5 värsta hoten mot Sveriges natur
Vilka är de största hoten mot Sveriges biologiska mångfald?
Publicerad 24 aug, 2025 • 3 min att läsa
Stoppa naturkrisen!Kräv att Sveriges regering tar ansvar och skyddar minst 30 procent hav och land.
Det finns fem stora hot mot naturen och anledningar till naturkrisen: förstörda livsmiljöer, jakt och fiske, miljögifter, invasiva arter och klimatförändringar. Alla fem anledningarna beror på hur vi lever och formar våra samhällen.
Läget är dåligt för hela 80 procent av de svenska naturtyperna som är skyddade inom EU. Tillståndet för landets arter är också allvarligt, där ungefär var fjärde art klassas som rödlistad. Av dessa är över 2249 arter hotade och riskerar att försvinna.
Det går snabbare än någonsin – arter dör idag ut 10-100 gånger snabbare än tidigare i mänsklighetens historia. När ekosystemen försvagas förlorar de sin förmåga att försörja oss och skydda oss mot katastrofer.
Hot: Förstörda livsmiljöer
Över hela landet försvinner miljöer som är hem åt tusentals arter. Naturskog huggs ned för att ersättas med artfattiga skogsplanteringar och levande grönområden i städer förvandlas till väg och hus. Tidigare sprudlande ängs- och betesmarker växer igen och artrika undervattensmiljöer trålas sönder. Det är bara några exempel på hur vår överproduktion och överkonsumtion förstör livsmiljöer. Såhär ser det ut för några naturtyper:
Idag har skogen har den högsta andelen rödlistade arter av alla svenska landskapstyper. Mindre än 20 procent är naturskogar. Stora delar av naturskogen är fortfarande oskyddad och fortsätter avverkas. Den skog som anläggs efteråt är något helt annat - miljön förändras för överskådlig tid.
Den vanligaste metoden för skogsbruket kallas trakthyggesbruk och innebär att man kalhugger skogen. Detta är ett direkt hot mot nästan 400 skogslevande arter genom att arternas livsmiljöer försvinner vid avverkning. Även vanliga arter bland marklavar och risväxter, som till exempel blåbär, påverkas negativt av skogsbruket
Tre fjärdedelar av världens vandrande fiskar har försvunnit de senaste 50 åren. Sverige hade förut minst 37 älvar som där vildlaxen trivdes, men nu finns mindre än hälften kvar. Den viktigaste orsaken till detta är utbyggnaden av vattenkraft och regleringsdammar som hindrar laxarna från att vandra upp i älvarna för att leka.
Jordbruket har två stora problem. I vissa delar av landet brukas odlingsmarken intensivt med stora, ensidiga åkrar och mycket bekämpningsmedel. I andra delar lägger jordbruk ner och marken växer igen. Båda leder till mindre variation i landskapet. Ängens roll i jordbruket är inte längre densamma och djuren hålls på ett annat sätt. Det har lett till att vi har förlorat mer än 75 procent av våra ängs- och betesmarker bara de senaste hundra åren. Våra tidigare öppna landskap växer igen. Ängsmarkerna är riktiga hot-spots för biologisk mångfald, men i stora delar av landet ligger ängsmarkerna så utspritt att deras arter har små möjligheter att klara sig.
Överfiske och övergödning förstör hela ekosystem i våra hav, och bottentrålning ödelägger vackra och artrika undervattensmiljöer. Östersjön är extra utsatt, eftersom miljögifter och näringsämnen koncentreras i detta nästan helt avstängda innanhav, där det också från början finns mycket färre arter än i de stora världshaven. Därför kan förlusten av en liten till synes obetydlig art få stora konsekvenser för ekosystemet.
I delar av Mälardalen och Skåne har 90 procent av våtmarkerna försvunnit genom utdikning och uppodling, vilket leder till försämrad vattenkvalitet, övergödning, översvämningar och förlust av biologisk mångfald. De utdikade våtmarkerna läcker också stora mängder koldioxid, som förvärrar klimatförändringarna.
