Vanliga frågor och svar om lodjur och lodjursjakt

Lodjuren är en naturlig del av Sveriges ekosystem och de spelar en viktig roll som toppredator. De befinner sig högst upp i näringskedjan och påverkar många arter längre ned i näringskedjan. Genom att jaga och äta klövvilt som exempelvis  rådjur och dovhjort, hjälper de till att reglera storleken på populationen, på så sätt bidrar lodjuret till att hålla naturen i balans och stammarna av klövvilt friska. Dessutom kan risken för trafikolyckor minska när klövviltstammarna regleras. 

I Sverige är jakten den största dödsorsaken för vuxna lodjur men många lodjur dödas även i trafiken och i viss mån av sjukdomar som skabb. Lodjur och andra stora rovdjur är fridlysta i Sverige, men undantagsregler tillåter licensjakt för att reglera populationen. Även skyddsjakt är tillåtet för att hantera skador på tamdjur. Illegal jakt är fortfarande ett stort problem. 

När ett djur klassas som sårbar på Artdatabankens rödlista betyder det att det är hotat och det finns en risk att det på lång sikt kan försvinna från vår natur. Det finns flera faktorer som kan göra att ett djur blir rödlistat, till exempel att dess livsmiljö minskar eller förstörs, att den utsätts för illegal jakt eller att den påverkas av miljögifter. Den svenska rödlistan är en lista över arter och deras hotstatus i Sverige. Den baseras på en bedömning av enskilda arters risk att på lång sikt dö ut i landet. I lodjurets fall kan den förvärras om jakten blir för stor eller om de drabbas av sjukdomar.  

 Enligt den senaste inventeringen finns det cirka 1367 lodjur i Sverige idag.  

Rödlistning är tyvärr inget som stoppar jakt och trots att lodjuret är skyddat både i Bernkonventionen och Art- och habitatdirektivet så jagas lodjur med hjälp av så kallade undantagsregler. Licensjakt på lodjur tillåts i vissa områden för att reglera populationen och minska konflikter. Det bedrivs också skyddsjakt på lodjur i vissa fall, till exempel om ett lodjur upprepade gånger dödat tamdjur.

Lodjur är inte farliga och undviker vanligtvis människor, men de kan förstås reagera om de känner sig hotade som vid jakt eller om de behöver försvara sina ungar.  

Det är ovanligt att lodjur skadar stängslade tamdjur i södra Sverige, men det händer och kan då handla om att det finns brist på annan föda. I norra Sverige tar lodjuren en hel del tamrenar. Hur många tamrenar som tas varje år vet man inte säkert.  Forskare har gjort olika beräkningar som bygger antaganden som resulterat i uppskattningar mellan omkring 10 000–25 000 per år. På grund av den stora osäkerheten i dessa bedömningar får samebyarna får varje år ersättning som bygger på förekomst av lodjur i renskötselområdet.

Rovdjursavvisande stängsel, ett elektriskt stängsel med ett visst antal eltrådar monterade på ett visst sätt, är en effektiv förebyggande åtgärd för att skydda tamdjur mot rovdjursangrepp. Stängslet fungerar genom att ge en elektrisk stöt till djuret som försöker ta sig igenom det. Fördelarna med rovdjursstängsel är att det minskar antalet angrepp på tamdjuren och därmed minskar också risken för skador och ekonomisk förlust för tamdjursägaren. Det kan även bidra till att minska konflikter mellan rovdjur och människor, och öka möjligheten för rovdjuren att leva kvar i naturen. 

Tamdjurshållare kan ansöka om bidrag från sin länsstyrelse för att bekosta omkring halva kostnaden för ett rovdjursstängsel. Föreningar som Rovdjursföreningen och Naturskyddsföreningen hjälper ibland till med att sätta upp stängslen.