Genmodifiering och genteknik

Frågan om GMO engagerar många människor och tekniken berör frågor som Naturskyddsföreningen länge arbetat med. Vi anser att det behövs ett särskilt regelverk för bedömning och hantering av genmodifierade organismer.

Genmodifiering innebär att man förändrar generna i levande organismer med direkta ingrepp i cellernas DNA istället för via den sexuella förökningen som i traditionell växtförädling och djuravel.

Genmodifierade växter kan vara antingen bra eller dåliga för miljö, djur och människor. Det beror på om grödorna bidrar till att målen för hållbar utveckling nås eller ej. Naturskyddsföreningen är neutral till själva teknikerna och bedömer genetiskt modifierade organismer utifrån deras inverkan på hållbarhet.

Utvecklades på 80-talet

De första genmodifieringsteknikerna utvecklades på 1980-talet. Idag finns flera metoder för att modifiera DNA hos alla slags levande varelser – växter, djur och mikroorganismer. Många genmodifierade organismer (GMO) används bara i slutna laboratorier eller fabriker, för forskningsändamål eller tillverkning av läkemedel. Men i några länder har genmodifierade växter blivit vanliga i jordbruket. Det är idag den enda riktigt storskaliga användingen av GMO i direkt kontakt med naturliga ekosystem.

Vem kontrollerar GMO-tekniken?

Naturskyddsföreningens grundinställning till genmodifiering är densamma som till annan ny teknik. Det ska göras en grundläggande kostnads/nyttobedömning. Nya metoder ska självklart inte medföra ökade risker för negativa miljö- eller hälsoeffekter, men det räcker inte. Vi anser att en ny teknik bara ska introduceras om den kan bidra till en mer hållbar samhällsutveckling. Man måste se på både de miljömässiga och de socioekonomiska effekterna. Vanliga miljökriterier som försiktighetsprincipen och förorenaren betalar-principen ska tillämpas, men frågor om ekonomisk och social rättvisa behöver också vägas in. Vem kontrollerar tekniken? Vem tjänar och vem förlorar på att den introduceras?

Genmodifieringsteknikerna innebär ett vetenskapligt språng, eftersom de gör det möjligt att skapa organismer med genkombinationer som inte skulle kunna uppstå naturligt. De nya möjligheterna medför nya risker, särskilt när genmodifierade organismer kommer i kontakt med naturliga ekosystem. Det finns alltid risker med att introducera nya organismer i ett ekosystem, men med genmodifierade organismer finns speciella osäkerhetsfaktorer. Dels innehåller de ofta DNA från helt orelaterade arter, dels kan själva modifieringsteknikerna ha bieffekter som inte uppstår vid vanlig sexuell korsning eller parning.

Osäkerhet kräver regleringar

Naturskyddsföreningen anser därför att det behövs en särskild GMO-lagstiftning som innebär en förhandsprövning i varje enskilt fall. Om en teknik har använts länge utan negativa konsekvenser bör man kunna ha en förenklad bedömning – ett ”snabb-spår”. Eftersom osäkerheten är stor ska försiktighetsprincipen gälla, bland annat genom en omvänd bevisbörda. Det är den som vill introducera en GMO som ska kunna visa att riskerna hanteras tillräckligt väl. Av samma skäl behövs ett strikt miljöskadeansvar. Den som introducerar en GMO ska vara fullt ersättningsskyldig för skador, även på lång sikt. För att garantera detta kan det krävas en obligatorisk försäkring och/eller en avgiftsfinansierad fond.

Naturskyddsföreningen vill också ha ett heltäckande system för registrering av var någonstans GMO används, till exempel på vilka fält genmodifierade växter odlas. Det behövs för att förebygga oönskad spridning av modifierade gener, som till exempel kan inträffa om frö finns kvar i åkerjorden och en annan korsningsbar växt odlas på samma fält ett senare år. Registrering är också en förutsättning för att kunna spåra vem som bär det ekonomiska ansvaret om en miljöskada skulle inträffa.

Du kan läsa mer om vad Naturskyddsföreningen tycker i vår GMO-policy. Här hittar du korta svar på några vanliga frågor om genmodifiering.

Vanliga frågor om genmodifiering

Är inte all växtförädling en sorts genmodifiering?

All växtförädling leder till förändringar i växternas genuppsättning. Det är ju själva syftet med verksamheten. Men det är bara genmodifiering som innebär att man gör direkta tekniska ingrepp i växternas DNA. Den officiella svenska definitionen av en genmodifierad organism, som är gemensam med alla EU-länder, är just att "det genetiska materialet har ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt genom parning eller naturlig rekombination". Traditionella växtförädlingsmetoder bygger alltid på den naturliga sexuella förökningen.

GM-grödorna finns väl redan överallt?

