Allt du behöver veta om kärnkraftens framtid

Låter kärnkraft och energi dötrist i dina öron? Nå, det handlar om ditt liv, dina skattepengar, naturen du älskar, urfolksrättigheter och barnbarn du vill ge en planet som inte är i totalt kaos. I vår FAQ får du snabbkoll på kärnkraften, så att du kan fäktas med politiker, tjafsa med släktingar, diskutera med kompisar – och sprida kunskap om en av Sveriges viktigaste samhällsfrågor.

Foto:

Sofia Runarsdotter

Vad är det akuta problemet med kärnkraften i Sverige i dag?

Den är gammal. De reaktorer som finns behöver ersättas inom en snar framtid. Två reaktorer vid Oskarshamns kärnkraftverk har stängts de senaste åren och två till kommer att stänga innan år 2020. 

Då är det väl dags att Sverige satsar på ny kärnkraft? 

Nej. Kärnkraften är inte hållbar – varken för miljön, säkerheten eller ekonomin. Det har aldrig varit så tydligt som i dag. I vår rapport ”Finn fem fel med kärnkraften” tar vi upp kostnaderna, riskerna med uranbrytning, kärnavfallsfrågan, effekter av olyckor och terrorism, och bristen på reglerbarhet. 

Läs vår rapport från 2013: Finn fem fel

Jag orkar inte läsa nån rapport. Men jag vill ha svar på en obehaglig fråga, nämligen hur är det tänkt att det radioaktiva avfallet ska förvaras? 

Bra fråga, som ännu inte har ett tillfredsställande svar. Trots att vi har haft kärnkraftsproduktion i Sverige i över 40 år så är slutförvaret av det radioaktiva avfallet fortfarande inte löst. Som det ser ut nu måste våra framtida generationer ansvara för det radioaktiva avfall som kärnkraftverken orsakar i dag. Det finns ännu ingen säker lösning på hur man ska förvara avfallet och det använda uranet, som måste hållas isolerat från människa och miljö i över hundratusen år.

Vad ska vi då ersätta dagens kärnkraft med? 

Först och främst måste vi sluta slösa på energi och börja energieffektivisera. Det är det viktigaste. Sen finns det gott om energi från sol, vind, vatten, biobränsle och vågor. Det är det enda som är hållbart på lång sikt. 

Men att stänga alla kärnkraftverk på en gång skulle inte funka. Det behövs en övergångsperiod när reaktorerna successivt skrotas, samtidigt som förutsättningarna för förnybart genom elnät och marknadsregler förbättras. 

Men vad gör vi när det inte blåser eller solen inte skiner?

Ingen förnybar energikälla kan leverera hela vårt elbehov ensamt, hela tiden. Men i kombination kan sol-, vind-, vatten- och biokraft tillsammans tillgodose våra behov. I Sverige har vi extra goda förutsättningar med vår vattenkraft som kan sparas i dammarna när det blåser mycket och solen skiner, för att sedan användas om det är vindstilla och molnigt. Även biobränsle kan lagras och användas vid behov. Dessutom går det att styra användningen av el mer efter tillgången, samt att det finns många nya lösningar för att lagra el på ingång. 

Studie efter studie har bekräftat att ett 100 procent förnybart energisystem är möjligt i Sverige. Även på global och europeisk nivå finns studier som visar att ett i princip helt förnybart energisystem är möjligt till år 2050. Dessutom kan det bli lika billigt, eller billigare än de gamla systemen. Därför menar vi att framtidens energi är förnybar. Och kärnkraften något vi kan berätta om för våra barnbarn. 

Men vill ni inte hellre ha kärnkraft än klimatkaos?

Kärnkraften hinner ändå inte rädda oss i tid. Ett kärnkraftverk tar 10-20 år att bygga, troligen ännu längre om man räknar in hela projekteringsfasen. Om vi i dag bestämde att all el från kol skulle ersättas med el från kärnkraft, så skulle vi behöva bygga 1500 kärnkraftsreaktorer globalt och vi skulle inte se minskningar på de direkta utsläppen förrän tidigast år 2030. Eller tidigast någon gång efter år 2050 om vi sätter vår tro till fjärde generationens kärnkraft. Det är för lång tid. Klimatkrisen är akut och behöver snabbare, billigare och miljöbättre lösningar. Och de finns ju redan, så vi behöver inte längre välja mellan pest och kolera.

Men IPCC säger ju att vi måste satsa på kärnkraft för att klara målet att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader?

