Bottentrålning – en vanlig fiskemetod som skadar haven
Att bottentråla havsbotten efter fisk skapar enorma negativa effekter på livet i och kring havsbotten. Vår långa användning av bottentrålar har förändrat haven, kanske för alltid.
Publicerad 3 jun, 2026 • 5 min att läsa
Stöd våra hotade vatten!
Hav och sjöar är livsviktiga för vår överlevnad. Bidra till vårt arbete för en tuffare miljöpolitik och skydd av känsliga arter, kuster och havsområden.
Bottentrålning är en fiskemetod där tunga trålar släpas längs havsbotten för att fånga bottenlevande fisk och skaldjur. Det är den vanligaste fiskemetoden för fiske av bottenlevande fisk och skaldjur i Sverige.
Samtidigt visar Artdatabankens rödlista att bottentrålning hotar majoriteten av de 140 marina arter på listan som påverkas av fiske. Och tyvärr pågår fisket med bottentrål även i våra mest värdefulla och skyddade marina områden.
Hur fungerar en bottentrål?
Det finns flera olika sorters bottentrålar med olika mycket kontakt med botten.
Alla bottentrålar har någon slags tyngder som håller trålen mot bottnen, skrämmer upp fisk och ser till att inte fiskar eller skaldjur smiter under trålen. De har också så kallade trålbord, stålskivor, som håller upp öppningen på trålen och som plöjer djupa fåror i havsbotten.
Se vår film som förklarar bottentrålning
Varför bottentrålar vi svenska vatten?
Bottentrålning används för att:
Metoder gör det möjligt att fiska stora volymer bottenlevande fisk och skaldjur på relativt kort tid, och till lägre kostnad jämför med många mer småskaliga och skonsamma metoder.
Efterfrågan på de arter som fångas är stor, både i Sverige och internationellt, vilket driver ett omfattande fiske.
Ekonomiska och politiska förutsättningar, såsom subventioner och skattebefrielse på bränsle, har också bidragit till att bottentrålning kunnat fortsätta vara konkurrenskraftigt.
Metoden är starkt mekaniserad och använder avancerad teknik för att lokalisera fisk och hantera redskapen, vilket underlättar för yrkesfiskarna.
Vilka arter bottentrålas i svenska vatten?
Bottentrålar används för arter som under hela eller delar av sitt liv lever i, på eller nära havsbottnen. Metoden används både för riktat fiske efter specifika arter, och i blandfiske där flera arter fångas samtidigt.
Exempel på fiskar och skaldjur som trålas i svenska vatten:
Siklöja (för löjrom)
Nordhavsräka
Torsk fångad på Västkusten
Havskräfta
Plattfiskar som rödspätta och rödtunga.
Förutom dessa arter fångas också många andra fiskar och skaldjur i mindre mängd och som bifångst, till exempel marulk, hälleflundra, långa och olika bottenlevande fiskar och ryggradslösa djur.
Konsekvenser av bottentrålning
Bottentrålning påverkar både havsbotten, djurlivet och klimatet.
Bottentrålningens påverkan på havsbotten
När bottentrålar släpas över bottnen påverkas både sedimenten och de organismer som lever där. Tunga redskap kan plöja upp havsbottnen, skada känsliga livsmiljöer och störa eller döda djur som lever i och på botten.
Bifångst vid trålfiske
Bottentrålar fångar ofta stora mängder bifångst. Förutom de arter fisket riktar sig mot fångas även måna andra djur som lever när bottnen och inte kan undkomma trålen.
Det kan handa om sjöstjärnor, krabbor, musslor, ormstjärnor, sjögurkor, anemoner och andra bottenlevande arter, både fiskar och ryggradslösa djur. Många skadas eller dör när trålen dras fram över bottnen, eller när de fångas och sorteras ombord.
Förlust av livsmiljöer på havsbotten
Havsbottnen är livsmiljö för många djur och växter. Musselbankar, sjöpennor, svampdjur och andra strukturbildande arter skapar livsmiljöer skapar skydd och livsutrymme för många andra organismer.
