Havet – en hårt drabbad klimathjälte

Våra hav är både hjältar och offer när det kommer till växthusgasen koldioxid. Havsvattnet och dess ekosystem har en fantastisk förmåga att ta upp koldioxid och bromsa klimatförändringarna. Men eftersom koldioxidhalterna i atmosfären ökar så snabbt hinner haven inte med. Havsvattnet blir allt surare – det är det vi kallar för havsförsurning.

Våra hav är både hjältar och offer när det kommer till växthusgasen koldioxid. Havsvattnet och dess ekosystem har en fantastisk förmåga att ta upp koldioxid från luften och därmed bromsa klimatförändringarna. Enligt FN:s klimatpanel, IPPC, tar haven upp 30 procent av den koldioxid vi människor släpper ut.

När koldioxid i luften löser sig i vatten bildas kolsyra som omvandlas till vätekarbonatjoner och vätejoner. I vanliga fall neutraliseras de av det kalk som naturligt finns naturligt i havsvattnet. Men eftersom koldioxidhalterna i atmosfären ökar så snabbt hinner inte havens långsamma kretslopp med. Havsvattnet blir allt surare – det är det vi kallar för havsförsurning.

Under de senaste 200-åren har pH-värdet försämrats med 25 procent (det har sjunkit med 0,1 enheter). IPPC räknar med att värdet kommer fortsätta minska.

Förödande effekter när haven surnar

Även om forskningen kring havförsurning är relativt ny har forskare redan identifierat en rad effekter på de organismer som tvingas leva i ett framtida surare hav med lägre pH-värde. Flera djur påverkas i form av beteendeförändringar, problem med matsmätning och lägre tillväxt. Man har även sett att unga individer drabbas hårdare än äldre och att det är fortplantningsstadiet som är det känsligaste. Men effekterna av havsförsurning varierar stort mellan olika arter där vissa arter, t.ex. alger och sjögräs, kan gynnas av det förändrade pH-värdet.

Förutom effekterna av ett lägre pH i vattnet leder också havsförsurningen till att det finns mindre löst kalk kvar i haven till de djur och växter som använder kalk i sina skal och skelett. Exempel på sådana är sjöstjärnor, sjöborrar och koraller. Situationen förvärras av att många av dessa arter redan lever under annan stress, t.ex. från fiske, exploatering och övergödning.

En annan djurgrupp som sannolikt kommer att drabbas hårt av havsförsurningen och förlusten av kalk är en grupp viktigt plankton - kalkflagellaterna. Det är mycket vanliga plankton som bygger sina skal av kalk. När antalet kalkberonde plankton blir färre påverkas sannolikt också andra arter längre upp i näringskedjan. Det är ingen som vet hur effekterna av ett surare hav kommer att se ut och påverkas av andra klimateffekter såsom temperaturökning, havsnivåstigning och salthaltförändringar.

Vikten av mangrove och sjögräsängar

Mangroveskogar och sjögräsängar, är riktiga hjältar när det handlar om att ta upp koldioxid från atmosfären. Mangroveskogar tar upp fem gånger så mycket koldioxid som till exempel regnskog. Tyvärr har redan ca hälften av världens mangroveskogar avverkats, bland annat för att ge plats åt jätteräkodlingar. Enligt IUCN så är ca 24 procent av världens sjögräsarter hotade eller på gränsen till hotade.

För bromsa klimatförändringarna och minska koldioxidhalterna måste dessa ekosystem bevaras. En effektiv insats för att återställa mangrove är återplantering av skogen. Det gynnar också den biologiska mångfalden och de människor som är beroende av mangroveskogarna för sin överlevnad. Återplanering av mangrove ger också ett skydd mot erosion och extrema väderförhållanden såsom stormar och flodvågor.

Havsförsurning har fler orsaker

Svavel- och kväveoxider från kolkraftverk och sjöfart bidrar också till att våra av försuras. Det är samma bovar som på 70-talet ledde till och fortfarande bidrar till försurningen av många av våra svenska sjöar och vattendrag.

När svavel- och kväveoxider släpps ut i luften omvandlas de till svavelsyra och salpetersyra som hamnar i vattnet via regn. Det här är två väldigt starka syror som, till skillnad från koldioxidförsurningen, orsakar en oåterkallelig försurning. Det finns svensk forskning som visar att under vissa perioder och på vissa platser, som längs med fartygsleder i t.ex. Östersjön, har utsläpp från fartyg en lika stor försurande effekt på havet som de årliga utsläppen av koldioxid.

För att minska de här negativa effekterna anser Naturskyddsföreningen att:

  • Den tillåtna svavelhalten i fartygsbränsle på global nivå ska minskas dramatiskt. De begränsningar som idag finns för sjöfart i svavelkontrollområden, såsom Östersjön måste snabbt och effektivt genomföras
  • Vid användningav, avgasrenare, sk scrubbers, för att rena svaveldioxid ur fartygens rökgaser, ska fartygsägare och rederier se till att dessa tvättas i ett slutet system och att resterna tas om hand på ett säkert sätt i hamn.

För att minska effekterna av försurning i sjöar och vattendrag har vi i Sverige sedan 70-talet kalkat våra vatten. Att på ett liknande sätt försöka behålla ett högt pH i värdshaven är inte praktiskt genomförbart. Om haven ska räddas måste tillförseln av koldioxid, men också svavel och kvävedioxider till atmosfären minskas. Det finns inga genvägar.

Cyckelchock, tågboom och vegopepp – Naturskyddsföreningen jobbar stenhårt för att sänka utsläppen av koldioxid och klimatmaxa Sverige, läs mer här: http://www.naturskyddsforeningen.se/klimatmaxa

Källor och bra länkar:

Ocean Acidification Summary for Policymakers 2013. Sammanfattande rapport från Internationella geosfär-biosfär programmet (IGBP), den internationella oceanografiska kommittén (IOC) och den vetenskapliga kommittén för maritim forskning (SCOR) som presenterades under The Third Symposium on the Ocean in a High-CO2 World i september 2012: http://www.igbp.net/download/18.30566fc6142425d6c91140a/1385975160621/OA_spm2-FULL-lorez.pdf och hemsidan http://ocean-acidification.net/

Projektet Havets försurning med samarbetspartnerna SMHI, Göteborgs universitet, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten: http://www.smhi.se/havetsforsurning

Ge en gåva till havet

Friska hav är en livsviktig fråga för planeten och mänskligheten!