Palmolja i biodiesel – ingen hållbar väg ut ur fossilberoendet
I jakten på biobränslen som kan ersätta de fossila har palmolja bubblat upp som ett alternativ. Men palmolja kan vara tre gånger så skadligt för klimatet som fossila bränslen och därmed helt motverka den klimatnytta man önskar uppnå.
Palmolja är en eftertraktad ingrediens i kakor, schampo, chokladkonfekt, bröd, pizza, godis och ljus. Däremot är det inte lika känt att 51 procent av den palmolja som EU importerar används till biodiesel för fordonstrafik. Det gör bilförare inom EU till de största konsumenterna av palmolja idag – större än livsmedels- och kosmetikaindustrin!
Det här skiftet har skett för att EU har som målsättning att minska användningen av fossila bränslen. För att göra den omställningen har palmolja spelat en betydande roll. Men med palmolja i tanken ökar efterfrågan på palmolja ytterligare och kritiken från miljörörelsen är stor.
I mars 2019 röstade EU-kommissionen för att palmolja i diesel ska fasas ut stegvis från år 2023 och vara noll senast 2030. Den europeiska kampanjen #Notinmytank i slutet av 2018, som bland annat Naturskyddsföreningen medverkade i, samlade in över 600 000 namnunderskrifter. Kampanjen blev en viktig påtryckning för beslutet att klassa palmolja som en högriskgröda på grund av sin klimatpåverkan och inte låta palmoljan få EU-stöd som klimatvänligare än fossilt bränsle. Det hade föregåtts av att EU-parlamentet hade röstat för att palmolja i biodiesel inte skulle gynnas som ett “grönt” bränsle.
EU:s förnybarhetsdirektiv (Renewable Energy Directive, RED) antogs 2009 med avsikt att öka användningen av förnybart bränsle i Europa, inklusive transportsektorn, där målet på 10 procent förnybart var satt till 2020. Det har lett till en stor ökning i användning av olika grödor i biodiesel. Palmolja och dess biprodukt PFAD, vilka är billiga och intensivt marknadsförda råvaror för biodiesel, står för stora delar av ökningen.
Varför är palmolja i biodiesel dåligt för miljön?
Samtidigt som en nödvändig omställning till fossilfritt inletts har forskning konsekvent ifrågasatt palmoljans verkliga klimatnytta. Ökande efterfrågan av palmolja har ofta en stark koppling till indirekt avskogning och förlust av biologisk mångfald, vilket i sin tur leder till stora utsläpp av växthusgaser. I EU har man ställt krav på hållbarhet, men ökande efterfrågan leder till ökad produktion. Medan äldre plantager kan sälja certifierad palmolja till EU förskjuts palmoljeproduktion ut till nya områden där skog behöver avverkas och säljs till andra användningsområden utan krav på certifiering runt om i världen. På så vis bidrar ökad efterfråga på palmolja för biodiesel indirekt till en stor negativ klimatpåverkan. Forskning visar att palmolja kan ha så mycket som tre gånger så stor klimatpåverkan som fossila bränslen.
I tillägg är det komplicerat att få certifiering att fungera fullt ut. Finska Neste, som säger sig vara världens största producent av biodiesel och flygdiesel, levererar PFAD till den svenska marknaden. Trots att Neste hävdar att deras palmolja kommer från hållbar produktion har det flera gånger avslöjats att deras leverantörer är kopplade till palmoljeproduktion som associeras med allvarliga miljömässiga och sociala problem.
2015 tog EU ett initiativ för att adressera att vissa biogrödor kan ha större negativ klimatpåverkan än de bränslen de ska ersätta. I arbetet med att reformera Förnybartdirektivet (REDII) röstade EU-parlamentet för att stödet till palmolja ska fasas ut helt, genom att inte tillåta palmoljebaserad biodiesel inom ramen för EU:s förnybarhetsdirektiv. Samtidigt mobiliserade produktionsländerna Malaysia och Indonesien för att förmå EU att stödja palmolja i drivmedel då man anser att produktionen sker under sådana former att det inte orsakar en negativ klimatpåverkan. När kommissionen beslutade om utfasning fanns det en rad undantag för att gå Colombia, Indonesien och Malaysia till mötes.
Varför är det bra att PFAD klassas om från restprodukt till biprodukt?
För att stimulera produktionen av biodrivmedel används olika typer av styrmedel. Ett exempel på detta är skattelättnader för restprodukter. Restprodukter behöver heller inte spåras tillbaka annat än till fabriken där den uppstod. Det här gör att biodrivmedel som tillverkas av restprodukter får en stor konkurrensfördel.
Detta gällde även för Palm Fatty Acid Distillate (PFAD), en restprodukt som uppstår vid förädling av palmolja och den vanligaste råvaran i svensk biodiesel. Eftersom PFAD redan används till annat än biodiesel, till exempel för att producera tvål och djurfoder, har värdet blivit nästan lika högt som för palmolja när användningen ökat. Att PFAD bara var något som blev över vid palmoljeproduktionen återspeglades alltså inte i prisbilden.
Genom en ny svensk förordning, som började gälla 1 juli 2019, är en råvara bara en restprodukt om det ekonomiska värdet är lågt i förhållande till den produkt som tillverkas i första hand. Därför klassades PFAD om från restprodukt till biprodukt vilket gjorde att krav på spårbarhet tillkom och att skattelättnader försvann.
Hur kan vi fasa ut palmolja i biodrivmedel?
Ökade krav på att utsläppen ska minska i de drivmedel som används i Sverige innebär ett ökat användande av biodrivmedel som vid produktionen har låga utsläpp av växthusgaser. Regeringen har ställt högre krav i den så kallade reduktionsplikten, vilken innebär procentuell minskning av olika drivmedels växthusgasutsläpp. Ett förslag om att successivt öka reduktionsnivåerna till 2030 med 28 procent för bensin och 66 procent för diesel, med år 2022 som en kontrollstation, förväntas leda till att mer än 60 procent av dessa drivmedelstyper är fossilfria. Regeringen föreslår också ett förbud mot palmolja som ska träda i kraft 1 januari 2022. Bara palmolja som certifierats enligt vissa kriterier om låg risk för indirekta växthusgasutsläpp ska tillåtas. Detta är förslaget i den promemoria som lagts och en proposition förväntas under våren 2021.
