Statens slarv ligger bakom hälften av cykelolyckorna
Alla cyklister som någon gång plötsligt hamnat mitt i en bilväg har känt av att förutsättningarna för säker cykling är minst sagt undermåliga. Cykelinfrastrukturen är statens ansvar som den brustit i, och Riksrevisionen har nu konstaterat att utvecklingen till och med går åt fel håll. Regeringen måste sluta missköta den här frågan, skriver Beatrice Rindevall med flera andra organisationer i Dagens Nyheter.
Riksrevisionen, som granskar statens arbete, har undersökt statens insatser för cykeltrafiken, och kritiken är både omfattande och skarp. Regeringen och myndigheterna har underpresterat och åtgärderna är ineffektiva och undermåliga till den grad att utvecklingen går åt fel håll.
Riksrevisionen konstaterar det många av oss egentligen redan vet; infrastrukturen som byggs för cykling i Sverige är ojämn, farlig och slutar tvärt mitt i vägar. Alla cyklister som någon gång plötsligt hamnat i en bilväg, och bilister som någon gång har fått en cykel framför sig på vägen har känt av det här. Alla blir förbannade på varandra, men ilskan bör riktas mot staten. För hälften av alla cykelolyckor sker på grund av brister i infrastrukturen, och det är statens arbete som brister.
I stället för att bygga cykelvägar separerade från bilvägar har staten valt att hänvisa cyklisten rakt ut i bilvägen. I samma anda har cykelvägar och säkerhetsåtgärder tagits bort och bortprioriterats genom minskade vägrenar och ombyggnad till 2+1-vägar (den typ av vägar som har omväxlande ett eller två körfält i vardera riktning).
Myndigheterna håller fast vid förlegade regelverk som skapar osäkerhet på vägarna, och brister i underhåll tvingar ut cyklister i bilvägen. Konsekvensen är fler olyckor, mer biltrafik och föroreningar i form av avgaser, partiklar och klimatutsläpp eftersom färre vågar cykla. Det drabbar inte bara vuxna, utan också barn vars föräldrar inte vågar låta dem cykla till skolan då det upplevs osäkert.
