Varför är lupiner invasiva?

Svar: Blomsterlupinen härstammar från västra Nordamerika och infördes i Sverige runt 1870.

Den har snabbt spritt sig i hela landet och konkurrerar ut inhemska växter. Särskilt längs banvallar och vägrenar där många ängsväxter hittat en livsmiljö.

Svar: Arter är inte invasiva för att de är farliga eller fula, utan för att de konkurrerar ut andra arter vilket leder till minskad biologisk mångfald.

Blomsterlupin kan tyckas vara vacker, men risken är att vi bara skulle se lupiner och inga ängsblommor om ingen såg till att få bort dem.

Invasiva arter är faktiskt ett av de största hoten mot biologisk mångfald – och bidrar i allra högsta grad till naturkrisen.

Svar: Det stämmer att många insekter lockas till blomsterlupiner – men det är inte hela sanningen. När lupiner breder ut sig tränger de undan våra inhemska ängsblommor, som är mycket viktigare för den biologiska mångfalden.

Lupiner innehåller dessutom ingen nektar och blommar bara under en kort period. När blomningen är över kan det bli brist på mat för pollinatörer, eftersom andra växter har konkurrerats bort.

En annan viktig sak är att många svenska insekter – som fjärilar och skalbaggar – är beroende av vissa växter för att kunna föröka sig. Deras larver behöver specifika inhemska växter att leva på.

Invasiva arter som blomsterlupin fungerar nästan aldrig som sådana livsmiljöer. Även om vuxna insekter ibland kan samla pollen från lupiner, så kan deras larver inte leva där. Det finns några få undantag där insekter anpassat sig till nya växter, men det är ovanligt och tar lång tid.

Därför är det viktigt att gynna våra inhemska ängsväxter – de ger både mat och en plats att växa upp för insekterna, något som lupinen inte klarar.

Svar: Ja, det går bra att plocka buketter av lupiner. Se bara till att de slängs i brännbart och inte sprids vidare i naturen när de kastas.

Svar: Gräv upp hela växten med rötterna eller klipp ner blommorna under flera år:

Oavsett metod: Kom ihåg att rengöra redskapet efter användning och ta med växtmaterialet i förslutna sopsäckar (gärna dubbla påsar!) till förbränning på återvinningscentralen.

Kom ihåg att fråga markägaren om tillstånd, om det inte är din mark, innan du börjar klippa eller gräva.

I den här filmen visar vi hur du kan bekämpa lupiner:

Svar: Ja, det stämmer att lupiner kan förändra markförhållandena på ett sätt som skadar den biologiska mångfalden. Lupiner är kvävefixerande, vilket betyder att de tar kväve från luften och för in det i marken. Det gör att jorden blir mer näringsrik – man kan säga att marken blir gödslad.

Detta missgynnar många av våra inhemska ängsväxter, som är anpassade till mager jord och konkurreras ut när kvävehalten ökar. På sikt förändras växtsamhället och den artrika ängen ersätts av tätare, frodigare växtlighet med färre arter.

Att återställa en plats där lupiner har vuxit kan ta lång tid och kräver ofta mycket arbete, särskilt om jorden har blivit näringsrik. I vissa fall måste man både ta bort lupinerna, återställa markförhållandena och så in ängsväxter på nytt för att ekosystemet ska kunna återhämta sig.

Svar: När lupinen sätter frön gör den det i form av fruktbaljor, likt andra ärtväxter. Fruktbaljan är mörkbrun/gråaktig och upp till 4 cm lång, täckt med ulliga hår. Det finns 5–9 prickiga frön i varje balja. Man kan ofta se att baljorna börjar bildas under de övre blommorna på stjälken, nerifrån och upp.

En enda planta kan ge upphov till hela 2 500 frön per år!

Svar: För att en främmande art ska räknas som invasiv krävs att den både sprider sig i naturen och har en negativ påverkan på inhemska arter, ekosystem eller människors hälsa.

Gemensamt för invasiva arter är att de inte hör naturligt hemma i det ekosystem där de etablerat sig – och att de hotar den biologiska mångfalden. Ofta trivs de extra bra just för att de saknar naturliga fiender som håller dem tillbaka. I värsta fall kan de helt förändra livsmiljöer genom att breda ut sig och konkurrera ut andra arter.
Det går inte att sätta ett visst datum som avgör när en art blir invasiv. Det handlar inte bara om när arten kom hit, utan också om hur den påverkar sin omgivning. Vissa arter som infördes för länge sedan kan bli invasiva först långt senare, när förhållandena förändrats.

Begreppet "invasiv främmande art" används alltså inte utifrån ett exakt tidsmässigt kriterium, utan utifrån artens ursprung, spridning och påverkan.

Svar: Ja, rapportera gärna in var du hittat lupiner och andra invasiva växter till Artportalen via webbplatsen invasivaarter.nu.

Svar: Naturvårdsverket betraktar blomsterlupin som en problematisk främmande art som har stor negativ påverkan på biologisk mångfald i Sverige. Arten finns idag inte med på EU:s lista över invasiva främmande arter, och är därför inte reglerad enligt EU-förordningen.

Naturvårdsverket har dock föreslagit att blomsterlupin ska tas upp på en svensk, nationell förteckning över invasiva främmande arter. Förslaget har lämnats till regeringen, som är den instans som beslutar om förteckningen och eventuella åtgärder.
Blomsterlupin sprider sig snabbt längs vägkanter, i ängsmarker och annan natur, där den konkurrerar ut inhemska växter. Det gör att viktiga livsmiljöer för pollinatörer och andra arter försvinner, särskilt i artrika ängs- och hagmarker.

Naturvårdsverket uppmanar därför allmänheten att rapportera in förekomster av blomsterlupin i det vilda via webbplatsen invasivaarter.nu. Rapporteringen bidrar till bättre överblick över spridningen och kan ligga till grund för framtida beslut och bekämpningsinsatser.