Plast och mikroplast
Plast är ett mycket användbart material eftersom det är lätt och inte rostar. Det leder inte ström, går att forma till nästan vad som helst och är hållbart. Men plast skapar också stora problem, till exempel när plast blir skräp och sköljer upp på våra stränder, hittas i valars magar och till och med i små djur i djupa hav.
Plast är inte ett material utan en samling av väldigt många olika material med olika egenskaper och olika användningsområden. Beroende på vad plasten innehåller och på vilket sätt den används kan den vara bättre eller sämre.
Fossila vs. biobaserade plaster
Plast kan göras från både fossil råvara, vilket är det vanligaste idag, och från förnybar råvara. Ungefär 8 procent av den råolja som tas upp varje år används för att tillverka plast. Ungefär hälften blir själva plasten och resten används som energi vid tillverkningen. Att som nu tillverka stora mängder svårnedbrytbar plast av råolja, som oftast bara används en gång och sedan antingen bränns eller hamnar i naturen, är inte hållbart.
Plast gjord av stärkelse eller mjölksyra har länge funnits som alternativa plaster. Det blir också allt vanligare att använda biobaserade råvaror som majs, sockerrör, skogsråvaror och jordbruksavfall för att tillverka plast. Biobaserad plast behöver inte vara nedbrytbar i naturen, utan är oftast lika svårnedbrytbar som plast av fossil råvara och ska därför lämnas till plaståtervinningen. Några plaster är komposterbara, men ofta tar det ändå lång tid innan plasten har brutits ner, så dessa plaster ska inte slängas i naturen utan i komposten där inga djur kan skadas av plastbitarna under nedbrytningstiden.
Plast i havet
En stor del av den plast som hamnar i havet är engångsförpackningar och plastpåsar. Majoriteten av allt skräp som finns i havet har slängts på land och förts till havet med regnvatten, vindar och floder. I havet sönderdelas plastskräpet långsamt till mindre delar och blir till slut till så kallade mikroplaster. Förlorade fiskeredskap, som nät av nylon, sönderdelas också till mikroplaster. Men innan de har sönderdelats flyter näten runt som dödsfällor för djur, så kallade spökgarn.
Mikroplaster spolas dessutom ut i haven från våra reningsverk. De kommer till exempel från tyger av syntetmaterial och från tillsatser i hygienprodukter. Även om reningsverken tar hand om den mesta mikroplasten, så passerar ungefär 10-30 procent av plastpartiklarna genom reningsverkets filter och hamnar i haven.
Plast i havet bryts inte ned på flera hundra år och är nästintill omöjligt att fånga upp. För livet i havet ställer plast och mikroplast till stor skada. Valar, sälar och sjöfåglar kan fastna i plastskräpet. Om djur äter plastskräp och mikroplast kan de skadas eller förgiftas.
Faktafrågor för skolor
Diskussionsfrågor för skolor
Så tycker Naturskyddsföreningen
- Mängden plast som används måste minska, framförallt bland engångsartiklar och förpackningar.
- Det behöver avsättas mer pengar till forskning för att öka kunskapen om hur plast i naturen påverkar djur och människor.
- Innehållsdeklaration ska finnas för alla varor och material, och den ska följa med i alla led fram till avfallshanteringen.
- Andelen materialåtervunnen plast behöver öka och materialåtervinningen ska förenklas genom att endast ett fåtal plastsorter tillåts.
- Utsläppen av plastfibrer från tvätt av kläder behöver minska – antingen genom att fånga upp de plastfibrer textilierna släpper ifrån sig eller genom att använda textilier som inte släpper ifrån sig lika mycket plast
