Den tunga industrin håller Sveriges utsläpp i ett järngrepp

Industrin är viktig för Sverige, men den står idag för en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser – utsläpp som är skattefria, tilldelade gratis och som kan säljas. Hur går det ihop? Vi reder ut och efterfrågar förändring!

Utsläpp från den svenska industrin

Den svenska industrin står för en tredjedel av Sveriges territoriella utsläpp av växthusgaser, det vill säga de utsläpp som uppstår inom Sveriges gränser. De största utsläppen från svensk industri kommer från järn- och stålindustrin, mineralindustrin samt raffinaderier. Deras utsläppsnivåer har varierat sedan 1990-talet. Inom stål- och järnindustrin ökade utsläppen mellan 2014 och 2017, för att sedan 2017 minska något. Variationen i utsläppsnivåerna har främst berott på minskad efterfrågan och minskade produktionsvolymer, snarare än en tydlig omställningsfaktor.

EU:s utsläppshandel ETS

För att minska industrins klimatpåverkan och reglera mängden utsläpp av växthusgaser införde EU 2005 ett utsläppshandelsystem, ETS (European Union Emissions Trading Scheme). År 2021 ingick 735 svenska anläggningar i systemet och stod tillsammans för 37 procent av de territoriella utsläppen. Förra året ökade anläggningarnas utsläpp med cirka 10,6 procent från föregående år (tillbaka på 2019 års nivåer). Detta trots att syftet med systemet är att utsläppen av växthusgaser ska minska varje år.

Syftet med systemet är att utsläpparen ska betala, och därigenom skapa incitament för företag att minska sina utsläpp. Men systemet har sedan start mött kritik. Priset på utsläppsrätterna som auktioneras ut och säljs av de företag som inte nått upp till sin utsläppskvot, har varit alldeles för billiga. Den billiga handeln har tagit bort incitamenten för industrin att förändra sina utsläppsnivåer. Men trots att industrins utsläppsnivåer i princip har legat still, beskrivs handelssystemet ofta i lyckotermer.

Är det meningen att den svenska industrin ska tjäna på sina utsläpp?

Grundregeln för utsläppshandeln är att företag ska betala för sina utsläppsrätter. Men trots det delar EU ut stora mängder utsläppsrätter gratis. Den fria tilldelningen sker då man är rädd för det som kallas koldioxidläckage – att konkurrensutsatta företag flyttar sin verksamhet till länder utanför EU med lägre miljökrav.

Eftersom den svenska industrin har mindre utsläpp i jämförelse med andra EU-länder, har de svenska företagen gjort stora vinster på gratistilldelningen genom åren. Företagen i Sverige har också kraftiga subventioner på energi- och bränsleskatter i verksamheterna. I gruvnäringen är energiskatten nedsatt med 89 procent och koldioxidskatten nedsatt med 40 procent för gruvtruckar och liknande som används vid mineralbrytning. I industrin är fossila bränslen som används i tillverkningsprocessen nedsatta med 70 procent, och den el som används i industriella tillverkningsprocessen har en nedsättning på energiskatten till 0,5 öre kWh.

Undantaget för industrinäringen har funnits länge och motiveras som ett stöd för vad som anses vara en konkurrensutsatt bransch. Det är viktigt att företag får utdelning för energieffektiviseringar och medel för omställning, men effekten av gratis utsläppsrätter och nedsatta skatter blir att industrin har mindre incitament för energieffektivisering och övergång till förnybara drivmedel. Även alternativa metoder för transport blir mindre attraktiva.

Betalar inte för sina utsläpp

Företagen inom den tunga industrin betalar alltså inte för sina utsläpp, däribland Cementa, SSAB, och PREEM. Gratistilldelningen grundas på risken för att konkurreras ut av smutsigare produktion utanför EU. Men det är osäkert ifall en sådan risk faktiskt finns. Exempelvis är det sällan som cement fraktas långa vägar. De svenska industriföretagen släppte 2020 ut 16,5 miljoner ton koldioxid, och fick gratistilldelning på 18,4 miljoner ton. Därmed kunde industrin sälja sina utsläppsrätter för ett dåvarande värde på 440 kr per ton.