FN:s klimatpanel IPCC säger i sin specialrapport om 1,5 grader att kärnkraften kan spela en viss roll för klimatomställningen, men att de bakomliggande studierna varierar från en minskad kärnkraft till en ökad kärnkraft globalt. I alla scenarier står dock kärnkraften för en liten andel av den globala elproduktionen. Osäkerheten och den låga andelen beror enligt rapporten på att det tar lång tid att bygga ut ny kärnkraft och att det behövs en social acceptans kopplad till kärnkraftens risker och avfallsproblematik som inte går att bortse ifrån. IPCC tydliggör även att kärnkraft kan medföra negativ påverkan på andra hållbarhetsmål inom Agenda 2030. Det finns alltså ett antal bakomliggande studier som visar att vi kan klara av att hålla uppvärmningen under 1,5 grader utan att satsa på kärnkraft (till exempel den här). Även IAEA, International Atomic Energy Agency, är i sina prognoser osäkra på om kärnkraften kommer att öka framöver då många äldre anläggningar kommer att stängas samtidigt som ny kärnkraft har svårt med sin konkurrenskraft. Utifrån detta resonemang samt andra globala rapporter som visar på möjligheten att ställa om till 100 % förnybar energi drar Naturskyddsföreningen slutsatsen att den viktiga klimatomställningen inte är beroende av kärnkraften. Tvärtom är kärnkraftens framtid väldigt osäker. 

Har inte ny teknik löst avfallsproblemet? 

Tyvärr inte. Svensk Kärnbränslehantering (SKB) är inne i en juridisk process kring sin ansökan om slutförvarssystem för använt kärnbränsle. Den så kallade KBS-metoden går ut på att kapsla in kärnavfallet i kopparkapslar som grävs ned i bergrum 500 m under marknivå som sedan fylls med bentonitlera. Idén med KBS-metoden är att kopparen och bentonitleran ska ge skyddande barriärer som gör att strålning från kärnavfallet inte läcker ut och skadar människors hälsa och miljön.

Men metoden har på senare tid kritiserats hårt av forskare och miljöorganisationer. Forskning har visat att kopparen riskerar att rosta och att sprickbildningar kan bildas i leran, vilket gör att strålning kan läcka ut i omkringliggande grundvatten och Östersjön.

SKB har valt ut Forsmark i Östhammar som plats för att bygga slutförvaret. Naturskyddsföreningen och Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG) kritiserar lokaliseringen eftersom den är olämplig bland annat på grund av sprickbildningar i berggrunden och närheten till Östersjön. Vid ett eventuellt haveri kommer det förorenade grundvattnet snabbare ut i havet än vid en inlandslokalisering. Området vid Forsmark har också mycket värdefull natur och flera fridlysta arter som riskerar att skadas vid anläggande av verksamheten.

Fortsätter med nästa obehagliga fråga: skulle en kärnkraftsolycka kunna hända i Sverige? 

Ja. Risken är liten, men den finns. I Fukushima var det jordbävningen och tsunamin som orsakade ett strömavbrott. Utan ström slutade kylsystemen att fungera, vilket ledde till härdsmälta med förödande konsekvenser. Kärnkraft är ofta beroende av ström för att kunna kyla reaktorhärden. Det innebär att ett liknande scenario skulle kunna inträffa i Sverige. Det fick vi ett smakprov på år 2006 i Forsmark när huvudströmtillförseln och hälften av reservgeneratorerna slogs ut samtidigt.

Men det gick ju trots allt bra. Sveriges kärnkraftverk är väl säkrare än i andra delar av världen? 

Sverige har några av de äldsta reaktorerna i världen. Effekthöjningar pressar dem till max. Sverige har också fått kritik av EU för slapphänt säkerhetskultur i kärnkraftverken och att det inte finns tillräcklig beredskap mot attacker.

 Så länge vi har kärnkraft finns en viss olycksrisk. Allt arbete med nya tekniker, så som att stresstesta befintliga kärnkraftverk och uppgradera säkerhetssystem, innebär att sannolikheten för en olycka minskar. Men vi kan aldrig helt ta bort riskerna. 

Vad skulle hända om det sker en kärnkraftsolycka i Sverige? 

Först och främst är det en enorm tragedi, som drabbar både människor och miljö under lång tid. Vi har sett vad som hänt i Fukushima och Tjernobyl.  

