Stater stöder fossila satsningar utomlands med exportkrediter
Exportkrediter är garantier och lån som stater erbjuder företag för att underlätta affärer utomlands. Krediterna skulle kunna användas som ett instrument i den globala omställningen, men används inte sällan till projekt som leder till stora utsläpp i andra länder. För att stoppa länder från att fortsätta stödja verksamhet som låser in oss i ett fossilberoende arbetar Naturskyddsföreningen för att reglerna för exportkrediter ska skärpas.
Hur används exportkrediter?
Exportkrediter är garantier och förmånliga lån som stater erbjuder företag för att underlätta affärer utomlands, i syfte att gynna den egna exportnäringen.
Krediterna skulle kunna användas som ett instrument i den globala omställningen till ett samhälle med låga koldioxidutsläpp och för att exportera klimatlösningar. Sedan Parisavtalet trädde i kraft har exportkrediter till förnybar energi ökat och krediter till fossilt minskat. Men trots minskningen möjliggör exportkrediter fortfarande projekt som leder till stora utsläpp i andra länder, helt i motsats till Parisavtalet.
Nytt undantag för fossilgasprojekt
I Paris år 2015 enades världens länder om att den globala uppvärmningen ska begränsas till väl under två grader, med sikte på att inte överstiga 1,5 grader. För att begränsa uppvärmningen måste de finansiella flödena stödja en global omställning till förnybar energi.
I rapporten "Världens första fossilfria exportkrediter?" från 2019 granskade Naturskyddsföreningen de fossila verksamheter som möjliggjorts med hjälp av svenska exportkrediter. Efter granskningen skärptes det svenska regelverket och krediter till fossil verksamhet fasades ut. Det var en stor seger för klimatet. Men 2025 öppnade regeringen upp för exportkrediter till nya fossilgasprojekt igen, genom undantag i regleringsbrevet till myndigheten Exportkreditnämnden.
150 miljarder till kol och olja
Men Sverige är inte ensamma om att ge stöd till fossilprojekt utomlands. Varje år möjliggör stater nya projekt för olja och gas – 2023 uppgick stödet till ett värde av 14 miljarder dollar, över 154 miljarder svenska kronor. Det kan till exempel handla om oljeraffinaderier och gaskraftverk. Reglerna för hur och till vad exportkrediterna får användas bestäms av OECD, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.
Inom OECD har man kommit överens om att begränsa krediter till kol, men olja och gas fortsätter att vara ett stort problem. Vissa ledande OECD-länder har påbörjat förhandlingar om att även avsluta OECD:s olje- och gasexportfinansiering, med början i november 2023. Detta är en positiv utveckling, men beslut inom OECD bygger på konsensus och det kan ta upp till två år innan något beslut fattas. Men EU och enskilda medlemsländer kan sätta upp striktare regler.
EU och Sverige måste gå före
För att stoppa länder från att fortsätta stödja verksamhet som låser in oss i ett fossilberoende arbetar Naturskyddsföreningen för att reglerna ska skärpas både i Sverige men även inom EU och OECD, där Sverige är med.
Vissa europeiska exportkreditinstitut är starkt involverade i projekt med fossila bränslen. Tio av de största europeiska exportkreditinstituten (inklusive Storbritannien) har beviljat stöd på cirka 35.8 miljarder euro, vilket motsvarar 395 miljarder svenska kronor, under åren 2015–2023 till fossila verksamheter.
Även om vissa EU-länder, som Frankrike och tidigare Sverige, har tagit initiativ för att fasa ut stödet till fossila bränslen skulle EU kunna spela en nyckelroll i genomförandet av en bred utfasning av exportfinansiering till fossila bränslen på EU-nivå. EU skulle också kunna bidra till spelregler när det gäller anpassningen av finansiella flöden för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader och se till att medlemsstaterna ligger i framkant av klimatomställningen.
