Projekt Pilgrimsfalk – en framgångshistoria

Pilgrimsfalken är Naturskyddsföreningens egen symbolfågel. Den finns både i föreningens logotype och vårt miljömärke Bra Miljöval. I mitten på 70-talet höll pilgrimsfalken på att försvinna från södra Sverige. Genom Projekt Pilgrimsfalk räddades falken kvar. Nu sprider sig den snabbdykande falken i landet.

Projekt Pilgrimsfalks mångåriga arbete för att rädda falken har gett resultat. Under ledning av projektledaren Peter Lindberg har de uthålliga insatserna med att vakta bon, föda upp och placera ut ungar inneburit att falken kommit tillbaka och blir nu stadigt fler i hela landet. Undantaget är Skåne, där en hel falkfamilj förgiftats.

Pilgrimsfalkens historia

I södra Sverige minskade pilgrimsfalkstammen redan under 1920- och 30-talen på grund av intensiv jakt. Brevduveägare hörde till dem som ville ha bort falkarna, eftersom de tog duvor. Under 1950- och 1960-talen minskade pilgrimsfalken främst i norra Europa, till största delen på grund av olika miljögifter. Falkarnas förmåga att lägga ägg och föda upp ungar försämrades på grund av gifter. Äggskalen blev så tunna så att äggen ibland krossades när honan ruvade.

När Projekt Pilgrimsfalk startade i mitten på 1970-talet var falkarna hårt drabbade av miljögifter som PCB, DDT och kvicksilver som spreds i naturen. I Sverige kunde man bara observera 15 par falkar totalt när räddningsarbetet inleddes med att skydda boplatser, kartlägga miljögifternas effekter och föda upp falkungar. Det var framför allt falkstammen i sydvästra Sverige som helt höll på att försvinna.

Konsten att föda upp falkar

Genom Projekt Pilgrimsfalk inleddes ett samarbete med naturvårdsmyndigheter i de nordiska länderna för att bygga upp en avelspopulation. Målsättningen i första fasen var att återskapa en vild stam med cirka 30 häckande par i sydvästra Sverige. För att nå detta mål krävdes en omfattande avel och uppfödning som under flera år kunde producera ett stort antal ungar för utsättning. Det är svårt att få falkar att häcka i fångenskap - man räknar med att bara 50 procent av de könsmogna fåglarna häckar i bur. Dessutom dröjer det upp till 4-5 år innan falkarna blir könsmogna i fångenskap.

För att få en avelspopulation med genetisk spridning, det vill säga att falkarna inte var för nära släkt, insamlades ägg och ungar från skilda boplatser i Skandinavien Avelsprojektet byggde under det första årtiondet till stor del på ideellt engagemang med fågelintresserade lantbrukare som tog hand om falkparen. Burar med falkar fanns i Dalsland, Bohuslän, Västergötland och Småland. Dessutom hölls ett antal par på en dansk avelsstation. De första utsättningarna av ungar som hade fötts upp i bur påbörjades i Bohuslän 1982.

Adopterade falkungar eller matning genom rör

1987 flyttades alla avelsfalkar (cirka 30 fåglar) över till en nybyggd avelsstation utanför Göteborg. Den drevs i samarbete med Göteborgs Ornitologiska Förening. Den nya avelsstationen blev en lyckad satsning och uppfödningen av falkungar ökade snabbt. Närmare 400 falkungar släpptes fria i Västsverige fram till 1997.

 En del ungar sattes ut till vilda falkpar som ”adopterar” dem, och föder upp dem med byten. Men de flesta ungar fick sättas ut utan föräldrar och födas upp med hjälp av "hacking". Det innebär att ungarna sätts i en nätförsedd låda i en klippbrant cirka en vecka innan de är flygfärdiga och att de får mat som skickas ner genom ett rör.

Ett lyckat räddningsprojekt

År 2000 hade målsättningen med 30 häckande vilda par uppnåtts i Västsverige. Samma år flyttades de kvarvarande avelsfalkarna till en nybyggd buranläggning på Nordens Ark, där aveln fortfarande bedrivs. Idag finns det emellertid så många vilda falkar att stammen växer till av egen kraft.

Projekt Pilgrimsfalk har med åren blivit ett mycket lyckat räddningsprojekt. Den svenska pilgrimsfalkens framtid ser ljus ut. Sedan starten 1972 har arten gått från att klassas som ”akut utrotningshotad” utan en enda lyckad häckning i det vilda under flera år, till att idag betecknas som ”sårbar”.  2015 finns över 200 häckande par och ytterligare ett hundratal revirhävdande.

Detta innebär att en avvecklingen av utplanteringsprojektet inletts. Inga nya avelspar ersätter de fåglar som faller för åldersstrecket. De gamla avelsparen får däremot fortsätta att häcka och föda upp ungar så länge de lever och mår bra.

Pilgrimsfalken har fortfarande en begränsad utbredning med två delpopulationer - en i sydvästra Sverige och en i övre Norrland. Falkarna i de två områdena har ingen kontakt med varandra och spridningen från dessa kärnområden till "falktomma" delar av landet går långsamt.

Falkar i städer är ingenting nytt

De ungar som nu släpps ut placeras i samma områden som tidigare, bland annat i Dalarna. Ett område har tillkommit - under 2014 släpptes också falkungar ut i Stockholm! Pilgrimsfalken försvann från den delen av landet för över 50 år sedan. Ett sätt att skynda på återkomsten av 08-falkat är att under några år framåt fortsätta att sätta ut ungar i stadsmiljö.

Att pilgrimsfalkar kan häcka i staden är ingenting nytt. I många städer i Europa och Nordamerika häcka falkar på höga byggnader, långt från fiender som rävar och mårdar. I städer finns det ofta gott om föda i form av duvor och andra fåglar som drar nytta av människan.

Pilgrimsfalkar landet runt

Medan pilgrimsfalkarna blivit fler och fler i nästan hela landet har utvecklingen varit dyster i Skåne, bland annat på grund av att en hel falkfamilj med sex fåglar förgiftades med carbofuran i Kristianstad för några år sedan. Ytterligare en häckande hona från Bjärehalvön dog på grund av förgiftade duvor. Som mest häckade för några år sedan sex par i Skåne. 2015 genomfördes en känd lyckad häckning med två ungar på Lantmännens silo i Helsingborg. Där har falkar under flera år följts med kamera och på webb. 2016 lämnade ungarna boet lagom till midsommar.

> Här kan man följa direktsändningen från falklådan 

2015 konstaterades den första häckningen i Västmanland i en uppsatt holk i Västerås. Hanen sattes ut från Nordens Ark för några år sedan och han har träffat en vild hona som ringmärktes utanför Jönköping år 2012. Planer finns även på fortsatt utsättning av pilgrimsfalksugnar från Nordens Ark, förutom i Stockholm också i Örebro län och Köping.

Artskyddsförordningen ska skydda pilgrimsfalk

Sedan några år tillbaka har ett falkpar häckat på gasklockan i centrala Göteborg, där honan har sitt ursprung från Kristianstad i Skåne. Tyvärr hittades hon död med bruten vinge i Göta Älv den 20 april 2015. Men hanen har träffat en ny hona.

Nu skall gasklockan rivas, men eftersom artskyddsförordningen gäller för falkar är det inte tillåtet att undanröja en häckningsplats. Därför har olika lösningar för falkarna diskuterats. Länsstyrelsen har gett sitt tillstånd till rivningen under förutsättning att den inte sker under häckningstid och att kompensationsåtgärder genomförs. Bland annat har Energiverken, som äger gasklockan, satt upp alternativa bohyllor på två höga byggnader i centrala Göteborg efter samråd med Projekt Pilgrimsfalk.

Räddningsarbetet fortsätter

Även om arbetet med att rädda pilgrimsfalken från utrotning i de södra delarna av Sverige har lyckats, så fortsätter arbetet med att hålla koll på pilgrimsfalkarna. Gamla hot försvinner, men nya tillkommer, bland annat nya miljögifter som t ex bromerade flamskyddsmedel.

> Läs mer om dagens hot mot pilgrimsfalken

Pilgrimsfalken - världens snabbaste fågel

Pilgrimsfalken gör skäl för sitt namn. Den är luftens långvandrare och en oerhört snabb och kraftfull flygare. Dess naturliga utbredningsområde täcker stora delar av världen.

Ibland kallas pilgrimsfalken för världens snabbaste fågel. När den störtdyker mot ett byte, oftast en duva, kan fågel komma upp i en hastighet över 200 km/tim. Man har mätt hastigheter runt 320 km/tim.

Pilgrimsfalken är stor som en kråka har vassa vingar, mörk ovansida och en ljusare fläckig undersida. Ansiktet har en typisk mustaschliknande mörkare teckning. Hannen är, som ofta hos rovfåglar, mindre än honan. Det finns en mängd olika underarter i världen.

Pilgrimsfalken häckar på klipphyllor, helst vid branta stup. Som ”ersättning” för stupen kan fågeln också bo på höghus i städer eller andra höga byggnader som silos, till exempel. På klipphyllorna undviken de räv och mård som kan ta ägg och ungar. Berguv är en annan fiende som däremot också kan hota falkarna som bor på bergshyllor. Det händer att falkpar numera hittar tillbaka till gamla häckningsplatser, även om de stått tomma under femtio år!

 

 

 

Bli medlem – bevara pilgrimsfalken

Vi jobbar för att pilgrimsfalken ska finnas kvar i vårt land. Stötta vårt arbete med 24 kr/mån.