Nej, inte alls. De genmodifierade grödorna odlas visserligen på stora arealer, lite mer än en tiondel av världens åkerareal. Men odlingen är koncentrerad till ett fåtal länder. Nästan hela odlingsarealen finns i Nord- och Sydamerika. Bara 13 % av GM-arealen ligger i andra världsdelar, framförallt i Asien. Mindre än en promille av odlingsarealen finns i Europa. I de allra flesta länder i världen finns ingen GM-odling överhuvudtaget.

GMO-grödor länder pajdiagram

Vilka GM-grödor är de vanligaste nu?

Förväntningarna har varit stora på att det ska utvecklas genmodifierade grödor som är tåligare mot torka eller olika växtsjukdomar och skadegörare. Men odlingen domineras fortfarande helt av två slags GM-grödor som lanserades redan på 1990-talet: grödor som tål herbicider (ogräsbekämpningsmedel) och grödor med inbyggd produktion av insektsbekämpningsmedel från bakterien Bacillus thuringiensis (Bt). År 2015 odlades 53 % av GM-arealen med herbicidtoleranta grödor, 14 % med Bt-grödor och 33 % med grödor som hade gener både för herbicidtolerans och Bt. Bara några promille av världens GM-odling hade andra genetiska egenskaper.

Även växtslagen är desamma sedan många år. Soja utgör 52 % av GM-arealen, majs 30 %, bomull 13 % och raps 5 %. Några få promille är andra grödor, framförallt sockerbetor och foderväxten lusern, båda med herbicidtolerans.

GMO-grödor växter pajdiagram

Stämmer det att herbicidtoleranta grödor kan minska kemisk bekämpning?

I teorin ja, i praktiken nej. Tekniken bygger på att växten görs okänslig mot ett totalbekämpningsmedel, oftast glyfosat (den aktiva substansen i bland annat Roundup). Det dödar all växtlighet utom den genmodifierade grödan. Då räcker det med ett enda ogräsmedel istället för flera stycken mot olika typer av ogräs. När GM-grödorna först lanserades i USA ledde det till att de totala mängderna ogräsmedel minskade något, trots att glyfosatanvändningen ökade kraftigt.  

Men redan efter några få år började olika ogräs bli resistenta mot glyfosat, eftersom det användes så intensivt. Bönderna kontrade först med ökade doser, sedan med att åter sätta in de andra ogräsmedel man tidigare använt, men nu i kombination med glyfosat. De glyfosatresistenta ogräsen är nu så allmänt spridda att kemiföretagen utvecklat nya GM-grödor som tål både glyfosat och ett eller flera andra ogräsmedel, så att bonden kan spruta obegränsade mängder av samtliga utan att grödan tar skada.  Resultatet är att bekämpningsmedelsanvändningen idag är betydligt större än innan de herbicidtoleranta grödorna introducerades. I sojaodlingen i USA används nu nästan dubbelt så mycket ogräsmedel per hektar som före 1996.

Går det att skapa alla sorters egenskaper med genmodifiering?

Nej, det finns stora begränsningar. Dagens genmodifieringstekniker kan bara ändra egenskaper som styrs av en eller några få gener. Det är bara en liten del av alla egenskaper i en organism. De flesta egenskaper är genetiskt komplexa och därför inte åtkomliga för genmodifiering. Det här är ett av skälen till att GM-odlingen fortfarande nästan bara utgörs av växter med herbicidtolerans och Bt – egenskaper som styrs av enstaka gener. Vill man påverka komplexa egenskaper som avkastning, stresstålighet eller resistens mot växtsjukdomar är traditionell växtförädling nästan alltid ett bättre alternativ.

GMO-grödor egenskaper pajdiagram

Behövs inte GM-grödor för att bekämpa hungern i världen?

Nej. Det är ett vanligt påstående men det saknar stöd i fakta. De genmodifierade grödor som finns idag har inte varit till någon hjälp för dem som saknar trygg livsmedelsförsörjning. GM-grödor ger i allmänhet inte högre skördar, och det är i alla händelser bara en liten andel av GM-odlingen som blir mat till människor. Det allra mesta används som djurfoder och en växande andel som energiråvara. Den GM-odling som finns i Asien, där det finns många människor med osäker tillgång på mat, är nästan bara genmodifierad bomull.

Får man odla GM-grödor i Sverige?

Ja, förutsatt att de är godkända för odling i EU. För närvarande finns bara en EU-godkänd GM-gröda, en majs med Bt-gen, och den är inte lämplig för odling i Sverige. En industripotatis med modifierad stärkelsesammansättning godkändes för kommersiell odling i EU 2010. Den var delvis utvecklad i Sverige och även provodlad här. Men ägaren valde sedan att inte marknadsföra sorten.

Är GM-växter alltid miljöfarliga?

