Ett fågelperspektiv på skogbrukets skador

Här kan du läsa hela artikeln hos Dagens Industri.

Skogsbolaget SCA och Lantbrukarnas riksförbund LRF har nyligen gått ut i media och hävdat att EU:s regler i fågeldirektivet är ”felöversatta” i den svenska lagstiftningen, och att det har drabbat skogsägare negativt eftersom de inte kunnat avverka sin skog. LRF vill till och med tillsätta en haverikommission. Men de senaste årens utveckling av EU-lagstiftningen innebär inte - tvärtemot SCA:s och LRF:s budskap - en skärpning av kraven för skogsbruket i Sverige.

Att fåglar ska ha ett starkt juridiskt skydd är inget nytt. För nästan 50 år sedan kom EU:s fågeldirektiv, som fridlyser alla fåglar i de länder som är med i EU. Lagstiftningens uppkomst beror på att många fågelarter i Europa under det senaste århundrandet minskat kraftigt i antal. Ett färskt exempel i Sverige är pärlugglan, som tidigare var Sveriges vanligaste uggla, men vars förekomst har minskat med 50 procent de senaste tio åren. Anledningen till att olika fåglar försvinner är bland annat att deras livsmiljöer förstörs genom skogsbruk, men också miljögifter och klimatförändringar.
Fågeldirektivet kompletterades med art- och habitatdirektivet 1992. Det senare direktivet ska säkerställa att biologisk mångfald bevaras, genom att bland annat skydda arter som är hotade eller sårbara och bevara och återställa naturliga livsmiljöer. När Sverige blev medlem i EU 1995 började dessa regler för fåglar och naturskydd att gälla i landet.

Men först 2016 började Skogsstyrelsen systematiskt att granska hur avverkningarna förhåller sig till EU-reglerna. Det börjar i en mycket blygsam skala med ett tiotal beslut om hänsyn eller förbud per år. De senaste åren har den siffran ökat till ett par hundra beslut per år, vilket behöver relateras till att det kommer in över 60 000 anmälningar om året, och att Skogsstyrelsen i mindre än en procent av avverkningarna kräver hänsyn till fridlysta arter.

Sedan det svenska EU-tillträdet har över en och en halv miljon avverkningar anmälts till Skogsstyrelsen – avverkningsanmälningar där alltså majoriteten över huvud taget inte granskats utifrån kraven i fågeldirektivet. Dessa anmälningar avser sju miljoner hektar skogsavverkning. Det kan jämföras med att Sveriges hela landyta är 41 miljoner hektar. Sverige har under den här tiden förlorat värdefulla skogar och livsmiljöer för fåglar och andra arter i en omfattning som är svår att ta in.

Nu hävdar alltså SCA och LRF att tillämpningen av fågeldirektivet i Sverige har varit för sträng eftersom direktivet översatts felaktigt, och att en haverikommission måste tillsättas. Men eftersom det finns en omfattande praxis från EU-domstolen är det den som styr tolkningen och tillämpningen av direktiven. Det är så EU-rätten fungerar. Det finns exempelvis en färsk EU-dom från i somras som innebär att det i de flesta fall kommer vara förbjudet att avverka skog under häckningstid. Och EU- rätten är överordnad den svenska rätten, vilket de svenska myndigheterna och domstolarna självklart måste arbeta utifrån. 

Den svenska språkversionen av EU:s regler är alltså av underordnad betydelse när EU-domstolen har tolkat reglerna. Det verkliga haveriet är i stället de ofattbart stora arealer skog som avverkats utan att fåglar fått det skydd som EU-rätten kräver.

Varför SCA och LRF under dessa förutsättningar går ut i media och hävdar att de svenska reglerna är för stränga är mycket märkligt. Agerandet från organisationerna flyttar fokus från det som är det verkliga problemet. Det är nu dags att diskussionen börjar handla om det som är det viktiga – det svenska skogsbrukets mycket stora negativa påverkan på fåglar och andra arters livsmiljöer i skogen och myndigheternas underlåtenhet att granska skogsbruket. Det är det som är det verkliga haveriet.
Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen