Vad hoppas vi ska hända på COP27?

De globala utsläppen måste minska med minst 43% jämfört med 2019 års nivåer senast till år 2030 och nå nollutsläpp år 2050 för att kunna nå 1,5-gradersmålet. COP27 måste resultera i ökade ambitionsnivåer som leder till verkliga åtgärder i linje med 1,5-gradersmålet. Klimatomställningen måste ske på ett rättvist och inkluderande sätt.

COP27 måste uppmärksamma att friska ekosystem är en förutsättning för en god kolinlagring i skog, mark och vatten. Att biologisk mångfald skyddas, restaureras och brukas hållbart. Naturbaserade lösningar praktiseras redan av urfolk och lokalsamhällen och deras kunskap och praxis måste erkännas.

I takt med att effekterna av klimatförändringarna blir allt värre och tydligare ökar behovet av anpassningsåtgärder. Länder bör så snart som möjligt färdigställa och genomföra sina nationella handlingsplaner för klimatanpassning. Fördelningen mellan finansiering för utsläppsminskningar och anpassningsåtgärder har länge varit obalanserad. På COP26 i Glasgow lovade länder att fördubbla finansieringen till anpassning till år 2025 (jämfört med 2019 års nivåer).

Det finns i nuläget ingen finansiering under UNFCCC för skador och förluster. Skador och förluster till följd av klimatförändringarna sker här och nu och det är av högsta vikt att detta uppmärksammas på COP27 och att det beslutas om tydliga mekanismer och finansiering för detta. Låginkomstländer och stora delar av civilsamhället driver på för en separat finansieringsfacilitet för skador och förluster. Dessa parter och aktörer måste lyssnas till på COP27.

Löftet om 100 miljarder dollar årligen har hittills inte infriats. Systemet för klimatfinansiering har utöver detta genomsyrats av en del komplikationer: oklara definitioner, låg transparens och en obalans mellan finansiering för utsläppsminskningar och anpassning. Lokala initiativ, civilsamhällesorganisationer och drabbade grupper har svårt att få tillgång till och lite inflytande över den klimatfinansiering som kanaliseras genom de stora fonderna.

På COP26 i Glasgow beslutades om regelboken för Artikel 6. Den består av tre viktiga delar – två marknadsmekanismer som möjliggör välfungerande internationell utsläppshandel och en tredje ickemarknadsbaserad mekanism.

Dock kvarstår en hel del risker, bland annat att insatserna leder till faktiska utsläppsminskningar och inte orsakar negativa miljö-, sociala- och ekonomiska konsekvenser för involverade lokalsamhällen.

Det är frivilligt att använda Artikel 6. Naturskyddsföreningen anser att Sverige inte bör använda Artikel 6 för att uppnå nationella klimatmål. Väljer länder att använda Artikel 6 vill vi se en kvantitativ begränsning av antalet krediter/enheter om högst 10 procent av det nationella åtagandet som kan användas inom ramen för Artikel 6.

Ett av Parisavtalets övergripande mål (2.1 c) är att ”Finansiella flöden ska göras förenliga med en väg mot låga utsläpp av växthusgaser och klimatresilient utveckling.” Omställning av finansiella flöden är nödvändigt för att kunna fylla det investeringsgap som krävs för att nå Parisavtalet.

Parter bör i beslutad text åta sig att avveckla all offentlig finansiering och subventioner till fossila bränslen och andra miljöskadliga aktiviteter och i stället styra dessa resurser till finansiering av utsläppsminskningar, anpassning och skador och förluster.

Klimatförhandlingarna på COP27 måsta verka för att öka ambitionsnivån och påskynda arbetet för klimaträttvisa och jämställdhet i genomförandet av Parisavtalet. Ett genusperspektiv måste tillämpas i utformningen, genomförandet och uppföljningen av projekt och program för utsläppsminskningar, anpassning och skador och förluster.