Hot: Miljögifter
Gifter i naturen skadar våra ekosystem. Utsläpp från bland annat jordbruk, reningsverk och industrier leder till övergödda vatten och hav. Det orsakar i sin tur syrefattiga och syrefria bottnar där förutsättningarna för liv försvunnit.
Ett annat stort problem är evighetskemikalierna PFAS, som aldrig bryts ned och sedan hamnar i människors och djurs dricksvatten. Bekämpningsmedel i jordbruket skadar även viktiga insekter, som pollinatörer.
Arter högt upp i näringskedjan, som till exempel rovfåglar, säl och tumlare, riskerar att drabbas extra hårt av miljögifter. På 1970-talet var havsörn, pilgrimsfalk och gråsäl så hårt drabbade av miljögifterna DDT och PCB att de var nära att utrotas från hela eller delar av landet. Tack vare förbud mot DDT och PCB och olika insatser för att rädda fåglarna (bland annat Naturskyddsföreningens projekt Pilgrimsfalk) har havsörnen och pilgrimsfalken kunnat återhämta sig. Det visar hur viktigt det är med kraftiga åtgärder.
Hot: Jakt och fiske
Jakt och fångst av djur påverkar ekosystemen. Efter återhämtade rovdjurspopulationer har hotet mot rovdjuren återuppstått.
Överfiske har under många decennier skapat ett akut läge för torsk, strömming och lax i våra hav. Matfiskarna i Östersjön har minskat med mellan 60 och 80 procent på några tiotals år, bland annat för att stora trålbåtar tillåts fånga alldeles för stora mängder fisk. Fisk som sedan mals ned till djurfoder i danska fabriker. De fiskar som blir kvar är små och taniga. Då minskar födan för andra djur i ekosystemet, till exempel för knubbsälar som inte längre kan hitta mat till sina kutar. Utfiskningen hotar också traditioner och kulturarv som surströmmingen.
Efter många år av intensiv jakt och förföljelse var våra stora rovdjur (varg, lodjur, björn och järv) under mitten av 1900-talet antingen på gränsen till utrotning eller helt utrotade. Tack vare fridlysningar och lagstiftning har populationerna kunnat återhämta sig - en av Sveriges stora naturvårdsframgångar. Men nu har hotet mot rovdjuren återuppstått. Inom politiken drivs det på för att jaga ännu fler rovdjur.
Hot: Invasiva främmande arter
Arter som är främmande tillhör inte Sveriges naturliga flora och fauna. De förs till Sverige av människan, till exempel via import av varor från andra länder eller med fartygens barlastvatten.
Väl här trivs de lite för bra och ökar alltför fort. När främmande arter börjar tränga ut våra inhemska arter räknas de som invasiva och kan orsaka stor skada på ekosystem, skada infrastruktur och sprida sjukdomar.
Några välkända exempel på invasiva främmande arter är mördarsnigeln som förstör grönsaksodlingar, lövplattmask som äter daggmaskar och riskerar förstöra för jordbruket, samt blomsterlupiner som breder ut sig mil efter mil längs med våra vägkanter och tränger undan våra inhemska blommor.
Hot: Klimatförändringar
Klimatkrisen och naturkrisen är nära sammankopplade. När temperaturerna ökar hinner djur och natur inte anpassa sig. Livsförutsättningarna ändras radikalt.
Särskilt illa går det för arter som är anpassade till ett kallt klimat. Det märks till exempel i fjällen. Trädgränsen för fjällbjörk, gran och tall har på många platser flyttats uppemot 200 meter under de senaste hundra åren. Det innebär att andra livsmiljöer försvinner, utan att någon ny livsmiljö skapas.
Ett annat exempel på hur klimatförändringarna påverkar naturkrisen är flyttfåglarna. Med stigande temperaturer vaknar fåglarnas föda, insekterna, tidigare på våren än fåglarna är vana vid. När fåglarna väl kommer tillbaka från vintervistet kan deras egentliga ät-fönster vara förbi, och de får svårare att hitta mat åt sina ungar.
Klimatförändringarna förstärker alltså förlusterna av biologisk mångfald. Samtidigt kan en minskad naturkris och friska ekosystem motverka klimatförändringarna och öka samhällets motståndskraft mot klimatkrisen.
