EU:s förbjudna bekämpningsmedel hotar Sydafrikas vilda bin

Sydafrika är en hotspot för biologisk mångfald för bin. Forskare tror att det finns 1 200–1 300 arter av vilda bin i landet, men ingen vet exakt hur många. Nu riskerar en del arter att försvinna innan de ens blivit upptäckta. De hotas av det industriella jordbruket, med en mångfald av bekämpningsmedel. Och hotet kommer delvis från EU.

Det är i de enorma vidderna, i Sydafrikas stora nationalparker och skyddade områden som de vilda bina har sin fristad. Här finns både de små bina och de stora och mer välkända djuren, allt från lejon och leoparder till noshörningar och elefanter. Nästan tio procent av Sydafrikas yta är skyddad – en yta lika stor som två och en halv gånger Danmark.

I Sydafrika är den biologiska mångfalden av vilda bin enorm. Forskare tror att det finns mellan 1 200 och 1 300 arter av vilda bin i landet, men ingen vet exakt hur många. Den stora artrikedomen hänger samman med Sydafrikas unika och rika flora, en av de mest artrika i världen.

Experter på Sydafrikas vilda bin

Ingen vet mer om Sydafrikas vilda bin än Jenny Cullinan och Karin Sternberg. Tillsammans tillbringar de dagarna med att studera bin och de har startat Ujubee, en blogg om bevarande av bin som följs av flera av landets främsta insektforskare.

Ujubee spårar vilda bin i Sydafrikas nationalpark. Jenny har en sjal runt ansiktet för att skydda sig mot bina. FOTO: TORBJÖRN SELANDER
Det är dags för inspektion av de vilda binas bo.

Ett av Jenny Cullinans starkaste barndomsminne var en koloni med vilda bin som bodde under badrumsgolvet där badkaret stod. Hon växte upp på ett ekologiskt jordbruk utanför Durban och kunde som barn känna doften av smält vax och honung i badrummet. Jenny minns med ett leende medan hon och partnern Karin Sternberg visar vägen bland vilda bins bon vid Sydafrikas sydvästkust.

Efter åtta år har de blivit några av Sydafrikas, ja kanske världens, främsta spårare av vildbin. Jenny håller föredrag över hela världen och hon och Karen har skrivit flera vetenskapliga avhandlingar tillsammans med entomologen Geoff Tribe. När de började spåra bin i nationalparken Table Mountains National Park vid Godahoppsudden hade tidigare forskarrapporter talat om fem kolonier med vilda bin. Nu har de två identifierat 97!

Till vildbinas bo i nationalparken får bara de med forskarlicens komma. Men utanför parken finns många andra bon som Jenny och Karen kan visa upp. Här surrar det unika kaphonungsbiet Apis mellifera capensis för fullt. Kaphonungsbiet finns bara i den här sydvästra delen av Sydafrika, på endast sex procent av landets yta, och ingen annanstans i hela världen.

Ujubee spårar vilda bin. Jenny och ett vildbbo. FOTO: TORBJÖRN SELANDER Jenny Cullinan och partnern Karin Sternberg spårar vilda bin i Sydafrika, vildbibo
I Table Mountain National Park har snickarbin sina bon i nästan varenda buske med döda grenar. Varma dagar syns ögonen glimma i öppningen av grenänden.

Förbjudna neonikotinoider hotar bina

Även om de vilda bina i nationalparken lever förhållandevis tryggt idag ser Jenny och Karin ett stort hot. Framför allt för bin i andra delar av Sydafrika och världen, men även för bina i nationalparken.

Det sydafrikanska lantbruket använder mängder av bekämpningsmedel mot skadeinsekter, ogräs, mögel och svampangrepp. Det gör att en del av arterna riskerar att försvinna innan de ens blivit upptäckta.

I de delar av landet där det bedrivs intensivt jordbruk finns det nämligen nästan inga vilda bin kvar. De bin som finns kvar där det odlas och besprutas som mest intensivt är de tama honungsbina, som även de kan råka illa ut. De transporteras till odlingarna i mörkret i sina bikupor för att pollinera mellan besprutningarna.