Under perioden 2013–2020 har SSAB haft ett överskott på gratis utsläppsrätter som inneburit att bolaget i praktiken inte betalat för utsläppen och i stället gått plus. Totalt har bolaget tilldelats ett överskott på cirka 300 000 utsläppsrätter, vilket 2021 värderades till 180 miljoner kronor.

Preems raffinaderier i Lysekil och Göteborg har fått utsläppsrätter i den nivån de släpper ut. Bolaget har alltså inte tjänat stora pengar på sina utsläpp, men har däremot undgått att betala för dessa utsläpp.

Är rädslan för koldioxidläckage och flyttade verksamheter berättigad?

Aktuell forskning har inte kunnat påvisa något nämnvärt koldioxidläckage, vare sig under utsläppshandelns första två perioder eller ens inom multinationella företag, som lätt kan omdirigera produktionen till de länder klimatkostnaderna är som lägst. EU har i nuläget en generös definition av vilka branscher som ska räknas till konkurrensutsatta och som riskerar att utsättas för koldioxidläckage vid för höga kostnader för utsläpp. Företag inom dessa branscher får gratis tilldelning av utsläppsrätter för hela eller merparten av sitt behov.

Den fria tilldelningen och de kraftiga subventionerna till industribranschen tar bort incitamenten för investeringar i grön teknik, vilket också innebär missade affärsmöjligheter. Grön teknik har beskrivits som ”världens största affärsmöjlighet”. Genom att vara först med exempelvis koldioxidfritt stål och flexibla energisystem skulle vi i stället kunna skapa en grund för goda framtida affärsmöjligheter.

Dags att ge bättre incitament för förändring på hemmaplan

Hösten 2019 tillsattes en klimaträttsutredning för att se över all relevant svensk lagstiftning så att det klimatpolitiska ramverket får genomslag. Ambitionen är att på så sätt skapa bättre förutsättningar för att klimatmålen ska kunna nås. Men i utredningens första delrapport undkom den tunga industrin igen. Bland annat eftersom förslagen som togs fram i utredningen endast kommer att gälla när en verksamhet tillståndsprövas eller omprövas. Ett av förslagen var att Sverige ska kunna börja ställa krav på energieffektivisering och bränslebyte i industriernas tillstånd. Det kan låta bra, men i dag är svenska tillstånd inte tidsbegränsade utan gäller som huvudregel för evigt. Dessutom kan miljöskadliga verksamheter expandera utan att det befintliga tillståndet ses över i sin helhet. Utredningen har fokuserat på hypotetiskt nya anläggningar och låter de befintliga anläggningarna som fortsatt bidrar till en tredjedel av de svenska utsläppen, komma undan – igen.

Saker börjar också hända på EU-nivå. I samband med det så kallade ”fit for 55” till år 2030 röstade Unionens miljöutskott i år för uppdaterade regler för handeln med utsläppsrätter. Bland annat vill utskottet påskynda processen att minska det totala antalet utsläppsrätter som ingår i systemet.

De röstade också för införandet av en koldioxidtull på importen av varor från länder med mindre hårda klimatregler. Koldioxidtullen skulle fungera som ett medel för att förhindra risken för koldioxidläckage, och därmed skapa förutsättningar för att minska andelen utsläppsrätter som tilldelas gratis. Det är ännu osäkert ifall miljöutskottets förslag kommer gå igenom kommissionen, men det är hoppfullt att ett gemensamt EU-organ gemensamt hittat en väg framåt för att begränsa utsläppen av växthusgaser.

Men nu är det dags att också Sverige på hemmaplan ger större incitament till industrin – för en grön industri är en framtidsindustri!

Stå upp för naturen

Läget för vår planet är akut, men vi kan fortfarande bromsa utvecklingen. Du behövs i det arbetet!

Bli månadsgivare
Bli först att gilla!