IPCC: Det här behövs för att sänka utsläppen

Hur behöver världen agera för att minska utsläppen? Och går det ens att hejda den globala uppvärmningen i tid? Det är frågor som besvaras i FN:s klimatpanel IPCC:s tredje delrapport om åtgärder för att begränsa klimatförändringarna.

Knappt tre år har vi på oss. Sedan – senast år 2025 – måste den globala utsläppskurvan av växthusgaser ha nått sin topp och senast därefter minska både snabbt och kraftigt om vi ska ha en chans att nå 1,5-gradersmålet. Alltså den maximala nivå av global uppvärmning som mänskligheten tros kunna ha möjlighet att anpassa sig till och där katastrofala och oåterkalleliga tröskeleffekter fortfarande kan gå att undvika.  

Varje tiondels grad uppvärmning utöver 1,5 Celsius riskerar att markant förändra livsvillkoren för såväl människor som ekosystem för alltid. Just effekterna av klimatförändringarna, och vad som väntar i framtiden i form av extremväder, stigande havsnivåer och förstörda livsmiljöer, samt vilka anpassningar som krävs om vi ska ha en chans att motverka de mest katastrofala konsekvenserna, var föremål för IPCC:s andra delrapport i denna sjätte granskningsomgång. 

Även om dagens klimatlöften infrias kan vi vänta oss en höjning av den globala medeltemperaturen på mellan 2,4 och 2,7 grader till år 2 100.   

Vid två och tre graders uppvärmning kommer flera platser på jorden bli obeboeliga och antalet människor som drivs på flykt av ett förändrat klimat öka markant.

En central slutsats i den tredje delrapporten, vars fullständiga titel är Klimatet i förändring 2022: Att begränsa klimatförändringen” är däremot följande:

Det går fortfarande att hejda de värsta klimatförändringarna och 1,5 graders-målet är – inom en ytterst kort tidsram – fortfarande möjligt uppnå. Och kanske framförallt: många av de lösningar som behövs för att hejda klimatkrisen finns redan tillgängliga, men världen måste agera kraftfullt, och vi måste agera NU. 

Så mycket måste utsläppen minska 

Kraftiga utsläppsminskningar och en hållbar omställning är alltså både helt avgörande och möjliga. För att ha en rimlig chans att hålla oss under 1,5 C måste de globala utsläppen av växthusgaser minska med minst 43 procent senast till 2030 och vara nettonoll senast 2050. Bara genom att använda de verktyg och åtgärder som redan finns idag – förutsatt att de genomförs i kraftigt utökad skala – kan de globala utsläppen minskas med 40 till 70 procent till 2050. 

Rapporten, som bygger på tiotusentals granskade forskningsstudier och sammanställer den bästa tillgängliga klimatforskningen vi har idag, visar även att omställningen är möjlig på bred front. Energisektorn, byggnads- och transportsektorn, stora industrier och världens städer – alla har de potential att bli klimatneutrala och ställa om till netto noll-utsläpp till år 2050, i många fall tidigare.

Flera åtgärder för utsläppsminskningar nödvändiga 

I rapporten betonas även vikten av snabba utsläppsminskningar från jordbruk, skogsbruk och annan markanvändning och att dessa sektorer har en mycket stor potential att fungera som viktiga kolsänkor.  

Utöver att byta ut fossila bränslen mot förnybar energi, lyfter IPCC även behovet av energieffektiviseringar, minskning av metanutsläpp från till exempel fossila bränslen och från jordbruket och skydd av skog som några av de mest avgörande åtgärderna som krävs för att nå klimatmålen.  

Störst potential till utsläppsminskningar finns i de sektorer som även har högst utsläpp: energisektorn, industrier, transporter, och skogsbruk samt annan markanvändning som inom jordbruket. Städer har dessutom en nyckelroll att spela i omställningen till exempel genom att minska efterfrågan på fossila bränslen.  

