskar som lever på djupa vatten och har märkliga utseenden med enorma ögon, vassa tänder eller stora huvuden. Nu riskerar de att förvinna från haven för gott.

Havskatt i Kattegatt.
Havskatt

Foto:

Lars Laursen, Scanpix
Artikel

Aldrig förr i modern tid har det funnits så lite fisk i världens hav som nu. Därför fiskar man på allt djupare vatten, dit fiskebåtarnas nät tidigare aldrig nått. Hälleflundra, havskatt, marulk och rödtunga är alla exempel på djuphavsfiskar. De blir gamla, och könsmogna sent i livet, och är därför särskilt känsliga för fiske. Enligt FN fiskas de flesta djuphavsarterna så hårt att de inte hinner föröka sig. Bestånd som fiskats för hårt har också mycket svårt att återhämta sig, då reproduktionen är så långsam. Risken är därför hög att hela bestånd med djuphavsfiskar utrotas.

Eftersom djuphavsfiskarna bidrar till levande bottnar, bland annat genom att ta hand om nedfallande material, innebär det ett hot även mot världshavens ekosystem.

Bottentrålning och bifångst är bovar

Globalt är bottentrålning det vanligaste sättet att fiska på djupa vatten. Det är en metod som drar upp allt levande i sin väg och orsakar oåterkalleliga skador på havsbotten. Bifångsterna är stora och bränsleanvändningen hög. Bottentrålning är särskilt olyckligt på djupa vatten, eftersom det inte finns vetenskaplig data på hur mycket fisk som finns eller forskning som visar vad som faktiskt lever där nere – nya arter upptäcks fortfarande.

I svenska vatten fångas många av djuphavsfiskarna som bifångst vid fiske efter andra arter. Det skulle kunna motverkas bland annat genom att undvika områden där djuphavsfiskarna leker och växer upp. Men eftersom fisken kan säljas till höga priser saknar yrkesfiskarna drivkraft att undvika dem. Det finns heller ingen särskild förvaltning av djuphavsfiske i svenska vatten, vilket skulle behövas eftersom dessa fiskar är särskilt känsliga.

Fiskhandlare och lyxkrogar borde veta bättre

Under våren 2012 har Naturskyddsföreningens medlemmar kartlagt utbudet av djuphavsfiskar i butiker över hela landet. 101 fiskbutiker och matbutiker med manuell fiskdisk undersöktes. Kartläggningen visar att många djuphavsfiskar säljs. Rödtunga var den vanligaste djuphavsfisken, men även hälleflundra, uer, marulk, lubb och havskatt var vanliga. De flesta fula fiskar hittades i de finaste diskarna. Hos fiskhandlarna sålde 43 av 44 någon av de undersökta djuphavsfiskarna. Även butikskedjorna sålde i stor utsträckning djuphavsfisk.

Vi har förståelse för att konsumenter har svårt att hålla reda på vilken fisk som är vilken, då de kan gå under olika namn och ofta säljs som filéer. Men att fiskhandlare och lyxkrogar inte tar ansvar är bedrövligt. 

Så kan Sverige skydda de fula fiskarna

Naturskyddsföreningen efterfrågar en särskild strategi för hur djuphavsfiskarna, inklusive hajar och rockor som också har låg reproduktionsförmåga, bättre kan skyddas i svenska vatten. Vi vill se att vissa havsområden skyddas helt från fiske, att trycket från fiskebåtarna minskar och att de mest destruktiva fiskeredskapen fasas ut. Vi vill också se ett förbud mot bottentrålning globalt.

Just nu har svenska politiker och myndigheter ett unikt tillfälle att påverka fiskepolitiken i rätt riktning. EU har lagt fram ett förslag som innebär en utfasning av bottentrålning och nätfiske i EUs djuphavsfiske. Vi vill att Sverige står bakom förslaget. Det är hög tid att värna de fula fiskarna – snart är de ett minne blott. 

Läs vår rapport Fula fiskar i fina diskar – om fiske på djupa vatten