Klimatproblemet med konstgödsel

Konstgödsel, även kallat handelsgödsel eller mineralgödsel, var en revolutionerande uppfinning för jordbruket och möjliggjorde både högre skördar och odling helt utan djur. Men konstgödsel påverkar både miljön och klimatet negativt.  

Problemet med konstgödsel är inte att själva produkten är giftig, som de kemiska bekämpningsmedlen. Kväve, fosfor, kalium och så vidare är nödvändiga näringsämnen som växterna behöver. 

Problemet är mängderna. Jämför med koldioxiden. Även den är nödvändig för växterna och indirekt för hela ekosystemen – men den ställer till elände i för stora mängder. Precis som grundproblemet med koldioxiden är att vi hämtar upp för mycket kol, olja och gas från fossila (passiva) lager och skickar upp i atmosfären, är grundproblemet med kväve att vi hämtar ned för mycket av det från atmosfären och skickar ut i ekosystemen. 

Med andra ord: det handlar om skillnaden mellan nytillförsel och recirkulation. 

Djurlösa gårdar och intensiv djurhållning 

Växter hämtar sin energi från solen med hjälp av fotosyntesen, men de är också beroende av växtnäringsämnen som rötterna tar upp från marken. De behöver större mängder kväve, fosfor och kalium, och mindre mängder av ett 20-tal andra grundämnen. I naturen bygger nästan hela växtnäringsförsörjningen på recirkulation. Växtrester, gödsel från djur och allt annat organiskt material bryts ned, hamnar i jorden och försörjer nya växter. Länge fungerade tillgången på näring i jordbruket på samma sätt som i naturen.   

De första konstgödselmedlen kom i liten skala under 1800-talet med det stora genombrottet efter andra världskriget. Konstgödseln förändrade hela jordbrukets struktur. Mest avgörande var att konstgödseln möjliggjorde djurlösa gårdar. Fram till andra världskriget hade praktiskt taget alla svenska lantbruk nötkreatur och djurantalet bestämdes av hur mycket foder som kunde produceras. Idag dominerar den djurlösa odlingen helt från Skåne till Mälardalen. 

Specialiseringen inom industrin möjliggjorde en ökad produktion, på samma sätt gav konstgödsel möjlighet till maximerad växtodling utan djur och intensiv djurhållning. Men priset har varit ett totalt sammanbrott av det naturliga växtnäringskretsloppet. Delar av landet är idag helt beroende av konstgödsel samtidigt som djurgårdarna producerar mycket större gödselmängder än de kan använda själva. I ekologisk odling används inte konstgödsel.  

Överskott av näring skapar problem 

Den kraftigt ökade växtnäringen i jordbruket skapar problem. Det är framför allt två ämnen som ofta läcker ut i den omgivande miljön – kväve och fosfor.  

Fosfor transporteras huvudsakligen med ytvatten och orsakar övergödning i sötvatten och i havet. Kvävet har många och komplexa spridningsvägar, eftersom det förekommer i form av ett antal olika kväveföreningar som hela tiden omvandlas både i atmosfären, mark och vatten och orsakar bland annat övergödning och försurning. Nitrat och ammonium är de två viktigaste kvävegödningsämnena men det är också de två som orsakar störst läckageproblem, både vid användning av konstgödsel och organiskt gödsel. 

Kvävet är den stora boven 

Kväve är nästan alltid en bristvara i naturliga ekosystem, och var det även i jordbruket fram till konstgödselns genombrott. Utan konstgödselkvävet hade dagens jordbruk inte varit möjligt. Konstgödsel framställs genom att kvävgas från luften (passivt kväve) omvandlas till reaktivt kväve.  På så vis förs ”nytt” kväve in i ekosystemen. Att stora mängder nytt kväve tillförs till lantbruket innebär att den totala mängden kväve som finns i systemet ökar och därmed läckaget av ämnen som påverkar miljön negativt. 

Ekologisk odling bygger istället på att kväve recirkuleras i ett kretslopp exempelvis genom stallgödsel (växter tar upp kväve från marken och luften, djuren äter växterna och ger oss gödsel som innehåller kväve) och tillförsel av kväve sker också med odling av kvävefixerande grödor. Även dessa gödslingsmetoder kan bidra till miljöproblem som till exempel övergödning, men det är tillförseln av helt nytt kväve i form av konstgödsel som orsakar merparten av de allvarliga miljöeffekterna. 

