Så bör den svenska vargstammen förvaltas

Grunden för en hållbar varg- och rovdjursförvaltning är bra samarbete mellan alla berörda i vargfrågan. Här är våra förslag, som vi hoppas ska leda till bättre samexistens mellan människa, varg och andra rovdjur. Nu behövs en vargförvaltning som hjälper både varg och fårägare. 

Trots att vi vet att vargen har en viktig roll i ekosystemen och att denna hotade art är rödlistad och skyddad av EU:s art- och habitatdirektiv, så råder en konflikt i samhället kring om och hur vargen ska bevaras i Sverige. Rovdjurens existens innebär ofta konflikter och intressemotsättningar mellan olika grupper i samhället. Det kan handla om konsekvenser för rennäring, fäbodbruk, klövviltsjakt, eller att en del personer helt enkelt inte vill ha vilda rovdjur i naturen. Skepsisen beror framför allt på de skador som vargen kan förorsaka tamdjur. Vanligtvis är det fåren i djurhållningen som drabbas.  

Årligen skadas eller dödas, trots allt, mindre än en tiondels procent av landets får (0,066 procent år 2014). Statistiken visar att skadorna stabiliserats och till och med gått ner något under de senaste åren. Det har skett trots en ökning av vargstammen. Ett skäl kan vara att rovdjursstängsel och andra insatser från tamdjursägarna fungerar.  

Vi anser att de ekonomiska bidragen till förebyggande åtgärder för att skydda tamdjur och ersättningar till dem som drabbas av angrepp från varg och andra rovdjur måste förstärkas, inklusive bidrag till skötsel av rovdjursavvisande stängsel. Statens rovdjurspolitik måste backas upp bättre än den har gjorts hittills.  

Myndigheternas agerande i samband med rovdjursjakt måste följa lagar och regler. Deras beslut måste tåla en överprövning i domstol. Det är en självklarhet för att systemet ska vara rättssäkert. Under de senaste åren har domstolarna tolkat lagarna i en rad fall som rör vargen. Det har lett till att rättsläget blivit klarlagt på en rad områden och ger en tydligare plattform för beslutsfattarna att utgå ifrån.  

Vi tror att det går att hantera vargstammen på ett bra sätt och att en hållbar förvaltning ligger inom räckhåll. Men det förutsätter politisk vilja och att olika aktörer i samhället är beredd att medverka konstruktivt till lösningar som kan fungera för alla. 

Grunderna för en hållbar rovdjursförvaltning 

Naturskyddsföreningen vill sitta ner med berörda parter från alla intressen och diskutera hur rovdjursförvaltning kan utformas som vi kan enas om. En sådan kommer att kräva både ansträngning och pengar, men, framför allt, att alla är beredda på att ge och ta i denna process. Här är Naturskyddsföreningens syn på vad vi ser som nödvändiga delar i en hållbar förvaltning av vargstammen:  

  1. Vargstammen ska överleva på sikt. Ansvaret och metoder för att inventera och bedöma vargen i Sverige måste utformas utifrån detta mål. I detta ingår inte bara antalet individer, utan även knäckfrågan hur det skandinaviska vargbeståndets geografiska och genetiska isolering ska brytas. Den svenska vargpopulationen behöver bättre kontakt med de andra bestånden av varg i norra delen av Europa.  
  1. Bra och generöst system av förebyggande åtgärder. Samhället behöver satsa på rovdjursstängsel och andra förebyggande åtgärder och detta förutsätter gott samarbete mellan berörda aktörer. Vi vill ha ett fortsatt och utökat stöd till stängsling, skötsel av stängsel och ökad kunskapsöverföring.
  1. Bättre ersättningar och stöd ska ges till dem som drabbas av skador. Principen om full ersättning för skador orsakade av rovdjur ska gälla. 
  1. Tillåt en naturlig invandring. För att en vargstam ska vara långsiktigt livskraftig krävs tillräcklig genetisk variation över tid. Detta sker lämpligast genom en naturlig invandring. Detta är den största utmaningen för rovdjurspolitiken. Vi vill att politikerna ska våga ta i denna fråga och samarbeta lyhört med berörda grupper i samhället, framförallt med samerna som måste vara part i denna lösning.  
  1. Skyddsjakt på varg ska fortsättningsvis användas som ett sätt att ta bort de individer som dokumenterat utgör problem. Det behövs en översyn av rutinerna för att fastställa vilka individer som bör tas bort och att detta även sker i samband med förebyggande åtgärder. Beslut om skyddsjakt bör inte fattas innan den genetiska härkomsten på den skadegörande vargen är fastställd. 
  1. Licensjakt. Med en tillräckligt stor vargstam, samt invandring och genetiskt utbyte som stärker vargstammen, kan vi se att det i framtiden finns möjligheter att ha en viss licensjakt. Licensjakten ska beslutas inom ramen för den undantagsmöjlighet som regelverk och rättspraxis ger.  

Naturskyddsföreningen vill också att det sker en översyn av Viltförvaltningsdelegationernas sammansättning och arbetssätt. Dess funktion är mycket viktig i rovdjursförvaltningen. Bristen på vetenskapligt förhållningssätt och efterlevnad av artskyddsreglerna är exempel på problem i delegationernas arbetssätt som måste förbättras.  

Naturskyddsföreningen ser fram emot att återuppta konstruktiva diskussioner med alla som berörs av vargfrågan för att hitta en lösning som vi alla kan skriva under på för att rädda vargen, men också för att hålla landsbygden levande och landskapen öppna. Vårt samhälle klarar att förvalta vargen – och andra topprovdjur! 

Hjälp oss skydda skogen!

Stöd arbetet för våra naturskogar och en skogspolitik som tar hänsyn till skogens alla värden.

Ge en gåva
Gillas av 1