Bottentrålning – vi lyfter problemen till ytan

Att bottentråla havsbotten efter fisk kan liknas med att kalhugga skogen för att komma åt rådjuren. Den negativa effekten på livet i och kring havsbotten är enorm. Vår långa användning av bottentrålar har förändrat haven – kanske för alltid.

Bottentrålning är den vanligaste fiskemetoden för fiske av bottenlevande fisk och skaldjur i Sverige. Det är en effektiv och lönsam metod för yrkesfiskarna, inte minst för att bränslet för fisket är skattebefriat. 

Bottentrålning används för att: 

  1. Det är ett effektivt sätt att fånga mycket fisk eller skaldjur på kort tid. 
  2. Metoden är tekniskt automatiserad, vilket underlättar för yrkesfiskarna. 
  3. Fiske med passiva redskap såsom nät påverkas mer av ökningen av säl, eftersom sälen kan äta fångsten och förstöra redskapen. 

Bottentrålning är dåligt för att: 

  1. Metoden förstör havsbotten, stör eller dödar djuren som lever där och minskar möjligheten för havsbotten att lagra kol. 
  2. Fisket kan ge stora bifångster av fisk och skaldjur av fel sort eller storlek. Många djur dör därför helt i onödan. Särskilt allvarligt är det med hotade arter eller fiskbestånd och inte minst långsamväxande djur med dålig möjlighet till återhämtning. 
  3. Trålningen river upp sediment vilket skadar djur genom att sätta igen andningsvägar, minska ägg- och yngelöverlevnaden och sprida miljögifter även långt från de trålade områdena och under lång tid efter att trålen dragit förbi. 
  4. Fiskemetoden drar mycket bränsle. 

Naturskyddsföreningen har sammanställt utbredningen och konsekvenserna av svensk bottentrålning i rapporten ”Fiska för framtiden". Här finns också råd till beslutsfattare om hur bottentrålningen kan minska i svenska vatten. Svenska yrkesfiskare driver på för en utveckling av selektiva och skonsamma bottentrålar och verkar för ett mer skonsamt fiske. Bifångsterna i framförallt fisket efter räka har minskat markant. Men även mer skonsamma och selektiva bottentrålar stör känsliga bottnar. 

Så funkar bottentrålning 

Bottentrålar används för arter som under hela eller delar av sitt liv lever i, på eller nära havsbottnen, som exempelvis torsk, plattfiskar, räkor och havskräftor. Det finns flera olika sorters bottentrålar med olika mycket kontakt med botten. 

Alla bottentrålar har någon slags tyngder som håller trålen mot bottnen, skrämmer upp fisk och ser till så att inte fiskar eller skaldjur smiter under trålen. De har också så kallade trålbord, stålskivor, som håller upp öppningen på trålen och som plöjer djupa fåror i havsbotten. 

Trålar tar ofta stora mängder bifångst och fångar, förutom fisken den är ute efter, allt som inte är snabbrörligt – sjöstjärnor, krabbor, kräftor, maskar, sjögurkor, anemoner, sjöpennor, ormstjärnor och musslor. Många av dessa djur dör helt i onödan i trålen, efter att de passerat genom den eller av de skador de fått när trålen släpas fram på botten. 

Kommersiellt fiske är ett av de matproduktionssystem som förbrukar mest energi i världen. 2008 använde EU:s fiskeflotta 3,7 miljarder liter bränsle vilket bara motsvarar en fjärdedel av värdet för all fångad fisk samma år. Globalt förbrukas 0.67 liter bränsle per kg fångad fisk eller skaldjur, men det kan vara så mycket som 6,5 l/kg fisk. Trots detta betalar yrkesfiskare ingen skatt på bränslet. 

Ny forskning visar att bottentrålad räka och havskräfta ger större klimatavtryck än nötkött. Dessutom motverkar trålningen bottnarnas förmåga att lagra in kol. 

Problemet med bottentrålning är stort eftersom att omfattningen av fisket är enormt. Många områden, inte minst Nordsjön och Östersjön, trålas många gångar per år, och Skagerrak-Kattegatt är ett av Europas mest intensivt trålade områden. 

Hotet mot livet under ytan 

De flesta marina organismer lever i, på eller i närhet till havsbotten. Därför är det inte konstigt att bottentrålning pekas ut som det enskilt största hotet mot många marina djur. I Sverige visar Artdatabankens rödlista att bottentrålning hotar majoriteten av de 140 marina arter på listan som påverkas av fiske 

Där det en gång fanns musselbankar och skogar av sjöpennor befolkade av sjögurkor, anemoner, sjöstjärnor och svampdjur – finns idag snabbväxande opportunister och asätare som räkor, ormstjärnor och sjöborrar. ”Fläckiga” bottnar har homogeniserats, uppstickande och avvikande delar har plattats ut. Havsbottnarna har helt enkelt blivit svårbeboliga kalhyggen. 

Forskare har konstaterat att antalet arter halverats på 70 år, vid återbesök av 54 områden. Och tyvärr pågår fisket även i våra mest värdefulla och skyddade marina områden. 

Det finns en vilja hos fiskindustrin att göra bottentrålning mer skonsam och selektiv. Bifångsten har minskat 2019 och inom fisket efter nordhavsräka är den numera betydligt mindre. Men den negativa effekten på havsbotten kvarstår, havsbottnar som behöver skyddas för att den biologiska mångfalden ska kunna återhämta sig. 

Hur kan jag undvika bottentrålad fisk? 

Tyvärr är det inte lätt för konsumenter att undvika bottentrålad fisk eftersom fisk och skaldjur sällan är märkt med rätt fiskemetod. För bottentrålad fisk ska det enligt lag stå att den är trålad men det kan också betyda att den är trålad i de fria vattenmassorna såsom sill är.

Därför vill vi att restauranger och fiskförsäljare frivilligt ska ange exakt vilken fiskemetod som använts för att fiska den fisk och de skaldjur de säljer och serverar. Och att Sveriges regering genom EU ska säkerställa lagkrav på att rätt fiskemetod ska anges vid försäljning.

Vill du ändå försöka undvika bottentrålad fisk är det säkrast att välja bur-, krok- eller garnfångad fisk. Och fortsätt fråga i butiken och på restaurangen hur fisken är fiskad. Om de inte vet, be dem ta reda på det till nästa gång. Du kan också använda vår fiskguide för goda råd, här finns smarriga fiskar som alltid är okej att äta: Grön guide – Fisklistan. 

Stöd våra hotade vatten!

Hav och sjöar är livsviktiga för vår överlevnad. Bidra till vårt arbete för en tuffare miljöpolitik och skydd av känsliga arter, kuster och havsområden.

Ge en gåva
Bli först att gilla!