Fem röster om blomrika vägkanter

– Vi har inventerat Banvallsleden bit för bit, en cykelled som går från Halmstad i Halland till Karlshamn i Blekinge. Cirka 7 mil går genom vår kommun.

Vi har gått, cyklat, antecknat, redovisat. Vi har haft roligt under tiden och hittat nya vänner!

Vi var förvånade över hur många arter vi hittade. Mellan 20–30 arter varje sträcka. Några mer ovanliga arter som var extra roliga att hitta var dvärglin vid banvallens kant (ett 60-tal plantor), vit kärleksört och slåttergubbe.

– Åh, det är så vackert, det behövs för den biologiska mångfalden, för fjärilarna, insekterna och alla småkryp. Den gulvita kärleksörten är min favorit – en blomma jag inte hade sett förrän vi inventerade i projektet.

Förut klipptes vägkanterna där vi bor strax före midsommar, när det blommar som mest, och sedan en gång i augusti. Skötseln gjorde att vägkanterna blev välgödda vilket i sin tur ledde till att man var tvungna att gräva upp dikena vart fjärde år – en stor kostnad! Dessutom hade vi inga blommor kvar, bara kraftigt grönt gräs!

Det hela verkade så dumt. Blommor är trevliga och innebär ju att alla små insekter har någonstans att vara.

Vi ändrade skötseln helt och klipper nu redan i maj och en andra gång i september när blommorna fröat av sig.

Vi får en lägre och tunnare växtlighet, torrare vägkanter och totalt lägre kostnader. Och vi har blommor, bin och fjärilar i vägkanten hela sommaren – fler och fler för varje år.

En av de svåra sakerna med ängsblommor är att många av dem är så små och ibland färglösa, till skillnad från trädgårdsväxter som ofta tar för sig mer. Det gäller att förstå det spännande i att betrakta hur de vilda blommorna avlöser varandra. Du måste skynda dig att betrakta dem innan de blommat över. Det är som ett sorts drama som utspelar sig under hela sommaren!

Jag blir jätteglad när liten nunneört dyker upp. Men gökärt är nog min favoritblomma, den är otroligt vacker! Man måste skynda sig att titta på dem eftersom de har så kort blomningstid.

Vi insåg tidigt att vi inte kommer att kunna få särskilt mycket gjort om vi inte lyckas engagera fler. Så vi arbetade mycket med att sprida material om blomrika vägkanter till intresserade och berörda. Vi har också skickat en skrivelse till kommunstyrelsen och haft möten med politiker för att informera och utbilda dem om vilka möjligheter som finns för biologisk mångfald i infrastrukturmiljöerna.

Det har varit oerhört hjälpsamt att det funnits ett projekt att luta sig emot och som de flesta man pratar med har hört talas om.

Jag tycker att blomrika vägkanter är ett så bra exempel på hur ganska små saker kan få stora effekter för den biologiska mångfalden. Det är också ett bra exempel på hur en miljö som vi många gånger betraktar som värdelös kan bli väldigt värdefull och vacker om vi bara tänker lite annorlunda, och kanske gör en liten extra ansträngning.