FN-deklaration ger småbrukare nya möjligheter

Hur hållbar är världens livsmedelsförsörjning? Inte särskilt – den är omgiven av svält, ojämlikhet och bristande respekt för rättigheter. Men det finns förutsättningar för att den ska bli mer hållbar, och ett avgörande steg på vägen är att FN nu har antagit deklarationen för småbrukares rättigheter.

Deklarationen erkänner rätten till land, mat och vatten, och den erkänner även de småskaliga böndernas bidrag till hållbar utveckling och biologisk mångfald.

Foto / Illustration:

Nils-Olof Holgersson
Artikel

Mellan 70 och 80 procent av all jordens mat produceras av småbrukare, enligt uppskattningar från FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation). Men nöden är stor bland småbrukare – av de 925 miljoner människor som lider av hunger i världen idag bor cirka 80 procent på landsbygden och har matproduktion som sin främsta ekonomiska aktivitet. Inkomsterna för jordbruksarbetare är generellt låga och människors tillgång till grundläggande socialt skydd på landsbygden är ofta låg. 

Dessutom bidrar kvinnliga småskaliga bönder till cirka hälften av den globala livsmedelsförsörjningen. Men trots det är det sällan kvinnor som har brukanderätten, äger marken som de brukar eller har kontroll över tillgångarna som jordbruket ger. 

Men nu adresseras de här problemen. FN:s deklaration för småbrukares rättigheter (Declaration on the Rights of Peasants and Other People Working in Rural Areas) antogs i december 2018 och erkänner den unika relationen mellan småskaliga bönder och naturen; till mark, vatten och växter, inklusive fröer, samt vikten av att småbrukare har rätt till makt över dessa resurser. För småskaliga bönder är rätten att spara, dela och sälja lokala fröer avgörande för att de ska kunna försörja sig. 

Storskaliga investeringar vanligt hot mot rätten till naturtillgångar

Deklarationen erkänner också de småskaliga böndernas bidrag till hållbar utveckling och biologisk mångfald, och de utmaningar de står inför. Några av de specifika rättigheter som deklarationen erkänner är rätten till land, mat och vatten. Den tar också upp behovet av respekt för urfolks kulturella identitet och traditionella kunskap, liksom behovet av socialt skydd för dem samt att säkerställa kvinnors rättigheter på landsbygden.

Det här är några av de effekter som småbrukardeklarationen förväntas få:

  • Generellt vågar odlare inte plantera fleråriga grödor om de inte vet att de får ha jorden kvar. Om bönderna i och med deklarationen kan få intyg på att de har rättighet till sin jord – eller att arrendera jorden under ett visst antal år – så betyder det att de också vågar investera. De kan då satsa på att plantera till exempel mango- och papayaträd: grödor som tar ett par år innan de ger frukt, men som kan ge en bra inkomst eftersom frukterna går att sälja på marknaden.
  • Av samma skäl kan småbrukarna nu också våga satsa på skuggträd, som ju också tar ett par år på sig att växa upp. Om de planterar skuggträd så bidrar träden med löv som ger näring till jorden, vilket förbättrar förutsättningarna för att odla.
  • Om man har papper på att man har rätt till jorden eller till att odla jordlotten under ett visst antal år så vågar man också investera i åtgärder för att höja jordens bördighet, som att köpa gödsel. Man kan även våga anställa arbetskraft.
  • Odlar man någon annans mark så är det svårt att ta lån. Det är lättare om man har brukningsrätt. Får småbrukarna papper på att de arrenderar jorden vågar de satsa mer på odlingarna och göra långsiktiga investeringar. För den som får lån finns det också helt andra möjligheter att satsa på saker som ger avkastning direkt, som till exempel höns ¬där äggen säljs på marknaden och gödseln används till odlingarna.
  • För kvinnor innebär deklarationen helt nya möjligheter. Oftast har kvinnan aldrig rätt att äga jord, inte ens att ta över marken om hennes make skulle dö. Om kvinnan nu kan få juridisk äganderätt till jorden så öppnar sig andra möjligheter att bruka jorden samt att tjäna pengar och försörja familjen.

Förhandlingarna har pågått under sex år och har letts av Bolivia, och deklarationen är ett resultat av många års kamp av organisationer som representerar småbrukare, urfolk och andra människor som lever och arbetar på landsbygden, inte minst i världens fattigaste länder. 

Naturskyddsföreningen välkomnar deklarationen. Deklarationens syfte är att stärka rättigheter för de människor vars röst sällan hörs men som är avgörande för jordens livsmedelsförsörjning. Dessa människor finns i många av de områden där Naturskyddsföreningens samarbetsorganisationer verkar, som Östafrika och Filippinerna. 

Förväntas stärka både ekonomi och demokrati

Internationella deklarationer är ett stöd för människor världen över i kampen för mänskliga rättigheter. Samtidigt har vi de senaste decennierna bevittnat hur dessa gruppers rätt till naturtillgångar som mark och vatten ofta hotas av storskaliga investeringar från privata investerare eller stater.

Deklarationen förväntas därför förbättra förutsättningarna och livsvillkoren för småbrukare världen över. Genom att stärka den ekonomiska drivkraften så blir samhällena starkare och mer stabila, och en långsiktig stabilitet borgar för bättre förutsättningar för demokrati. Med bättre villkor för det småskaliga jordbruket har också småbrukarna chanser att komma in i penningsystemet och därmed kunna få tillgång till sociala tjänster som kostar pengar, som exempelvis skolgång.

Se filmen om FN-deklarationen för småbrukares rättigheter.

 

Fakta:

  • Deklarationen knyter an till de flesta av de principer och riktlinjer som redan antagits i FN, till exempel Responsible Governance of Tenure of Land, Fisheries and Forests in the Context of National Food Security.
  • När FN hösten 2018 röstade om en deklaration för småbrukares rättigheter röstade Sverige nej. Naturskyddsföreningen skrev då, tillsammans med representanter för sju andra aktörer inom civilsamhället, jordbrukssektorn och akademin, en debattartikel där man argumenterade för att det var ett anmärkningsvärt och obegripligt beteende för ett land som annars står upp för mänskliga rättigheter.
  • Globalt sett är fattigdomen på landsbygden mer än tre gånger högre än i urbana områden. 79 procent av världens fattiga bor på landsbygden. 70 procent av de två miljarder människor som saknar tillgång till vatten och sanitet bor på landsbygden, och bara 75 procent av landsbygdsbefolkningen har tillgång till elektricitet (att jämföra med snittet på 96 procent i städer).
  • FAO har utnämnt kommande årtionde till småbrukets årtionde: “The Decade of Family Farming”.

 

Globala nyhetsbrevet

Följ oss och vårt globala arbete med natur och miljö.