När bottentrålar dras över bottnen kan dessa strukturer brytas sönder eller slitas loss samtidigt som sedimenten rörs upp. Arter som växer långsamt eller är känsliga för störningar kan ha svårt att återhämta sig, särskilt i områden som trålas återkommande. Påverkade bottnar riskerar i stället att domineras av arter som snabbt återetablerar sig och tål störningar bättre. Det kan leda till mer enformiga miljöer och minskad biologisk mångfald.
Minskad biologisk mångfald i trålade områden
En stor del av havets djur och växter lever i, på eller nära havsbottnen. Därför kan bottentrålning få omfattande konsekvenser för den biologiska mångfalden i marina ekosystem
Forskare har också sett tydliga förändringar i marina miljöer över tid. Vid återbesök i 54 havsområden hade antalet arter i genomsnitt halverats under en period på ca 70 år. Samtidigt bedrivs bottentrålning fortfarande i flera marina skyddade områden i Sverige.
Bottentrålning är en bränsleintensiv fiskemetod eftersom tunga redskap släpas över havsbotten under en längre tid. Det gör att utsläppen av växthusgaser från fisket ofta blir högre än för många andra fiskemetoder. 2022 använde EU:s fiskeflotta 1,6 miljarder liter bränsle för att landa 3,5 miljoner ton fisk till ett värde av 6,6 miljarder. Inom EU förbrukades under 2022 i snitt 0.46 liter bränsle per kg fångad fisk eller skaldjur, men skillnaden mellan olika fiskemetoder är stora. Pelagisk trålning efter arter som sill och makrill kan ofta använda mindre än 0,2 l bränsle per kg fisk, medan bottentrålning ofta använder mellan 1 och 3 liter per kilo.
Bottentrålning försämrar även havsbottens förmåga att lagra kol. Mjukbottnar fungerar som viktiga kolsänkor där organiskt material lagras i sedimenten under lång tid. När en bottentrål dras över botten gräver den ner i sedimentet och rör upp material som tidigare varit begravt. En del av detta organiska kol kan då brytas ned och omvandlas till koldioxid som återförs till vattnet och i förlängningen till atmosfären. Genom sedimentmolnen som trålen drar upp frisläpps även lagrade miljögifter och näring.
Spår från bottentrålning, en vanlig fiskemetod med bland annat torsk, räka och havskräfta som målarter. Den gör dock stor åverkan både på bottens flora och fauna, och bidrar till att lagrat kol släpps och bidrar till utsläpp av växthusgaser.
Skonsam bottentrålning – funkar det?
Det pågår arbete inom fisket för att göra bottentrålning mer selektiv och minska påverkan på miljön. Exempelvis har vissa tekniska lösningar utvecklats för att minska bifångst och göra det lättare för oönskade arter att ta sig ut ur trålen.
Inom delar av fisket, till exempel efter nordhavsräka, har åtgärder bidragit till att minska bifångster jämfört med tidigare. Hur stor effekten är varierar dock mellan olika fisken och områden.
Samtidigt kvarstår den grundläggande påverkan på havsbotten eftersom redskapen fortfarande släpas över botten, och fortsatt innebär betydande påverkan på både känsliga bottenmiljöer och marina ekosystem.
Var är bottentrålning vanligast?
Bottentrålning är vanligast i havsområden där bottenlevande arter, såsom räka och torsk, kan fiskas kommersiellt. Nordsjön ett av de områden där trålningen är som mest omfattande, och även Skagerrak-Kattegatt är ett av Europas mest intensivt trålade havsområden. Där trålas stora delar av bottnen återkommande, både innanför och utanför områden med marint skydd. Sen torskens kollaps i Östersjön är bottentrålning begränsad där, och sker endast i mindre skala på siklöja i Bottniska viken.
Hur kan jag undvika bottentrålad fisk?
Idag måste fisk och skaldjur som säljs i butik märkas med både fångstområde och fiskemetod. Det innebär bland annat att det ska framgå vilket havsområde fisken kommer från och om den exempelvis är fångad med garn, krok eller trål.