Jenny Cullinan och Karin Sternberg är särskilt oroliga för den stora användningen av den typ av bekämpningsmedel som kallas neonikotinoider. Många av neonikotinoiderna är förbjudna i Europa just för att de är så farliga för bin.

– Neonikotinoiderna påverkar den neurologiska funktionen hos ett bi och deras navigeringsförmåga. De bin som ändå hittar hem tar med sig allt detta gift tillbaka, och går in i kolonin så den så småningom kollapsar.

– Studier har visat att bara hälften av alla bin hittar tillbaka till kolonierna, de andra dör där ute och ingen uppmärksammar det. De äts av fåglar eller ödlor och giftet går till en annan individs matsmältningssystem.

Jenny berättar att det har gjorts tester av pollen och nektar där rester av neonikotinoider har påvisats. Även i honung från världens alla kontinenter utom Antarktis har man funnit neonikotinoider.

– Neonikotinoiderna används hela tiden, man sprutar växterna med det flera gånger under varje odlingssäsong, berättar Jenny.

Neonikotinoider bryts ned väldigt långsamt i naturen. Därför kan de finnas kvar i marken under väldigt lång tid, många år, och spridas ut i naturen till omgivande vattendrag och mark.

– Mängden och mångfalden av bekämpningsmedel i Sydafrika uppgår till en lång lista. Vi vet inget om hur bekämpningsmedlen reagerar med varandra. Men allt som finns kvar i jorden kommer att gå ut i vattendragen, ner i grundvattnet och förorena marken, samtidigt som det påverkar bin och markboende insekter.

Mäktig kemiindustri försvårar för bina

Jenny och Karin är upprörda över hur mycket som sker på kemiföretagens villkor, trots att både vilda bin och biodlarnas bin hotas och dör av bekämpningsmedlen.

– I princip går hela biodlingsindustrin i Sydafrika i ledband till den kemiska industrin. Det industriella jordbruket använder så mycket giftiga bekämpningsmedel att bin inte kan leva där. Man får ta dit bin för att pollinera grödan och snabbt flytta bort dem igen eftersom grödorna besprutas väldigt ofta.

Företagen som säljer bekämpningsmedel är mycket starka och har stort inflytande, berättar Jenny.

– Industrin äger alla komponenter - de har eget utsäde som de tjänar mycket pengar på, de har bekämpningsmedlen och de kontrollerar biodlarna, de har skrivit pollineringsprogrammet som man som medlem i biodlarorganisationen måste följa.

Jenny förklarar att det innebär att biodlarna tar in sina bikupor i lantbrukens förorenade miljöer, men att man avtalat att inga bekämpningsmedel används medan pollinering pågår.

Flera neonikotinoider är förbjudna att använda inom EU eftersom de är så farliga för bin. Men de får fortfarande tillverkas i EU-länder och exporteras till andra länder med svagare lagstiftning.

Vad kan du göra?

Naturskyddsföreningen jobbar för att minska användningen av bekämpningsmedel som är farliga för bin, både globalt och i Sverige.  Du kan hjälpa oss genom att handla ekologiskt och skriva på vår namninsamling!

Om bin och neonikotinoider

Bevisen hopar sig för att bin och andra pollinerare i hela världen utsätts för alltför höga halter av farliga bekämpningsmedel, och att det hotar både den biologiska mångfalden och viktiga ekosystemtjänster som pollinering.

Neonikotinoider har identifierats som en viktig faktor bakom tillbakagången. Trots att flera neonikotinoider förbjudits för användning inom EU kan de fortfarande tillverkas här och säljas till andra länder med svagare lagstiftning.

Bort med bekämpningsmedel som skadar bin

 

Skriv under för att politikerna ska ta ansvar för våra livsviktiga pollinatörer och agera mot bekämpningsmedel som skadar bin.

Skriv på!
Gillas av 1

Relaterade inlägg