Säl – en utsatt överlevare

Sälar spelar en viktig roll i ekosystemen som toppredatorer. De hjälper till att reglera balansen mellan och inom olika fiskbestånd genom att föredra bytesarter som finns i stort antal samt svagare individer. Idag har turismen utvecklats kring sälarna, med aktiviteter som sälsafari och sälpaddlingar, vilket genererar inkomster, inte minst i glesbygdsområden. För denna växande turism är stora och livskraftiga sälbestånd en förutsättning. 

Även om vissa sälpopulationer idag har återhämtat sig i antal finns fortfarande många hot mot bestånden. I och med klimatförändringarna minskar utbredningen av havsis i Östersjön. Havsis är framför allt viktig för vikaren som är helt beroende av så kallad packis för att föda och dia sina ungar. Men även gråsälskutar har visat sig ha högre överlevnad om de föds på is. Det finns också tecken på att gråsälskutar i vissa områden har lägre vikt när digivningsperioden är över. Detta kan till exempel tyda på problem för honan att hitta mat, så att kuten inte får tillräckligt med näring.  

Sälar är precis som andra topprovdjur också särskilt utsatta för miljögifter som inte bryts ner i miljön utan ansamlas i fett. Detta gjorde dem en gång till offer för PCB och DDT och det riskerar att göra dem till offer för alla de nya miljögifter vi hittar i vattenmiljön, till exempel flamskyddsmedlet PBDE. Många sälar i Östersjön har också tarmsår. Forskarna vet ännu inte vad tarmsåren beror på, men tror att förmågan att läka tarmsår kan vara nedsatt på grund av miljögifter.  

Sälar, framför allt knubbsäl, har också vid ett flertal tillfällen drabbats ett virus som kallas PDV (phocine distemper virus), som är nära släkt med valpsjukevirus hos hund. Hela 50 procent av knubbssälsbeståndet på västkusten dog vid första utbrottet 1988 och 14 år senare, 2002, slog viruset till igen men med något lägre dödlighet. Knubbsälarna har även angripits av andra epidemier. 2014 drabbades till exempel knubbsälarna i Skagerrak och Kattegatt av ett fågelinfluensavirus. Då hittades nära 700 döda sälar i Sverige och Danmark men antalet döda djur var avsevärt högre eftersom många döda sälar aldrig återfinns. Framtida förvaltning måste därför ta höjd för den här typen av utbrott.  

De växande bestånden av särskilt gråsäl tillsammans med den allt sämre statusen hos våra fiskbestånd har tyvärr lett till en ökad konflikt med det kustnära fisket – särskilt så kallat garnfiske (nät). Forskning visar att vissa sälar specialiserar sig på att vittja garn och fiska runt redskap. Sälar kan både äta upp fångsten, förstöra näten och skrämma bort fiskar från redskapen.  

Det mest skonsamma sättet att minska negativa effekter av säl på yrkesfisket är att använda sig av förebyggande åtgärder, till exempel sälsäkra redskap. Sälsäkra redskap används redan i hög grad av laxfisket längs med norra Östersjöns kust, och det pågår utveckling av olika typer av burar och fällor.  

Användningen av så kallade sälskrämmor ökar också, för att hålla sälar borta från till exempel fiskodlingar eller små vikar vid kusten där man vill skydda fiskbestånden. Sälskrämmor är dock problematiskt eftersom ljudet från dem är extremt starkt och kan orsaka problem för både tumlare och fiskarter som är beroende av ljud på olika sätt. 

Sverige har sedan 2001 en reglerad skyddsjakt på säl. År 2016 beslutade Naturvårdsverket för första gången att ett antal gråsälar, knubbsälar och vikare skulle få skjutas i närheten av fiskares redskap. Sedan 2020 har vi även licensjakt på gråsäl och vissa år även på knubbsäl. För säsongen 2025–2026 har Naturvårdsverket fattat beslut om licensjakt på 1000 gråsälar samt skyddsjakt på 200 knubbsälar och 200 vikare. 

För att förenkla jakten har Naturvårdsverket sedan 2003 dels tillåtit jakt från båt och dels tillåtit jakt med klass 2-ammunition. Att skjuta från ett rörligt underlag mot ett litet rörligt huvud är dock svårt. Dessutom är det svårt att bedöma avstånd över öppet vatten. Detta i kombination med en övergång till klenare ammunition har ökat risken för skadeskjutningar. Färre djur bärgas idag jämfört med när jakten öppnades, vilket gör att bedömningar av till exempel hur stor andel djur som blir skadeskjutna blir svår. 

Samtidigt är det naturligtvis viktigt att minska problemen för fiskare, och det betyder att viss jakt även i fortsättningen kan vara motiverat. Även för att skydda särskilt viktiga eller sårbara kustfiskbestånd kan det i särskilda fall vara rimligt med viss jakt.  

Naturskyddsföreningen är däremot tveksam till jakt som inte riktas mot säl i direkt anslutning till de platser där problem uppstått. Det är högst oklart om sådan säljakt kan minska konflikterna med yrkesfisket eller skydda hotade fiskbestånd utan att minska sälbestånden avsevärt.  

Naturskyddsföreningen motsäger sig bestämt en minskning av sälbestånden. En minskning skulle också gå emot Helcoms (Miljökonventionen för Östersjön) gemensamma målsättning för sälarna att ”populationernas storlek ska tillåtas öka mot de antal som ekosystemet kan upprätthålla”. Enligt Helcom kan dock jakt tillåtas om bestånden nått 10 000 individer om det inte äventyrar beståndens tillväxt.  

Det är viktigt att framtida jakt inte omfattar för stora kvoter. Eftersom sälbestånden delas mellan olika länder i regionen är det viktigt att beslut om kvoter tas i dialog med de andra länderna, men idag sker inte den dialogen.