Men vad många inte vet, är att kostnaderna vid en olycka framför allt betalas av skattebetalarna. I Sverige är ägarna till ett kärnkraftverk bara skyldiga att betala en bråkdel av vad en kärnkraftsolycka kostar. Politikerna planerar att höja ansvaret till ca 12 miljarder kronor, men det är fortfarande bara en liten del av vad saneringen efter en kärnkraftsolycka kostar. Exempelvis har kostnaderna för olyckan i Fukushima beräknats till hundratals miljarder kronor.

Med andra ord: går reaktorerna som de ska är det privata bolag som kammar hem vinsten. Blir det problem måste staten betala. 

Eftersom vi ändå pratar pengar: jag råkar veta att kärnkraften är billigare än förnybar energi.

Det är en gammal myt. Om vi jämför att bygga ny elproduktion i form av kärnkraft med förnybart, vinner det förnybara. Ny kärnkraft beräknas kosta mellan 60-100 öre/kWh, och de senaste exemplen på ny kärnkraft i EU hamnar kring 1 kr/kWh. Detta kan jämföras med att priserna på ny förnybar elproduktion fortsätter att sjunka och i dag byggs ut för runt 40 öre/kWh. Ny kärnkraft är alltså dubbelt så dyrt. 

Den gamla kärnkraften vi har i Sverige har varit billig därför att den är avbetald sedan många år. I dag ställs nya, skärpta krav på kärnkraften. Det blir alltså dyrare även med befintlig kärnkraft. På grund av de nya kraven har flera reaktorer fått stänga då de dragits med lönsamhetsproblem. Och fler reaktorer kommer att tvingas stänga på grund av ekonomiska förluster eller hög ålder framöver.

Dessutom finansieras kärnkraften med dolda subventioner i form av för låga avgifter till kärnavfallsfonden och uteblivna krav på försäkringsansvar vid olyckor. 

En investering i ett kärnkraftverk är också en enorm finansiell risk, som kräver produktion av el under en lång tid för att vara lönsam. Investeringen betalar sig först efter flera decennier. Om kärnkraftverket skulle behöva läggas ner tidigare än planerat eller om projektet drabbas av förseningar ökar kostnaderna snabbt. Exempelvis dras det finska bygget av ”Olkilouto 3” med en försening på minst 9 år och kostar minst dubbelt så mycket som först beräknat.  

Lite politik: ni kritiserade alliansens energiöverenskommelse 2009, men nu tycker ni att det är okej att den legat till grund för överenskommelsen från 2015. Hur får ni ihop det? 

Alliansen kom överens om en ny energipolitik 2009. Vi var starkt kritiska till helheten, men tyckte att det fanns delar av den som var bra. Det vi var mest kritiska till handlade om att den blocköverskridande energiuppgörelsen mellan S, C och V bröts upp och att nya kärnkraftverk därmed skulle få tillåtelse att byggas i Sverige. 

Men mycket har hänt i världen sedan dess, framför allt katastrofen i Fukushima. Efter olyckan har det blivit dyrare att bygga kärnkraftverk, vilket har gjort att intresset i Sverige svalnat rejält – inte ens statliga Vattenfall vill längre bygga ny kärnkraft. Med andra ord är den del av alliansens energiöverenskommelse som vi var mest kritiska till, inte lika akut i dag. 

Därför tycker vi att det är bra att den nya regeringen bygger vidare på alliansens energipolitik istället för att riva upp den. Det var den snabbaste vägen att komma överens över blocken, istället för att fasta i långdragna förhandlingar. Nu har vi en överenskommelse mellan fem partier och ett mål om 100 procent förnybar el till år 2040, samtidigt som kärnkraftens avgifter för avfall och olyckor höjs. 

Att återinföra den lag som kan tvinga nedläggning av kärnkraften skulle troligen vara svårt och tidskrävande. Dessutom skulle det innebära att kärnkraftbolagen kan få skadestånd för utebliven produktion på skattebetalarnas bekostnad.

Ni klagar på uranbrytningen, men andra energikällor kräver också gruvbrytning.

Det stämmer, men det finns stora skillnader. När uranmalm bryts frigörs radioaktiva gaser och radioaktivt damm, vilket inte är bra för varken miljö eller människor. Radioaktiva sönderfallsprodukter blir även kvar i gruvavfallet och riskerar att läcka ut. Därför bryts uran framför allt i områden där det arbetsrättsliga skyddet är sämre och befolkningen kanske inte känner till riskerna. Till exempel i glest befolkade områden med urbefolkningar i Namibia, Kanada och Australien. 