Nej, det går inte att säga generellt. Effekterna måste studeras och bedömas från fall till fall. Miljöpåverkan av en GM-växt beror på vilken egenskap som förändrats och vilken teknik som använts, men också på hur och var den odlas. Herbicidtoleranta växter påverkar till exempel vilka herbicider som används och i vilken omfattning. En del GM-växter har förmåga att sprida sig i naturliga ekosystem och kan påverka artsammansättningen där. Det har till exempel hänt med genmodifierad lusern (en klöverliknande baljväxt) som förvildats i stor omfattning i odlingsområdena i USA:

Vem tjänar på GM-grödorna?

De genmodifierade grödor som finns idag är anpassade för ett högindustrialiserat jordbruk inriktat på råvaror till djurfoder, energiproduktion och andra industriändamål. Många lantbrukare med sådan inriktning har tjänat på GM-grödorna, framförallt på herbicidtoleranstekniken, som gjort det enklare att klara ogräset på stora arealer på kort tid.

Men de stora vinnarna är den handfull globala storföretag som levererar både det genmodifierade utsädet och de bekämpningsmedel som används i odlingen: Monsanto, BASF, Bayer, Syngenta, Dow och DuPont. Med hjälp av patent har de säkrat äganderätten både till själva produkterna och alla viktiga tekniker som behövs för att utveckla dem. Den som odlar grödorna har inte ens rätt att spara utsäde för eget bruk från ett år till nästa.

Patenten är en viktig förklaring till storsatsningen på GM-grödorna, som är den enda sorts växter som alltid går att patentera. Traditionellt förädlade växter är till största delen undantagna från patentering, men GM-växterna räknas i sin helhet som tekniska "uppfinningar", trots att det bara är några enstaka av deras tusentals gener som modifierats.

Är det farligt att äta GMO?

Troligen inte men det måste bedömas från fall till fall, precis som miljöriskerna. Genmodifiering av till exempel en växt leder alltid till förändringar i den kemiska sammansättningen och det påverkar näringsinnehållet. Om det medför hälsorisker eller ej måste man undersöka särskilt, till exempel genom utfodringsförsök på djur. Det finns inte mycket sådana data, eftersom myndigheterna i GMO-odlande länder i allmänhet inte kräver sådana försök för godkännande. Även andra faktorer kan ge hälsoeffekter. Med herbicidtoleranta växter påverkas till exempel resthalterna av bekämpningsmedel i maten. I USA har gränsvärdet för glyfosat i livsmedel sedan de herbicidtoleranta grödorna började odlas höjts till en nivå som nu är mer än fem gånger så hög som i EU.

Är det GMO i maten jag äter?

Nej, troligen inte. Och i så fall ska det framgå av innehållsförteckningen. I EU finns gemensamma regler om märkning av alla livsmedel som görs av GM-grödor. Märkningskravet gäller även olja och andra förädlade produkter där det inte finns kvar några analyserbara rester av de modifierade generna. Men varken i Sverige eller övriga Europa finns särskilt många GM-livsmedel på marknaden. De flesta livsmedelsföretag i Europa har valt att undvika GM-ingredienser helt och hållet, och därmed slippa GMO-märka sina produkter. Det är inte så svårt, eftersom GM-odlingen mest är inriktad på industri- och fodergrödor, inte på råvaror till livsmedel.

Hur vet jag om mjölkkorna har ätit GM-soja?

Det kan vara svårt att veta om GM-soja använts som foder till korna som producerat mjölken i affären. Du har ingen hjälp av GMO-märkningen. EU:s regelverk kräver bara märkning om en ingrediens i själva produkten är genmodifierad.

Men om du köper ekologiska mjölkprodukter kan du vara helt säker på att ingen genmodifierad soja eller andra GM-produkter förekommit i djuruppfödningen. Det är ett krav för att få ekocertifieringen. Samma sak med kött, ägg och andra animalieprodukter. Även märkningen Svenskt Sigill garanterar GMO-frihet i djurproduktionen.

För närvarande (2016) ska också alla andra svenskproducerade livsmedel från djur vara producerade utan genmodifierat djurfoder – mjölkprodukter, ägg och alla slags kött. Men det garanteras inte av någon certifiering, utan bygger på frivilliga överenskommelser inom livsmedelsbranschen som kan ändras med kort varsel. Under en period från 2006 till 2011 användes till exempel GM-soja i delar av den svenska grisproduktionen. Se också upp med produkter från Arla. De kan vara tillverkade i Danmark av dansk mjölk även om de har mycket svenskklingande namn som Åseda gräddost, och då har korna troligen ätit GM-soja.

Utanför Sverige används GM-soja i de flesta länder, både till mjölkkor och i kött- och äggproduktionen. Men ekologiska lantbruk använder GMO-fritt foder oavsett produktionsland, både inom EU och i resten av världen. Så ekocertifierade produkter är enda säkra valet om du vill köpa importerad mat producerad utan GM-soja.

Bli medlem för ett hållbart jordbruk

Trivs du också bäst i öppna landskap? Gör som 226 000 andra ekokämpar. Bli medlem för 24 kr/mån.