Så höga är Sveriges klimatutsläpp

Under 2024 var Sveriges utsläpp av växthusgaser inom landet 47,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det är exklusive utsläpp av växthusgaser från markanvändning, så kallat LULUCF.
2024 ökade de svenska koldioxidutsläppen för första gången på många år. De ökade mycket, hela 7 procent på bara ett år. Den stora ökningen skedde framför allt inom transportsektorn.

Svenskar släpper ut mycket per person när vi räknar in de utsläpp som vår konsumtion och våra utrikesresor orsakar. Dessa utsläpp kallas för konsumtionsbaserade klimatutsläpp och redovisas inte i den officiella klimatstatistiken.  

2024 var första gången på 21 år som Sveriges utsläpp ökade utan att det fanns koppling till någon internationell kris. Under de senaste 21 åren har Sveriges utsläpp minskat, förutom vid "återhämtning" efter stora minskningar som den ekonomiska krisen år 2009 eller pandemin år 2020. År 2024 var Sverige ett av de länder i EU som hade sämst utveckling i utsläppsstatistiken – en kraftig uppgång när de flesta andra länder minskade. Det beror på att den Tidö-regeringen har lagt om den politiska inriktningen.

Sverige har lägst utsläpp i EU om man räknar de inhemska utsläppen, alltså de som sker inom landets gränser. Sverige var dock ett av fåtal länder, av EU:s 27, där utsläppen ökade i den senaste statistiken (för 2023–2024). Efter Rumänien så var Sverige det land där utsläppen ökade mest. Samtidigt minskade de flesta andra EU-länder sina utsläpp.

Sverige är kring plats 90 av cirka 200 länder i världen i inhemska utsläpp av växthusgaser per person. Vi har alltså inte lägst utsläpp i världen utan ligger ungefär i mitten. Sverige är bättre än de flesta andra jämförbara, utvecklade länder, mycket tack vare tidigare regeringars progressiva politik och att vi har ett fossilfritt elsystem. Om man kollar på Sveriges konsumtionsbaserade utsläpp globalt så ligger Sverige dock fortsatt högt.

Svenska företag orsakar utsläpp på 1,75 miljarder ton koldioxid per år, om man ser till hela värdekedjan från utvinning av råvaror till användningen (av bland annat fordon). Det motsvarar 4 procent av de globala koldioxidutsläppen 2024. Företag som ABB och Volvo orsakar vardera utsläpp flera gånger större än för landet Sverige. Volvo lastvagnar och Scania har dessutom bidragit till ökade utsläpp genom att lobba för sänkta utsläpps- eller klimatkrav i USA (Volvo) och EU (Volvo och Scania).

Med begreppet nettonoll eller netto negativa utsläpp räknas hur stora utsläppen är inom ett land minus upptag eller kompletterande åtgärder, enligt särskilda bestämmelser.

Sverige har satt upp ett nettonollmål till 2045. Vi kan nå målet antingen genom att minska utsläppen med 100 procent eller genom att kompensera en liten del med upptag eller kompletterande åtgärder i andra länder. I det svenska nettonollmålet är siffrorna satta till 85 respektive 15 procent. Det innebär att att upp till 15 procent kan utgöras av antingen ökat upptag i skog och mark eller åtgärder som minskar utsläpp i andra länder. Det ökade upptaget måste ske genom additionella åtgärder, alltså åtgärder utöver de som redan sker. Läs mer om målformuleringen på Naturvårdsverkets webbsida.

Under våren 2026 har många spridit en graf som hävdar att Sverige redan idag har nettonollutsläpp eller till och med negativa utsläpp. Grafen jämför hur mycket växthusgaser Sverige släpper ut i atmosfären med det som vår skog och mark tar upp. Att räkna på detta sätt är problematiskt och inte i linje med hur klimatmål är formulerade. Om resonemanget hade stämt hade Sverige redan idag levt upp till vårt nettonollmål till 2045, vilket alla är överens om att vi inte har.

Sverige rapporterar inhemska utsläpp (transporter, industri, jordbruk med mera som sker inom landets gränser) till EU separat från utsläpp och upptag i skog och mark (den så kallade LULUCF-sektorn). Utsläppen och upptagen i skog och mark fungerar olika beroende på hur permanenta de är. Fossila utsläpp kommer från biologiskt material som har skapats under mycket lång tid, till exempel från dinosaurier och andra urtidsdjur. När dessa bränns släpps koldioxid ut som kan stanna i atmosfären i 100 000-tals år. Koldioxidupptagen i skog och mark är mindre permanenta. Kol som tas upp i en skog kan släppas ut igen inom några hundra år. Upptagen i skog och mark är kortsiktigt viktiga för klimatet, men kan inte kvittas mot fossila utsläpp.

Naturskyddsföreningen anser att Sverige ska ha ett rent minskningsmål, där alla fossila utsläpp ska bli noll. Föreningen menar att Sverige behöver öka sin kolsänka, men att man inte ska blanda ihop koldioxidutsläpp och kolsänka, som man gör i nettonollmål-grafen. Den åsikten har föreningen drivit aktivt på såväl EU-nivå som i Miljömålsberedningens översyn av de nationella klimatmålen.

Ja. De senaste åren har upptaget av kol i svensk skog ökat, men det är inte politikernas förtjänst.Ökningen beror på att skogen har återhämtat sig efter en kollaps för några år sedan, som bland annat klimatförändringarna orsakade.

Sveriges skogar skulle ta upp ännu mer kol om vi inte påverkade den alls, utan lät skogarna växa fritt och lät diken sättas igen. Vi svenskar har sedan 1830-talet gjort om kolrika ur- och naturskogar till yngre, intensivt brukade skogar. På så sätt har vi orsakat utsläpp motsvarande cirka 1,5 gånger våra fossila utsläpp. Upptagen av kol i skog och mark är en återhämtning av dessa kolförluster, inte en kompensation för fortsatta utsläpp.

Enligt de nationella klimatmålen ska Sverige vara klimatneutralt år 2045. Det innebär att utsläppen ska ha minskat med minst 85 procent sedan år 1990. Naturvårdsverkets beräkning av utsläppen omfattar inte utsläpp och upptag från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. Sverige har långt kvar till att nå minskningen på 85 procent.

Reduktionsplikten gör att förbränning av fossila bränslen minskar och fossila utsläpp undviks, genom att biobränsle blandas in. Det är bra. Inom reduktionsplikten så redovisas utsläppen från biobränslena separat från de fossila utsläppen. Naturskyddsföreningen anser att biobränslen måste vara hållbara, helst restprodukter som inte driver på en minskning av kolupptagen från skog och mark eller orsakar utländska utsläpp. Reduktionsplikten måste också kombineras med många andra åtgärder som sänker fossilförbrukningen, som satsningar på kollektivtrafik och elbilar.