Vanliga myter om läget i Sveriges natur
Många har bilden av att Sverige skyddar värdefull natur och ligger i framkant med klimat- och miljöarbetet. Här svarar vi på några vanliga påståenden.
“Sverige är en förebild i miljöarbetet”
Enligt den senaste uppföljningen av de nationella miljökvalitetsmålen bedöms Sverige riskera att misslyckas med att nå 12 av de 16 målen till 2030. Det mål som främst kopplar till tillståndet för biologisk mångfald, ”Ett rikt växt- och djurliv”, bedöms inte kunna nås och utvecklingen bedöms dessutom vara negativ.
Sverige kritiseras också internationellt för bristande miljö- och klimatarbete. Bland annat har Sverige inte tagit fram en nationell handlingsplan för hur man ska leva upp till det globala ramverket för biologisk mångfald, vilket skulle har varit klart till hösten 2024.
Inom EU har vår nuvarande regering också aktivt motarbetat viktiga lagstiftningar för skydd och återställande av natur, verkat för att sänka miljöambitioner i lagförslagen och i flera fall gått emot sina egna expertmyndigheter i implementeringen av EU-lagstiftning.
”Att en enda liten skalbagge försvinner spelar väl inte så stor roll”
Ekosystem är komplexa. Komponenterna hänger ihop och påverkar varandra. Att art efter art minskar i antal eller försvinner helt blir som att plocka bort skruv efter skruv på ett flygplan och hoppas på att det fortfarande ska hålla sig i luften. Vissa arter är dessutom extra viktiga nyckelspelare för sitt ekosystem. Till exempel är fjällämmeln och strömmingen viktiga som basföda. Bävern och större ekbock är viktiga ekosystemingenjörer.
Varg, torsk, säl och tumlare är viktiga topp-predatorer. Bina är oersättliga pollinerare och livsviktiga för vår matförsörjning medan andra arter är viktiga värdväxter. Det kan låta futtigt att en liten skalbagge försvinner, men det kan alltså få stora konsekvenser.
Friska ekosystem bidrar till många livsviktiga funktioner och processer som till exempel pollinering, kolinlagring och omsättning av organiskt material, som vi människor är helt beroende av för vår överlevnad.
Naturkrisen handlar med andra ord inte enbart om att enskilda arter dör ut. Försämringarna av ekosystemens funktion och förlusterna av biologisk mångfald är nu så allvarliga att de hotar grunden för vårt samhälle.
Läs mer om ekosystemtjänster
“Sverige har mer skog än någonsin”
Nej, det är tyvärr fel. Det som har ökat de senaste hundra åren är volymen virke, och skog är så mycket mer än ett virkesförråd. Sedan 1950-talet har över hälften av Sveriges skogar kalavverkats minst en gång. Under samma period har skogens biologiska mångfald minskat drastiskt. Naturskogar som varit trädbevuxna i hundratals år har kalavverkats och ersatts av planteringar. Läs mer här.
Oftast är det gran- eller tallskogar som planteras och många skogar kalhuggs sedan igen vid relativt låg ålder.
Tyvärr fortsätter man även att avverka skogar med omistliga naturvärden. Idag är det bara fjällbjörkskogen och de trädbevuxna myrarna i fjällområdet som har en tillräckligt god status för att klara sig på lång sikt. I resten av landet finns inga skogstyper som är i så gott skick.
Bara sex procent av den produktiva skogsmarken är formellt skyddad trots att omkring hälften av de hotade arterna i Sverige återfinns i skogen.
Mindre än 20 procent av skogsmarken består av naturskogar. Stora delar av vår kvarvarande naturskog är fortfarande oskyddad, och fortsätter därför att avverkas.
Naturskog är skogar som har fått utvecklas naturligt under lång tid. Naturskogar innehåller en stor mångfald av arter. Av faktisk urskog, som kan sägas vara orörd eller inte bär tydliga spår av modernt skogsbruk, finns bara mindre än 1 procent kvar i Sverige. Läs mer: Vanliga frågor om skog och skogsbruk
“Sverige driver på för ett hållbart fiske”
Strömmingsfisket i Östersjön måste ställas om helt om beståndet ska kunna återhämta sig. Kvoterna måste minska kraftigt och det småskaliga fisket prioriteras. Istället har Sveriges politiker varit med och fattat beslut som gynnar det storskaliga industrifisket.
Bottentrålning, den mest förödande fiskemetoden, där trålen river upp hela havsbotten, tillåts i många de vattenområden som skyddats i Sverige. Den östersjöfisk som tas upp är liten i storlek och innehåller så höga halter miljögifter att vi helst inte ska äta den mer än några gånger per år.
Överfiske, miljögifter, övergödning och exploatering av grunda havsområden och älvar ligger bakom dagens sorgliga situation.
Bestånden i Östersjön av så kallad matfisk - alltså främst torsk, strömming och lax - har minskat med 60-85 procent på bara några decennier. Torskens bestånd är i princip kollapsade.
Läget är också oerhört allvarligt för strömmingen. Om strömmingen försvinner påverkar det hela ekosystemet i havet och leder till allvarliga följdeffekter för torsk, tumlare, sälar och sjöfåglar som har strömming som en av sina viktigaste näringskällor.
”Utrotningen av arter pågår inte här”
Många av Sveriges arter är idag rödlistade. Tyvärr är trenden för de flesta bedömda artgrupper negativ, det vill säga att artmångfalden minskar över tid. De två enskilt största påverkansfaktorerna är avverkningar inom skogsbruket och igenväxning.
Det finns dock exempel på att det går att vända den negativa trenden. Till exempel har andelen hotade grod- och kräldjursarter minskat genom lyckade naturvårdsinsatser.
Men naturkrisen handlar inte bara om utrotning. Att vissa arter minskar i antal kan påverka ekosystemet, likaså att vissa naturtyper minskar. Till exempel leder förlusten av våtmarker till minskad vattenrening. En minskning av antalet träd och grönstrukturer i stadsmiljöer kan leda till högre temperaturer, och så vidare.
”Naturen förändras hela tiden, det är inget nytt att arter försvinner.”
Naturen har alltid genomgått förändringar, och arter har uppstått och försvunnit. Det har dock skett över väldigt långa tidsperioder eller i samband med naturliga händelser - som naturliga klimatförändringar, vulkanutbrott eller jordbävningar. Idag är utrotningstakten oerhört mycket snabbare än innan människan började påverka den.
Som vi nämnt kan bara det faktum att arter och naturtyper minskar i antal leda till allvarliga konsekvenser. Genom att bland annat förstöra livsmiljöer och skapa förändringar i klimatet orsakar vi människor en snabb minskning av biologisk mångfald globalt och i Sverige. Det är ett allvarligt hot mot vår egen framtid.
”Vi måste hugga ner skogar och öppna nya gruvor för att rädda klimatet”
Klimatomställningen av vårt samhälle kräver självklart också användning av naturresurser. Men det får inte ske på bekostnad av värdefull natur.
Genom att bruka naturen på ett sätt som inte är hållbart förlorar vi biologisk mångfald. Friska och fungerande ekosystem är fundamentala för ekonomin och för att kunna hantera klimatförändringar. De kan lagra koldioxid, reglera klimatprocesser och begränsa konsekvenserna av störningar som exempelvis torka och översvämningar.
Politiker och företag kan kombinera klimatnytta med att förhindra naturkrisen genom att:
- Tillämpa ett naturnära skogsbruk som bibehåller biologisk mångfald och skapar skogar som är motståndskraftiga mot klimatförändringar.
- Minska användningen av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel, gå över till en mindre intensiv djurhållning och öka kolinlagringen inom jordbruket.
- Skydda och återställa våtmarker.
- Återanvända, återvinna och cirkulera material inom exempelvis byggindustrin och gruv- och metallbranschen.
Hur vi lyckas anpassa oss till klimatförändringarna och stoppa förlusten av biologisk mångfald kommer att påverka vår ekonomi, kommande generationers välfärd och vår vackra natur.
