Betong (2031)

Betongkärna som ersattes av grästufsar.

Många äldre malmöbor beskriver ofta den 31 augusti 2014 som dagen då Malmös invånare började se vattnet som både fiende och vän. Staden drabbades av av skyfall vilket ledde till översvämningar i staden. Stor som smått påverkades, från bussar som fastnade i nybildade stadssjöar till fotoalbum i källarförråd som förstördes. I decennier hade man byggt hårda ytor av betong och asfalt som gjorde det svårt för stora mängder vatten att tränga ner i marken.

Efter översvämningen 2014  har mycket arbete gjorts för att anpassa staden till ett nytt klimat. Villaägare undviker asfalt och betong, torg och vägar förgrönas av träd och välplanerade vattendrag samlar till sig nederbörden.

En av de mer synliga åtgärderna är de hål som dykt upp i stadens betongytor - framför dig har du en borrkärna från torg i staden daterad 2028. Genom att borra  upp betongcylindrar och plantera små tufsar av gräs i hålen blev torget plötsligt full av grönska. Kärnor som dessa återanvändes i andra kommunala byggprojekt eftersom kravet på cirkuläritet i byggprocesser kraftigt skärpts.

Betongen gav inte bara risk för översvämning. Tillverkningen var mycket miljöskadlig. 2019 var två tredjedelar av alla byggnader i världen byggda med armerad betong. Detta krävde enorma mängder sand som i allt större utsträckning togs från havsbottnen. Detta eftersom all sand inte går att använda – kornstorlek och slät yta gör ökensand olämplig.

Det råder fortfarande en brist på lättillgänglig sand. Muddring av havsbotten för att ta upp sand ledde till erosion av stränder som påverkade marina ekosystem. Till råga på det släppte tillverkningen ut enorma mängder växthusgaser, upp till 8 procent av världens totala utsläpp kring tiden när Parisavtalet slöts.

Eftersom det var den kemiska reaktionen som stod för majoriteten av utsläppen gick det inte att ställa om lika smidigt som energisystemet eller andra industrier, utan åtgärden var att drastiskt minska mängden cement.

Idag används endast återvunnen cement, bio-cement och CCS-cement men inte alls i samma utsträckning som under cementboomen. Istället upplevdes en byggboom där träråvara användes som aldrig förr. Höghus av trä byggdes över hela världen! 

Cirkularitet: Ekonomiska modeller som syftar till att lyfta fram verksamheter där kretslopp dominerar. Det handlar om att skapa mer värde och mindre avfall genom att se över hur resurser kan återanvändas.                             

Bio-cement: Byggmaterial som är tillverkat av mikroorganismer likt hur koraller bygger sina rev. 

Armerad betong: Betong som är gjutet runt ett rutnät av järnstänger vilket gör betongen mer hållfast.           

CCS-cement: Vid traditionell cementtillverkning hettar man upp kalksten och sand till över tusen grader i en så kallad cementugn. I ugnen sker en kemisk reaktion med slutprodukten klinker, som sedan mals ner till cement. I den kemiska processen bildas också koldioxid som en restprodukt. Ungefär hälften av koldioxidutsläppen från cementtillverkning kommer från den kemiska processen, den andra hälften kommer från det bränsle, oftast olja eller kol, som krävs för att hetta upp cementugnen. I CCS-cement avskiljs och lagras koldioxiden, se ”CCS”.

Muddring: Muddring är en vattenverksamhet som innebär att man tar bort bottenmaterial i en sjö, ett vattendrag eller hav. Man kan muddra genom att spränga, gräva eller suga upp material. Syftet med muddringen kan exempelvis vara att öka vattendjupet för att kunna bygga, få bättre framkomlighet för båtar eller fördjupa en farled eller hamn.

(Strand)erosion: En naturlig process där sediment förs bort av vågor, strömmar och vind för att samlas någon annanstans. Denna process sker dock mycket snabbare än normalt på grund av havsnivåökningar som orsakas av klimatförändringarna. Kuster i södra Sverige är speciellt drabbade eftersom landnivå, till skillnad från resten av Sverige, inte höjs. Upptag av sand för användning i produktionen leder även till påskyndad erosion.

Bli först att gilla!

Relaterat innehåll