Varför behövs det fler blomsterängar? 

I takt med att slåtterängar och naturbetesmarker minskat kraftigt i Sverige har humlor, fjärilar och ängsväxter blivit allt färre. Det vill Naturskyddsföreningen råda bot på med projektet Världens längsta blomsteräng.

Det finns allt färre artrika miljöer i våra landskap. Vilket hotar den biologiska mångfalden och påverkar pollinatörer, som är beroende av blommande växter. Ett hot mot pollinatörer är också ett hot mot vår matproduktion, så kan vi inte ha det. Någonting som det däremot finns gott om i Sverige är vägar, och längst med vägarna finns det vägkanter. En outnyttjad resurs som vi vill ta tillvara på. Med rätt skötsel kan vägkanterna fungera som korridorer och livsmiljöer för växter och insekter. 

Äng är åkerns moder 

De senaste 200 åren har en stor förändring skett i landskapet som inneburit förlust av gräsmarker som slåtterängar och betesmarker. Dessa miljöer hade länge en viktig funktion i lantbruket, men har i och med framväxten av dagens jordbruk gått förlorade. Före etablering av det moderna jordbruket togs vinterfoder från ängsmarker som slogs under sommaren. Den gödsel som djuren producerade användes på åkermarken för att ge näring till grödorna. Systemet har gett upphov till uttrycket “äng är åkers moder”. I takt med att odlingsteknikerna utvecklades, jordbruket mekaniserades och nya insatsvaror som konstgödsel infördes blev ängarna mindre viktiga. Vissa gjordes om till åker medan andra blev betesmark eller växte igen.  

Mindre än 1 procent kvar

Från slutet av 1800-talet till idag har arealen betes- och ängsmark minskat från 1,6 miljoner hektar till drygt 400 000 hektar. Av de återstående markerna räknar man med att ungefär hälften, drygt 200 000 hektar, har höga natur- och kulturvärden. Bara en bråkdel av 1800-talets slåtterängar finns kvar idag. Att dessa miljöer försvinner har negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden. Hundratals arter av växter, insekter, och svampar är helt beroende av hävdade ängs- och betesmarker för både föda och boplatser.  

Beroende av pollinering

Svenska betesmarker kan innehålla så mycket som 50 olika växter per kvadratmeter. Över 1 300 rödlistade arter hör hemma i dessa gräsmarker. När den biologiska mångfalden hotas får det också konsekvenser för oss människor. Flera av de hotade arterna är pollinatörer, och dem är vi människor helt beroende av bland annat för vår matproduktion. I den senaste rödlistan (2020) anges igenväxning, mark som inte längre brukas, igenplantering, ökad näringsbelastning och intensifierat jordbruk som de faktorer som påverkar rödlistade arter mest.  Exempel på hotade arter bland vildbin är guldsandbi och fibblegökbi. Ett annat exempel är den rödlistade fjärilsarten ängsmetallvinge. Också andra pollinatörer som blomflugor har påverkats negativt av utvecklingen.  

Använd en outnyttjad resurs

Arealen betesmarker och slåtterängar har alltså minskat i Sverige. Parallellt med den utvecklingen har vägnätet byggts ut. År 2022 fanns i Sverige 600 000 kilometer bilvägar och lika många mil vägkanter. Totalt beräknas ytan vägkanter och liknande miljöer som kraftledningsgator överstiga ytan ängs- och naturbetesmark.

Med rätt skötsel har våra vägkanter potential att bli en miljö där arter som hotas av bristen på ängs- och hagmarker kan hitta både föda och boplatser. Studier har visat att rödlistade arter förekommer längst vägkanter och att de arter som återfinns där ofta till stor del överensstämmer med de som finns i ängsmark. Om vägkanterna får bättre förutsättningar att fungera som ängar får flera rödlistade arter ökad möjlighet att överleva. Utöver att vägarnas tar upp stor yta är de även linjära element i landskapet. Det gör att de kan fungera som “slåtterkorridorer”, där arter kan förflytta sig. Förutom brist på livsmiljöer hotas arter nämligen av att landskapet är uppdelat så de inte kan sprida sig.

Världens längsta blomsteräng

I projektet Världens längsta blomsteräng ska vägkanter till såväl cykelbanor och bilvägar bli till paradis för biologisk mångfald. Arbetet sker i hela landet – tillsammans  med privatpersoner, vägföreningar och våra medlemmar.

Så här går det till:

  • Vi fokuserar på kanter längs mindre vägar som tillsammans kommer att bilda ett blomsternätverk som utvecklar och bevarar den biologiska mångfalden i Sverige.
  • Vi sår ängsblommor, rensar bort invasiva arter, väntar med att slå vägkanterna tills efter blomning samt tar bort gräsklippet efteråt. Till detta kan många människor bidra utifrån sina egna förutsättningar.

Kan insekterna krocka med bilarna?

Utöver att ta mycket plats och dela upp landskapet så djur och insekter inte kan röra sig fritt finns det andra problem med vägar – trafiken. Den kan påverka arter genom både kollisioner och föroreningar. Det är viktigt att ha i åtanke när man arbetar med biologisk mångfald längs med vägarna. Risken finns till exempel att man genom att skapa blomrika vägkanter som attraherar pollinatörer skapar en så kallad ”ekologisk fälla”, där insekterna riskerar att dödas när de krockar med bilar eller på andra sätt påverkas negativt.  

Blomstrande vägkanter behöver dock inte innebära en dödsfälla! En nyligen publicerad studie från Sveriges Lantbruksuniversitet undersökte vägkanters påverkan på pollinerande insekter kom fram till att om vägkanten är blomrika minskar dödligheten.  

Invasiva arter i Sverige

Ett annat problem med vägkanterna är att de riskerar att sprida invasiva arter. Invasiva arter är arter som inte funnits på en plats tidigare utan kommit dit med mänsklig hjälp och på något sätt hotar mångfalden av inhemska eller ”ursprungliga” arter. En viktig del av skötseln är därför att vara uppmärksam på om det finns invasiva arter längst vägkanten och om det gör det försöka bekämpa eller begränsa dem. 

Ge en gåva för natur och miljö

Med din gåva kan vi fortsätta kämpa för en hållbar framtid på en frisk och levande planet.

Ge en gåva
Bli först att gilla!

Relaterade inlägg