Tydligare märkning behövs
Men märkningen gör det ofta svårt för konsumenter att avgöra om fisken är bottentrålad eller inte. En produkt som märks med ”trålad” kan vara fångas med pelagisk trålning i de fria vattenmassorna eller med bottentrålning där redskapen släpas längs havsbotten. Skillnaden mellan dessa fiskemetoder är stor, både för havsmiljön och för klimatpåverkan.
På restaurang, caféer och i storkök finns dessutom ofta inget krav på att redovisa fiskemetod eller fångstområde för fisk och skaldjur som serveras. Det gör det svårt för konsumenter att göra informerade och hållbara val.
Naturskyddsföreningen vill därför se tydligare och transparent information om både fångstområde och fiskemetod, inte bara i detaljhandeln utan även på restauranger, caféer och offentlig måltidsverksamhet.
Fråga i butik, fiskdisk och på restaurang
Vill du minska risken att köpa bottentrålad fisk och skaldjur kan du välja produkter som är märkta som krok-, garn- eller burfångade. Arter som ofta bottentrålas är till exempel nordhavsräka, havskräfta, plattfisk och viss torsk. Samtidigt finns det ibland alternativ som fiskats med mer skonsamma metoder.
Fråga gärna i butiken, fiskdisken eller på restaurangen hur fisken eller skaldjuren har fångats och från vilket område de kommer. Om personalen inte vet, uppmuntra dom till att ta reda på det. Efterfrågan på tydlig information kan bidra till ökad transparens och möjlighet för konsumenter att välja med hållbara val.
Är bottentrålning tillåtet i Sverige?
Ja, bottentrålning är fortfarande tillåtet i stora delar av svenska havsområden, men det finns vissa begränsningar. I flera marina skyddade områden finns fiskefria zoner och särskilda regler för att skydda känsliga miljöer och arter.
Fördjupat svar
I Östersjön har bottentrålningen minskat kraftigt under senare år, framför allt till följd av kollapsen för torskbeståndet och de kraftiga begränsningar som införts i torskfisket. På Västkusten bedrivs däremot fortfarande ett omfattande bottentrålsfiske, bland annat efter nordhavsräka och havskräfta.
Från och med juli 2025 införs ett generellt förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden. Naturskyddsföreningen välkomnar att skyddet stärks, men anser att lagstiftningen har stora brister. Flera områden dör bottentrålning påverkar känsliga havsbottnar omfattas fortfarande inte av förbudet.
Ett exempel är Kosterhavets Nationalpark, Sveriges första och största marina nationalpark, där bottentrålning fortsatt kommer att vara tillåten i delar av området. Även Bratten - ett Natura2000-område med unika djuphavsmiljöer – är fortsatt kraftig påverkat av bottentrålning.
Vad händer kring trålfiske i övriga världen?
Bottentrålning är en omdiskuterad fråga i många delar av världen, och under senare åre har debatten ökat om hur fiskemetoden påverkar marina ekosystem, biologisk mångfald och klimat.
Flera länder och internationella organisationer diskuterar nu skärpta regler för bottentrålning, särskilt i marina skyddade områden och andra känsliga havsmiljöer. Inom EU pågår en fortsatt diskussion om hur havsområden ska skyddade bättre och hur fisket ska minska sin påverkan på ekosystemen.
Även miljöorganisationer internationellt arbetar för att minska påverkan från destruktiva fiskemetoder och öka övergången till mer skonsamma och selektiva fiskemetoder. Naturskyddsföreningen driver från både i Sverige och inom EU tillsammans med europeiska nätverk såsom Seas at Risk.
Varför förbjuds inte trålning?
Bottentrålning är en etablerad fiskemetod som används i ett omfattade kommersiellt fiske i många länder. Fisket har stor ekonomisk betydelse för delar av fiskenäringen, vilket gör frågan politiskt omstridd. Samtidigt finns en växande debatt om metodens påverkan på havsmiljö, biologisk mångfald och klimat.
