Omställningen av industrin måste ske inom ramen för vad naturen klarar av

Här kan du läsa debattartikeln i Göteborgs-Posten.

10 juli 2025

Klimatkrisen är akut och snabba, kraftiga utsläppsminskningar är nödvändiga. Industrin står för en tredjedel av Sveriges inhemska utsläpp av växthusgaser, och utsläppen är i hög utsträckning knutna till ett fåtal större industrianläggningar inom bland annat järn- och stålindustri samt kemi- och raffinaderiindustrin. En klimatomställning av industrin är absolut nödvändig.

Men industriomställningen leder till svåra målkonflikter som måste hanteras, och den kan inte betraktas som grön om den inte samtidigt hanterar naturkrisen. Dessvärre driver däremot regeringen en naturblind politik. Regeringens nya industristrategi, som nyligen lanserades, ska ge förutsättningar för en växande teknikledande och fossilfri industri så att Sveriges konkurrenskraft och motståndskraft ökar, men strategin behöver utökade perspektiv för att hantera båda kriser samtidigt.

Omställningen måste ske snabbt, vilket leder till ökad efterfrågan på el. En sådan utveckling kräver i sin tur en omfattande och snabb utbyggnad av elsystemet. Fossila bränslen måste fasas ut nu, men all elproduktion har negativa effekter på miljön, och skillnaden är stor mellan olika energislag.

En annan aspekt är att industriomställning innebär en ökad efterfrågan på naturresurser, såsom mineral och metall, vilket leder till ökad exploatering av naturen. En ny gruva innebär alltid stora ingrepp och skador i naturen, och medför bland annat avfallshögar, hög energiåtgång och risk för läckage av giftiga ämnen. Och både nya gruvor och utbyggnad av elsystemet kommer att leda till ökade målkonflikter kring markanvändning.

Samtidigt som industriomställningen pågår är miljöprövningen av miljöfarliga verksamheter under lupp. Starka intressen driver på för att ändra lagstiftningen eftersom man anser att det tar för lång tid att få tillstånd och att processerna är oförutsägbara och att det skapar hinder för omställningen. Det är självklart viktigt med förutsägbarhet och en effektiv handläggning. Men att nedmontera miljölagstiftningen vore kontraproduktivt och riskerar leda till negativa konsekvenser för människor och miljön, som miljölagstiftningen finns till för att skydda.

Klimatkrisen och naturkrisen hänger ihop, och måste lösas ihop. Det är inte här som målkonflikten ligger – det handlar inte om att rädda det ena på bekostnad av det andra. Med en omställning baserad på effektivitet, cirkularitet och tillräcklighet kommer det gå att hantera klimatkrisen och naturkrisen samtidigt. Målkonflikten ligger mellan planetens livsuppehållande system och en samhällsutveckling som inte tar hänsyn till naturens gränser.

Klimat- och naturkrisen måste hanteras samtidigt, och det kräver att regeringen satsar på:

– Stort fokus på energieffektivisering, hushållning med energi och naturresurser och förändrade konsumtionsmönster.

– Hållbar utbyggnad av förnybar elproduktion för det kvarvarande elbehovet, med stöd till anslutning av havsbaserad vindkraft, utbyggd solenergi och flexibla lagringslösningar

– Omställning från utvinning av primära råvaror till en cirkulär ekonomi och där alternativ till nybrytning av mineral och metall uttöms innan nya gruvor är aktuella, så att så få nya gruvor som möjligt öppnas.

Industriomställningen är nödvändig, men den måste ske inom ramen för naturens bärkraft. Vi måste öka takten i klimatomställningen och samtidigt värna livskraftiga ekosystem och artrikedom, eftersom vi alla är helt beroende av dem. Och allt detta måste ske med hänsyn till och inflytande av lokalsamhällen och urfolk, som drabbas vid exploatering av mark och naturresurser.

Regeringen behöver höja blicken, se helheten och ta ansvar för vår miljö och därmed våra förutsättningar till trygghet och välmående.

Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen

Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen