Bottentrålning - vi lyfter problemen till ytan

Att bottentråla havsbotten efter fisk kan liknas med att kalhugga skogen för att komma åt rådjuren. Den negativa effekten på livet i och kring havsbotten är enorm. Vår långa användning av bottentrålare har förändrat haven - kanske för alltid.

Siklöjor bottentrålade i Bottenviken.

Bottentrålning är den absolut vanligaste fiskemetoden i Sverige. Det är en effektiv och lönsam metod för yrkesfiskarna eftersom man tillåter att stora delar av fångsten man inte vill ha (så kallad bifångst) kastas tillbaka i vattnet igen. Dessutom är bränslet för fisket skattebefriat.

Bottentrålning används för att:

  1. Det är ett effektivt sätt att fånga mycket fisk på kort tid.
  2. Metoden är tekniskt automatiserad, vilket underlättar för yrkesfiskarna.
  3. Fisket inte ger någon bifångst av fåglar och marina däggdjur som sälar och tumlare.

Bottentrålning är botten eftersom:

  1. Metoden förstör havsbotten, jämnar ut och gör den ointressant som livsmiljö.
  2. Fisket ger stora bifångster av fisk och skaldjur. Många djur dör därför helt i onödan. Bifångsten har ofta inget ekonomiskt värde men är viktiga för att ekosystemet ska fungera. Särsklit allvarligt är det med långsamväxande djur med dålig möjlighet till återhämtning.
  3. Trålningen river upp sediment vilket skadar djur genom att sätta igen andningsvägar, minska ägg- och yngelöverlevnaden och sprida miljögifter även långt från de trålade områdena och under lång tid efter att trålen dragit förbi.
  4. Fiskemetoden drar mycket bränsle.

Naturskyddsföreningen har sammanställt utbredningen och konsekvenserna av svensk bottentrålning i rapporten ”Fiska för framtiden". Här finns också råd till beslutsfattare om hur bottentrålningen kan minska i svenska vatten.

Bifångst

När bottentrålen dras längs med botten följer många arter med upp som fiskaren inte är intresserad av. På bilden syns t.ex. en eremtikräfta och en sjöstjärna. Foto: Tobias Dahlin

Så funkar bottentrålning

Bottentrålar används för arter som under hela eller delar av sitt liv lever i, på eller nära havsbottnen, som exempelvis torsk, plattfiskar, räkor och havskräftor. Det finns flera olika sorters bottentrålar med olika mycket kontakt med botten.

Alla bottentrålar har någon slags tyngder som håller trålen mot bottnen, skrämmer upp fisk och ser till så att inte fiskar eller skaldjur smiter under trålen. De har också så kallade trålbord, stålskivor, som håller upp öppningen på trålen och som plöjer djupa fåror i havsbotten.

Trålar tar ofta stora mängder bifångst och fångar, förutom fisken den är ute efter, allt som inte är snabbrörligt – sjöstjärnor, krabbor, kräftor, maskar, sjögurkor, anemoner, sjöpennor, ormstjärnor och musslor. Många av dessa djur dör helt i onödan i trålen, efter att de passerat genom den eller av de skador de fått när trålen släpas fram på botten.

Kommersiellt fiske är ett av de matproduktionssystem som förbrukar mest energi i världen. 2008 använde EU:s fiskeflottan 3,7 miljarder liter bränsle vilket bara motsvarar en fjärdedel av värdet för all fångad fisk samma år. Globalt förbrukas 0.67 liter bränsle per kg fångad fisk eller skaldjur, men det kan vara så mycket som 6,5 l/kg fisk. Trots detta betalar yrkesfiskare ingen skatt på bränslet.

Problemet med bottentrålning är stort eftersom att omfattningen av fisket är enormt. Redan 1998 bottentrålades ofattbara 15 miljoner km2 havsbotten per år och sannolikt är siffran idag ännu högre. Många områden, inte minst Nordsjön och Östersjön, trålas många gångar per år.

Cylinderrosor

Cylinderrosen har svårt att återhämta sig efter trålens framfart på botten. Foto: Tobias Dahlin.

Sjögurka

Signalsjögurkan är ett av de djur som fångas av trålens nät. Foto: Tobias Dahlin.

Hotet mot livet under ytan

De flesta marina organismer lever i, på eller i närhet till havsbotten. Därför är det inte konstigt att bottentrålning pekas ut som det enskilt största hotet mot många marina djur. I Sverige har Artdatabanken rödlistat 120 marina arter där det största hotet mot deras existens bedöms vara bottentrålning. Läs mer om rödlistade arter i Sverige.

Där det en gång fanns musselbankar och skogar av sjöpennor befolkade av sjögurkor, anemoner, sjöstjärnor och svampdjur – finns idag snabbväxande opportunister och asätare som räkor, ormstjärnor och sjöborrar. ”Fläckiga” bottnar har homogeniserats, uppstickande och avvikande delar har plattas ut. Havsbottnarna har helt enkelt blivit svårbeboliga kalhyggen.

Forskare kunde nyligen konstatera att antalet arter halverats på 70 år, vid återbesök av 54 områden. Och tyvärr pågår fisket även i våra mest värdefulla och skyddade marina områden.

Hur kan jag undvika bottentrålad fisk?

Tyvärr är det inte lätt för konsumenter att undvika bottentrålning eftersom fisk och skaldjur sällan är märkt med rätt fiskemetod. För bottentrålad fisk ska det enligt lag stå att den är trålad men det kan också betyda att den är trålad i de fria vattenmassorna såsom sill är.

Därför vill vi att restauranger och fiskförsäljare frivilligt ska ange exakt vilken fiskemetod som använts för att fiska den fisk och de skaldjur de säljer och serverar. Och att Sveriges regering genom EU ska säkerställa lagkrav på att rätt fiskemetod ska anges vid försäljning.

Vill du själv försöka undvika bottentrålad fisk kan du titta efter Kravmärkt fisk. Och fortsätt fråga i butiken och på restaurangen hur fisken är fiskad. Om de inte vet, be dem ta reda på det till nästa gång. Du kan också använda vår fiskguide för goda råd, här finns smarriga fiskar som alltid är okej att äta: Grön guide - Fisklistan.

 

Ge en gåva till havet

Friska hav är en livsviktig fråga för planeten och mänskligheten!