En annan skillnad är att metaller som använts i till exempel vindkraftverk går att återvinna. Det gör inte uran. Dessutom måste det använda bränslet måste hållas isolerat från människa och miljö i hundratusentals år, eftersom det är så extremt farligt. 

Men om uranet håller på att ta slut kanske det inte räcker till de reaktorer som byggs i dag? 

Precis. Kärnkraften behöver uran som bränsle, som är en ändlig resurs. Uranet beräknas räcka i 50-100 år och kan med andra ord ta slut redan innan de kärnkraftverk som byggs i dag har hunnit nå sin planerade livslängd. 

Jag har hört att fjärde generationens kärnkraft har löst det dilemmat, stämmer inte det?

Tyvärr inte. Fördelarna med vissa av reaktorstyperna i fjärde generationens kärnkraft är att de kan använda uttjänt kärnbränsle som energikälla och därmed skulle uranbrist inte vara något problem. Men avfallsproblemet är därmed inte löst på långa vägar. Dels finns redan för mycket uttjänt bränsle för att en ny generations reaktorer skulle kunna förbränna det inom överskådlig tid. Dels producerar även fjärde generationens reaktorer både högaktivt och långlivat avfall som behöver hållas åtskilt från mänskligheten under åtminstone tusen år, vilket gör att vi fortfarande dumpar problemet på våra barn och barnbarn.

Risken för härdsmälta minskar väl ändå med färde generationens kärnkraft? 

Risken sägs minska, men olycksrisken är långt från utraderad. Andra potentiella risker kvarstår, bland annat brandrisker och problem relaterade till mycket höga påfrestningar på materialen.

Men då är väl i alla fall fjärde generationens kärnkraft bättre?

Många av nackdelarna kvarstår tyvärr, om än i minskad form. Dessutom är tekniken inte färdigutvecklad och kommersiellt gångbar ännu. I de länder som kommit längst med utvecklingen tror man att tekniken kan vara i bruk i större skala först någon gång efter år 2050. Dessutom riskerar den att bli väldigt dyr vilket åter gör förnybara energislag till en snabbare och mer attraktiv lösning. 

Det finns en oro att kärnkraft även indirekt hotar säkerheten i världen, med tanke på kärnvapen. Är oron befogad? 

Kärnkraft medför alltid en risk för att klyvbart material hamnar i orätta händer. Ett land som hanterar uran och andra klyvbara ämnen till bränsle för kärnkraftverk har lättare att dölja tillverkning av kärnvapen. Vilka länder som hanterar kärnkraft i dag är en viktig fråga även för det politiska läget 50-100 år i framtiden. En annan fråga är risken för spridning till exempelvis terrorister. 

Tyskland har ju varit snabba. Men när de började avveckla kärnkraften ökade istället deras användning av kol. Inte så klimatsmart, eller hur?

Nej, men orsaken till att de började använda mer kol berodde inte på att kärnkraften började avvecklas. Så här ligger det till: efter Fukushima bestämde sig Tyskland för att avveckla kärnkraften. Den förnybara elproduktionen i Tyskland ökade MER, än vad kärnkraften har minskat. Samtidigt ökade dock de tyska koldioxidutsläppen. Hur kan det vara möjligt? Jo, det berodde framför allt på att utsläppsrätterna för koldioxid i EU har varit nästan gratis samtidigt som världsmarknadspriset på kol har dumpats, vilket gjorde att den värsta av alla koldioxidutsläppare ökade, alltså att bränna kol. Dessutom sålde tyskarna mer el till andra länder under samma period – i statistiken såg det då ut som att de ökande utsläppen hörde till Tyskland trots att elen användes i andra länder.

Så kärnkraften är på väg att fasas ut?

Ja, i takt med att den blir äldre och mindre lönsam kommer kärnkraften i Sverige att fasas ut. År 2015 stängde en reaktor i Oskarshamn och sommaren 2017 en andra. Även vid Ringhals söder om Göteborg planeras två reaktorer läggas ner innan år 2020. Vi kommer då att ha stängt hälften av de reaktorer Sverige har byggt.

Globalt står kärnkraften bara för 5 procent av energitillförseln. Det har aldrig varit en stor energikälla och kommer inte att bli. Det förnybara står redan i dag för dubbelt så mycket som kärnkraften. Att vissa länder, som till exempel Finland, fortfarande väljer att bygga nya reaktorer är för oss helt orimligt. Dyrt och farligt. Vi vill inte se någon ny kärnkraft alls.  

Ge en julgåva till klimatet!

Du får ett fint julgåvkort att ge bort och ger samtidigt en gåva till klimatet.