Så kan värdefull natur restaureras och återskapas
Förlusten av biologisk mångfald är så omfattande att vi inte kan förlita oss på enbart mer skydd – även restaurering och återskapande av natur krävs.
Restaurering och återskapandet av naturliga miljöer är en kritisk del i att motverka och stoppa förlusten av den biologiska mångfalden. Såväl globalt som nationellt försvinner arter i en alarmerande takt. Enbart i Sverige finns nästan 5 000 rödlistade arter – i världen riskerar tre fjärdedelar av alla arter att försvinna inom de närmsta århundraden om vi inte hejdar artutrotningen. Förlusten beror dels på exploatering av naturområden men också på klimatförändringar, föroreningar och ohållbart nyttjande av naturresurser som fiskbestånd och skogar.
Det är enklare och mer kostnadseffektiv att skydda värdefull natur än att restaurera och återskapa den. Men skydd är inte alltid tillräckligt för att hindra att arter slås ut.
Där förstörelsen av ekosystem har gått för långt är restaurering och återskapande av viktiga naturmiljöer nödvändig.
Så kan restaurering av natur gå till
Restaurering kan ske på olika sätt. Restaurering med hjälp av passiva metoder innebär att man tar bort negativ påverkan – som till exempel bottentrålning – och låter ekosystemet återhämta sig. Aktiv restaurering av natur innebär att man återskapar fungerande ekosystem – till exempel genom att röja igenvuxna betesmarker, återplantera ålgräsängar i haven eller täppa igen diken.
Ta ställning för #RestoreNature
EU-medborgare har skriv under namninsamlingar och skickat brev. Det finns fortfarande mycket kvar att göra för en stark EU-lagstiftning för att skydda och restaurera natur.
Varför är det viktigt att återskapa och restaurera natur?
Återskapandet och restaurering innebär inte bara att naturen ges en möjlighet att läka. Det är avgörande för att bevara den biologiska mångfalden, skapa tillräckliga livsmiljöer åt hotade arter och för att återskapa viktiga ekosystemtjänster. Naturen är dessutom ett viktigt verktyg för att motverka klimatförändringar.
I Sverige är ålgräsängar och våtmarker två exempel på värdefulla miljöer som inte bara rymmer en hög biologisk mångfald utan som även lagrar och binder koldioxid från atmosfären.
Som exempel står torrlagda, före detta, våtmarker för utsläpp som motsvarar 20 procent av Sveriges totala växthusutsläpp. Det är lika mycket utsläpp som vägtrafiken. Återskapas våtmarker minskar också utsläppen.
Ny EU-förordning om restaurering av natur
I maj 2020 presenterade EU-kommissionen en strategi för biologisk mångfald och i den fastställs det att EU-kommissionen ska presentera ett rättsligt bindande mål för restaurering i syfte att minska förlusten av biologisk mångfald. Därefter bjöd EU-kommissionen in till ett öppet samråd där allmänheten gavs möjlighet att komma med synpunkter på förslaget.
I samband med det startade organisationerna BirdLife International, Världsnaturfonden och Europeiska miljöbyrån (EEB), där Naturskyddsföreningen är medlem, initiativet We must #RestoreNature now! Som en del i initiativet skrev nära 104 000 medborgare under en namninsamling som kräver ett starkt skydd. Därtill har 14 000 mejl skickats till beslutsfattare.
2022 presenterade EU-kommissionen sitt förslag till en ny förordning om restaurering av natur. Ett mycket efterlängtat förslag där slutsatsen är tydlig att frivilliga åtgärder inte är tillräckliga och att det behövs rättsligt bindande mål för restaurering till 2030. Målet är att 20 procent av unionens land- och havsområden ska restaurerats till år 2030 och att alla ekosystem senast 2050 är återställda, motståndskraftiga och tillräckligt skyddade.
Kommissionen, rådet och parlamentet överens
Under 2023 har EU:s beslutsfattande institutioner förhandlat om EU-kommissionens förslag. I november kom institutionerna överens och i början av 2024 ska ytterligare omröstning ske för att sätta förordningen. Naturskyddskyddsföreningen fortsätter att bevaka och påverka i frågan.
Naturskyddsföreningen anser att:
- Förslaget till naturrestaureringsförordning behövs och instämmer med EU-kommissionens slutsats att frivilliga åtgärder inte är tillräckliga.
- Det övergripande målet ska formuleras som 20 procent av landekosystem och 20 procent av akvatiska ekosystem restaurerade till 2030, snarare än 20 procent kombinerat.
- Den mest effektiva restaureringen i marina ekosystem ofta är passiv, vilket innebär att restaureringsåtgärder främst handlar om mer eller mindre strikt skydd och att begränsa eller helt förbjuda extrahering och exploatering.
- Kravet om att medlemsländerna ska inventera och åtgärda vandringshinder i vattendrag är bra men målet måste vara skärpas ytterligare.
- Förslagen som rör odlingslandskapet kan bidra till att driva den nödvändiga förändring i lantbrukets struktur och utveckling som krävs. Detta för att livsmedelsproduktionen ska ges möjlighet att bli en del av natur- och klimatkrisens lösningar.
- Ett separat mål om återvätning av organogena jordar är bra men förslaget måste stärkas så att den utdikade skogsmarken också inkluderas.
- De konkretiseringar och krav som lagförslaget innebär för skogen behövs, både vad gäller skydd av de sista naturskogarna och restaurering.
- Det behövs skärpningar när det gäller undantagsreglerna och de mekanismer som säkerställer att medlemsländerna utformar restaureringsplaner och rapporterar i enlighet med regelverket.
