Miljögifter i Östersjön

Gifter som människan har spridit i Östersjön kan finnas kvar under väldigt lång tid. Rovfåglar och sälar drabbas extra hårt av miljögifterna.

Östersjön är ett av världens mest förorenade hav. Fisk från Östersjön innehåller bland annat höga halter av dioxiner och PCB, två miljögifter som är långlivade. Det innebär att de bryts ner väldigt långsamt i naturen och därför hinner de ställa till med mycket skada. PCB användes tidigare i exempelvis elektronik och som mjukgörare i plast. Dioxiner har inte tillverkats avsiktligt, utan bildas bland annat vid förbränning. 

Eftersom ämnena är fettlösliga och svåra att få ut ur kroppen så ökar halterna hela tiden, särskilt i djur som äter andra djur. En säl får till exempel i sig miljögifter som lagrats i fiskarna som den äter. Och om en havsörn sedan äter en död säl får den i sig gifterna som samlats i sälen. På så sätt ökar koncentrationerna av miljögifter ju högre upp i näringskedjan man kommer. 

Havsörn drabbad av miljögifter 

Havsörnen hör till de arter som befinner sig högst upp i Östersjöns näringskedjor. På 1970-talet hade havsörnarna så höga halter av bland annat PCB att deras äggskal blev för tunna och sprack. De svenska havsörnarna var nära att utrotas eftersom ungarna inte överlevde, och även många andra djur drabbades hårt. Sedan dess har halterna sjunkit, men trots att PCB är förbjudet och många åtgärder har gjorts för att minska spridningen av dioxiner, är halterna fortfarande relativt höga. Det beror dels på att ämnena är långlivade och dels på att det fortfarande finns utsläppskällor kvar som länderna kring Östersjön inte har lyckats åtgärda. 

Dioxiner och PCB – bland de värsta gifter som finns 

Vissa av dioxinerna anses vara några av våra allra farligaste miljögifter. Både dioxiner och PCB kan innebära betydande risker för vår hälsa. Bland annat kan ämnena påverka utvecklingen av hjärnan, nervsystemet, immunförsvaret och fortplantningsförmågan. Miljögifter som en gravid kvinna har i kroppen kan föras vidare till hennes foster. 

Små barn är känsligare än andra. Därför ska inte barn, ungdomar eller kvinnor i fertil ålder äta Östersjöfisk såsom vildfångad lax, öring och strömming/sill mer än två till tre gånger om året. Övriga rekommenderas att inte äta den mer än en gång per vecka. 

EU har satt gränsvärden för hur mycket dioxiner och PCB som får förekomma i livsmedel. Sverige har ett särskilt undantag från gränsvärdet, som innebär att fisk med högre halter av dioxiner får säljas i Sverige och andra länder med samma undantag men får inte exporteras fritt. Därför är det viktigt att läsa på förpackningen eller fråga i butiken varifrån fisken kommer. 

Bli först att gilla!

Relaterade inlägg