Energisektorn måste elektrifieras  

Om vi ska klara av att hålla oss under 1,5-gradersmålet är en global omställning av energisektorn fundamental. Bland annat krävs att energisektorn elektrifieras till 100 procent baserat på förnybara energikällor. I de undantagsfall där förnybar elektrifiering inte kan ersätta bruket av fossila bränslen rakt av, kan omställningen enligt IPCC-rapporten, under en tid behöva ske i kombination med en begränsad användning av hållbara biobränslen och vätgas producerad med förnybar el.  

Positivt är att priset på förnybar energi globalt sett blivit billigare och minskat stadigt sedan 2010. Solkraft och vindkraft har till exempel sjunkit med 85 respektive 55 procent samtidigt som priset på litiumbatterier blivit 85 procent billigare. Mycket tack vare politiska åtgärder som stimulerat satsningar på innovation inom sektorn, enligt IPCC.

Att investera i förnybar energi är därför många gånger det mest konstadseffektiva, speciellt när hänsyn tas till de kostnader i form av klimatförändringar som fossil energi ger upphov till. Men trots detta investeras fortfarande många gånger en större andel av offentliga och privata tillgångar i fossila resurser, än i investeringar som främjar utsläppsminskningar. 

Skydd av skog motverkar både klimat- och naturkrisen   

Skogar och odlingsmark kan – beroende på hur de förvaltas – fungera som naturliga kolsänkor som binder tillbaka stora mängder koldioxid som tidigare orsakats av förbränningen av fossila bränslen. Välmående skogar med en stor artrikedom utgör även viktiga livsmiljöer för landlevande utsatta och hotade arter. Därför är utökat skydd och återställande av världens skogar, och framförallt tropisk skog,  en väldigt viktig åtgärd inte bara för att motverka klimatkrisen utan även för att hejda naturkrisen och  förlusten av den biologisk mångfalden.  

IPCC poängterar dock vikten av att inkludera olika grupper såsom urfolk och lokalsamhällen i utformandet av utsläppsminskande åtgärder. Detta eftersom finns risk för att åtgärderna påverkar vissa grupper negativt.   

Samtidigt, poängterar IPCC, kan skydd av skogar inte kompensera för en långsam omställningstakt eller fortsatta utsläpp i andra sektorer, tvärtom måste flera typer av utsläppminskande åtgärder ske samtidigt och på flera fronter.

Stora skillnader i utsläpp i olika länder och grupper 

Utsläppsnivåerna varierar stort inom och mellan länder och samhällsgrupper, ofta relaterat till inkomstnivå. Livsstilsförändringar, främjade av politiska beslut, så som kraftigt minskat flygande och bilåkande, ett skifte till en mer växtbaserad kost och betydligt minskad konsumtion av energi och nya produkter, krävs enligt IPCC-rapporten, speciellt i de länder och samhällsgrupper med höga utsläpp.  

De genomsnittliga globala utsläppen av växthusgaser per person och år ligger på 6,9 ton koldioxidekvivalenter. Så här såg fördelningen av utsläpp uppdelat på jordens befolkning ut 2019:  

  • 35 procent av befolkningen bodde i länder med ett genomsnittligt utsläpp på 9 ton per person/år 
  • 48 procent bodde i länder med 6 ton utsläpp per person/år. 
  • 41 procent av världens befolkning bodde i länder med 3 ton utsläpp per person/år. 

Det är alltså en mindre grupp, ungefär en tredjedel av världens befolkning, som står för de allra största utsläppen. Mönstret blir ännu tydligare om de utsläpp som vår konsumtion ger upphov till inkluderas i statistiken.  

Resurssvaga grupper och länder drabbas dessutom oftast värst av klimatförändringarna men har samtidigt färre möjligheter till anpassning. Därför måste resursstarka länder som Sverige, med höga nuvarande och historiska utsläpp och med starka finansiella, kunskapsmässiga och tekniska resurser stödja resurssvaga länder för att omställningen ska bli rättvis. Utöver det måste vi så klart också minska våra egna utsläpp.  

 

Ge en gåva till klimatet

Vi kan fortfarande bromsa klimatförändringarna! Bidra till arbetet för att skapa en tuffare klimatpolitik och för att visa vägen mot hållbar förnybar energi.

Ge en gåva
Bli först att gilla!