Konstgödsel och klimatpåverkan 

En av de störta orsakerna till utsläppen av lustgas från jordbruket kommer från användningen av konstgödsel. Lustgas är en växthusgas som förstärker växthuseffekten. Förutom lustgasens välkända klimatpåverkan är den, sedan freonerna fasats ut, också den största orsaken till nedbrytning av ozon i stratosfären. 

Lustgas bildas på flera ställen i kvävets kretslopp, framför allt i samband med bildning och nedbrytning av nitrat. Både konstgödsel och stallgödsel skapar lustgasutsläpp vid användning. Men mängden lustgas som bildas beror på flera faktorer såsom temperatur och fuktighet. Avgörande är hur mycket kväve som tillförs vid gödslingstillfället och den totala mängden kväve som tillförs ekosystemen. Därför bidrar konstgödsel, där stora mängder “nytt” (istället för recirculerat) kväve tillförs, till högre utsläpp av lustgas.  

Konstgödseln har också flera indirekta effekter på klimatet. Tack vare konstgödsel har man kunnat odla mer foder och, ettåriga grödor, som inte ökar mängden kol i marken utan istället gör att markkol släpps ut som koldioxid. Den stora foderproduktionen har också möjliggjort en ökad djurhållning som i sig har stor påverkan på klimatet. En stor jämförelse av ekologiska och konventionella gårdar visade att ekologiska gårdar hade högre kolinlagring och lägre utsläpp av lustgas. Skillnaden försvinner dock om man tittar per kg produkt eftersom skördarna är något lägre i ekologisk odling. 

Tillverkningen av konstgödsel ger också en klimatpåverkan. Det är en mycket energikrävande process som i de allra flesta fall drivs med fossil energi och orsakar utsläpp på 3–11 kg CO2e per kg kväve beroende på produkt och produktionsteknik. Men faktum är att lustgasutsläppen från användningen av kvävegödningen har 3–4 gånger så stor klimatpåverkan som tillverkningen. Problemet med konstgödselns klimatpåverkan kan alltså inte lösas genom att endast ställa om tillverkningen till förnybara energikällor.  

Försäljningen av konstgödsel ökar 

Försäljningen av konstgödsel låg konstant ända från 1981 till 2013. Därefter skedde ett trendbrott och på bara några år har försäljningen ökat med ungefär 25 procent. Den årliga nytillförseln av kväve till ekosystemen är mer än dubbelt så stor idag som före andra världskriget, och hela ökningen beror på industriell kvävefixering och fossila bränslen. Precis som med bekämpningsmedlen så är det konventionella lantbruket i Sverige idag helt beroende av importerat konstgödsel då vi inte har någon egen tillverkning.

Klarar vi oss utan konstgödsel? 

Det korta svaret är ja, men det kräver stora förändringar. Flertalet studier har kommit fram till att Europa kan klara matförsörjningen 2050 utan konstgödsel genom tre huvudsakliga förändringar: minskad köttkonsumtion, återförsel av humangödsel (framförallt vårt kiss) till lantbruket och lokalt anpassade ekologiska växtföljder där kvävefixerande baljväxter ersätter konstgödsel och en återkoppling mellan djurhållning och växtodling så att stallgödsel kan recirkuleras lokalt. 

Konstgödsel i siffror 

  • 2018/2019 gödslades ekologisk areal i snitt med 43 kg kväve per hektar, och konventionell med 122 kg kväve per hektar i Sverige. 
  • Tillförseln av kväve till odlingssystem med konstgödsel i Sverige har ökat från 10 miljoner ton 1950 till ca 110 miljoner ton idag. 
  • Koncentrationen av lustgas i atmosfären har ökat kraftigt under senare delen av 1900-talet, vilket sammanfaller med en ökad användning av konstgödsel.  
  • En tysk studie som sammanställt data från 13 olika studier fann att lustgasutsläppen var 24 procent lägre från ekologisk än konventionell odling. Studien har inte tagit hänsyn till skördens storlek.  

Stöd arbetet för ett hållbart jordbruk!

Med din gåva kan vi kämpa för politiska satsningar på ekologiskt jordbruk och du bidrar till friska ekosystem, naturbetesmarker och ängar.

Ge en gåva
Gillas av 3