Sverige kan själv införa regler för fisket i delar av sina kustnära vatten, och från och med juli 2026 förbjuds bottentrålning i vissa marina skyddade områden innanför trålgränsen. Naturskyddsföreningen välkomnar att skyddet stärks, men anser att lagstiftningen inte går tillräckligt långt. Flera värdefulla och känsliga havsområden kommer fortfarande att vara öppna för bottentrålning, bland annat delar av Kosterhavets nationalpark. Det riskerar att kraftigt försvaga skyddets effekt.
Samtidigt regleras stora delar i fisket i svenska havsområden gemensamt inom EU och genom bilaterala avtal. För att införa nya förbud eller begränsningar längre ut till havs behöver Sverige därför förhandla med andra medlemsländer och få stöd för förslagen på EU-nivå. Det gör beslutsprocesserna långsamma och leder ofta till kompromissen där miljöhänsyn vägs mot ekonomiska intressen inom fiskenäringen.
Vilka länder har förbjudit trålfiske?
Trots ökande kritik är bottentrålning fortfarande en av de vanligaste fiskemetoderna i stora delar av världen, och begränsningar och förbud är sparsamma. I de flesta länder är metoden fortfarande tillåten, men kan vara förbjuden i vissa områden, till exempel marina skyddade områden eller på särskilt känsliga bottnar.
2023 antog Europeiska kommissionen en handlingsplan i vilken ett av målen var att fasa ut bottentrålning i marina skyddade områden senast 2030. Ingen uppföljning av detta har dock skett, och 2026 är Sverige, Grekland och Frankrike de enda länder som har presenterat mål i relation till detta.
Så vill Naturskyddsföreningen förändra fiskepolitiken
Förbjud bottentrålning i marint skyddade områden
Naturskyddsföreningen vill se ett regimskifte när det kommer till fiskepolitiken. Idag tillåter Sverige bottentrålning i de flesta områden men förbjuder den i specifika delar. Trots att det 2026 inträder ett förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden finns omfattande undantag där det fortfarande är tillåtet, bland annat i Kosterhavets nationalpark.
Naturskyddsföreningen vill vända på lagstiftningen och förespråkar ett förbud av bottentrålning med undantag för specifika områden där den kan tillåtas efter en miljökonsekvensbedömning. Det borde också vara helt förbjudet att bottentråla i marina skyddade områden i hela Sverige havsområde.
Gynna alternativ till bottentrålning
För att underlätta omställningen måste regeringen ta fram en strategi som stödjer användningen och utvecklingen av skonsamma redskap, prioriterar de fiskare som fiskar skonsamt och underlättar för yrkesfiskare som vill ställa om sitt fiske. Regeringen och forskningsinstitut borde också satsa på mer forskning kring effekterna av bottentrålning i både Östersjön och Västerhavet.
Minska skattesubventioner inom trålfisket
Naturskyddsföreningen vill också att regeringen ska driva på för minskade skattesubventioner inom fisket för alla EU:s och världens fiskefartyg genom EU och World Trade Organisation. Det skulle gynna det skonsamma passiva fisket men också bidra till att fiskeflottans klimatpåverkan minskar.
Läs Naturskyddsföreningens rapport om bottentrålning
Naturskyddsföreningen sammanställde 2016 utbredningen och konsekvenserna av svensk bottentrålning i rapporten ”Fiska för framtiden". Där gav vi också råd till beslutsfattare om hur bottentrålningen kan minska i svenska vatten.
Sedan rapporten publicerades har frågan om bottentrålning fått allt större uppmärksamhet, både i Sverige och internationellt. Forskningen kring bottentrålningens påverkan på biologisk mångfald, havsbottnar och framför allt klimat har utvecklats.
Inom Eu har frågan lyft inom både biodiversitetsstrategin och EU-kommissionens handlingsplan för havsmiljö och fiske. I Sverige införs från och med juli 2026 ett förbud mot bottentrålning i vissa marina skyddade områden innanför trålgränsen, även om Naturskyddsföreningen anser att undantagen fortfarande är för omfattande för att ge havsmiljön ett tillräckligt starkt skydd.
Stöd våra hotade vatten!
Hav och sjöar är livsviktiga för vår överlevnad. Bidra till vårt arbete för en tuffare miljöpolitik och skydd av känsliga arter, kuster och havsområden.
