På bilden ser ni en konstinstallation som väckte stor uppmärksamhet på 20-talet. Det var den samiska konstnären Sanna Viertotak som valde att förvandla delar av Djurgården i Stockholm till ett kalhygge med hjälp av projektioner och stora dukar för att sätta press på statliga bolaget Sveaskog och dess politiska ledning.
Debatten om hur Sveriges skogar skulle användas hade pågått sedan länge. Den vanligaste metoden i det industriella skogsbruket var då ”trakthyggesbruk”, i folkmun kallat kalhyggesbruk. Skogsnäringen planterade stora ytor med få träslag och högg sedan ner områdena bit för bit.
Miljöaktivister och samebyar protesterade, ofta med sina kroppar som insats, och påpekade att kalhyggena var skadliga för biologisk mångfald, klimatet och samernas näringar. Skogsbolagen hävdade däremot att kalhyggena alltid återplanterades och på så sätt tog upp mer koldioxid samtidigt som träet användes för att ersätta fossil energi eller som byggmaterial där bundet kol kunde lagras.
Kritiska forskare gjorde noggranna mätningar som visade att en stor andel av kolet lagrades i skogsmarken och att mycket av detta släpptes ut vid kalhyggesbruk. Det blev även tydligt att stora maskiner, markberedning och stora ytor med träd av samma sort som också var lika gamla gjorde det svårt för många arter att överleva i skogen.
Det krävdes många år av debatt och kampanjande från forskare, aktivister, journalister och progressiva skogsägare för att mer hållbara skogsbruksmetoder skulle få fäste. Men så, en kall vinterdag 2028 i ett styrelserum i Stockholm, togs ett beslut som numera ses som vändpunkten. Efter påtryckningar från flera håll tog det statliga bolaget Sveaskog det historiska beslutet att enbart använda sig av hyggesfria metoder. Svenska kyrkan och andra stora skogsägare valde att göra detsamma under de kommande åren.
Det tar tid att ställa om ett skogsbruk. Träden måste växa i många decennier innan de kan fällas. Idag, nästan trettio år senare, har vi kommit en bra bit på vägen. Skogar med höga natur- och kulturvärden är helt fredade och största delen av skogen brukas hyggesfritt.
Kalhygge: Den kala yta som blir kvar när nästan alla träd
huggs ner samtidigt. Kalhyggesbruk är den
vanligaste formen av skogsbruk i Sverige idag.
Ett alternativ är kontinuitetsskogsbruk.
Naturskog: En skog som fungerar som skogarna gjorde
innan människorna började avverka dem och göra kalhyggen. Här finns träd i alla åldrar, och många gamla eller döda träd. De gamla och döda träden är viktiga som bostäder och mat för många arter. Skillnaden mellan en naturskog och en urskog är att urskogen aldrig har störts av människor.
I en naturskog kan det till exempel finnas gamla stubbar efter att någon har huggit ner träd för länge sedan, men skogen fungerar fortfarande som en naturlig skog.
Denna text är en del av framtidsscenariot och skolmaterialet Bortom fossilsamhället.
