Spridning av miljögifter från fabriker 

Miljögifter sprids till miljön på många olika sätt, till exempel genom bekämpningsmedel som sprids på åkrar, utsläpp från förvaring och förbränning av avfall, från bilar och båtar, tvätt av kläder, användning av brandskum och utsläpp från fabriker. Det finns många områden som redan är förorenade, och som ständigt läcker ut olika miljögifter. 

Forskare har beräknat att den planetära gränsen för miljöföroreningar redan är överskriden, vilket innebär att mängden kemikalier och syntetiska material i omlopp har blivit större än vad samhället kan övervaka och reglera på ett säkert sätt. Miljögifter utgör idag det största hotet mot bland annat sötvattensarter. Dessutom varnar forskare för att spridningen av farliga ämnen är ett minst lika stort hot mot planeten som klimatförändringarna. Miljögifternas spridning ökar också i takt med en växande produktion och konsumtion av kemikalier och varor. 

Globalt används enorma mängder kemikalier och många av dem saknar fullständig så kallad toxikologisk eller miljömässig riskbedömning (kontroll av hur farliga de är för människor och miljön).

I Sverige används varje år mer än 80 miljoner ton kemikalier i olika sammanhang. 88 000 ton av dessa kemikalier är listade på den så kallade kandidatföreteckningen, vilket betyder att de är särskilt skadliga för människors hälsa och miljön. Till exempel släpper industrier i Sverige varje år ut över 90 ton bensen till luft och vatten, ett ämne som är klassat både som cancerogent och mutagent.

Olje-raffinaderierna står för den största delen av bensen-utsläppen till luft. Tillsammans med andra verksamheter släpper de även ut nästan 200 ton toluen till luften varje år. Toluen är ett ämne som är klassat som misstänkt fosterskadande.

När kandidatförteckningen infördes år 2008 var användningen av särskilt farliga ämnen dubbelt så hög som idag. Mängden kandidatförtecknade ämnen som används i Sverige minskar, vilket är bra och visar på att lagstiftningen fungerar.

Vi behöver producera varor och produkter men det måste ske på ett sätt som inte äventyrar människors hälsa eller miljön. I Sverige, liksom många andra länder inom Europa, har vi industrier som släpper ut olika ämnen till vatten, mark och luft. Tyvärr är det inte väl undersökt hur dessa industrier påverkar naturen eller hälsan för människorna som bor i närheten.

Man har kunnat visa att människor som bor nära olika industrier i Europa har högre halter miljögifter i blodet och att det har haft olika negativa effekter på hälsan. Människor som bor nära en av Europas största industriområden där det bland annat finns stålverk, plasttillverkning och oljeraffinaderier, har högre halter dioxiner och PCB:er i blodet än människor som bor längre bort. Ökad dödlighet orsakad av cancer, hjärt- och kärlsjukdomar samt luftvägssjukdomar har konstaterats hos befolkningen i närområdet av Europas största stålverk.

Gravida kvinnor som exponerats för luftföroreningar från ett stort industriområde med bland annat en petrokemisk fabrik, bromfabrik och gödselfabrik födde barn med lägre födelsevikt och längd samt mindre huvudomfång.

Även att bo nära läkemedelsfabriker ökade risken att föda för tidigt och att föda ett barn med lägre födelsevikt. Att bo nära industrier, särskilt metall och glasproduktion och att bo nära storstad ökade risken att få barnleukemi. I Kalifornien, USA, har man sett att barn som var födda inom en radie av 3 kilometer från fabriker som släppt ut bland annat metylenklorid hade en ökad risk för barnleukemi.

Inom EU orsakar utsläpp från industrier skador på människors hälsa och miljön med beräknade kostnader mellan 277 och 433 miljarder euro varje år.