Skogsbränder och klimatförändringar – hur hänger de ihop?

Historiskt har stora delar av den svenska skogen brunnit regelbundet. Att tallar har tjock bark och högt placerade trädkronor är en direkt anpassning till att överleva brand, och i tallnaturskogar kan man ofta se spår av historiska bränder på träd och stubbar. 

Naturliga bränder i förmodern tid kunde vara omfattande till ytan men lågintensiva. De tog bort mark- och undervegetation vilket minskade risken för mer intensiva bränder. I det förmoderna landskapet fanns det också mer djur på bete. Detta gav ett öppnare landskap och skogar med mindre mängder brännbart gräs, vilket dämpade skogsbränderna. 

När skogen fick ett stort ekonomiskt värde på 1800-talet började man bekämpa eldens spridning mer effektivt. Då fick man även bättre teknik för brandbekämpning, markberedning som minskade behoven för hyggesbränning, samt ett större skogsbilsnät. Det ledde till en cirka 94-procentig minskning av arealen årliga skogsbränder i Sverige, jämfört med medelvärdet för åren 1350-1650. 

Samtidigt finns det flera växter, svampar och insekter som är helt beroende av brand för sin överlevnad. Ett exempel är brandnävan, vars frön behöver värmas upp av en brand för att kunna gro. Den effektiva brandbekämpningen har skapat brist på viktiga livsmiljöer, och därför utförs naturvårdsbränningar. Sådana bränder är alltid noggrant planerade och kontrollerade, och genomförs ofta i skyddade områden med lämpliga miljöer. 

Naturvårdsbränning är något helt annat än de oönskade och svårkontrollerade vildbränder vi riskerar att få se mer av i ett varmare och torrare klimat. 

Enligt WHO är Europa den kontinent som värms upp snabbast i hela världen. Det får stora konsekvenser, vilket de senaste årens extrema hetta, torka och skogsbränder vittnar om. Under sommaren 2026 har svåra värmeböljor och katastrofala skogsbränder härjat i bland annat Frankrike, Spanien och Grekland. Över 300 000 personer tvingades på flykt undan bränderna i södra Europa.  

Arealen skogsbränder i EU 2026, fram till 9 augusti, var cirka 529 000 hektar. Det är högre än under rekordåret 2025 och mer än dubbelt så mycket som historiskt medel. Bränderna har hittills kostat motsvarande 170-209 miljarder kronor för bland annat brandbekämpning, förlorade skördar, förstörda byggnader och infrastruktur. 

Allt varmare och torrare somrar bäddar för fler extrema bränder i Australien. Australien är ett av de länder i världen med störst biologisk mångfald. Landet huserar mellan 600 000 och 700 000 olika arter och många av dem finns inte någon annanstans. Bränder är vanliga i Australien och många arter är anpassade till dem. Vanligtvis är bränderna mindre i storlek eller intensitet, vilket gör det lättare för djuren att överleva.  

Många djur har däremot drabbats hårt när stora och intensiva bränder rasat under senare år. Bränderna i Australien under “Black Summer”, 2019-2020, drabbade en rekordstor andel av ekosystemens yta, med en inte tidigare skådad omfattning av extremt intensiva bränder. 1 miljon djur beräknas ha dött i bränderna, vilket har gjort att många sällsyntare arter hotas av utrotning. 

Under de senaste åren har medeltemperaturen ökat kraftigt i både Alaska och Sibirien, och allt mer av permafrosten har smält. Som en följd torkar marken ut, och sätts lättare i brand. Bränderna i Alaska 2019 kom efter en rekordvarm sommar, med de högst uppmätta temperaturerna någonsin i området. Varma temperaturer och starka vindar gjorde skogsbränderna i Sibirien 2019 värre än vanligt. Röken bredde ut sig över ett område större än hela EU, och nådde så långt bort som till Alaskas nordkust. I Kanada brann både 2023 och 2025 större skogsarealer än något år sedan 1970. Bränderna 2023 förtärde mer yta än motsvarande hela Götaland och Svealand tillsammans. I Nordamerika och Ryssland finns mindre möjligheter än i Sverige att släcka skogsbränder. 

Torvmarker i Indonesien sätts i brand för att röja mark till nya plantager för att möta världens behov av palmolja. Bränderna i torven är speciellt svåra att släcka, och släpper ut 10–100 gånger mer kol i atmosfären än en vanlig skogsbrand. Regnskogen på ön Borneo är världens äldsta urskog, och när den brinner upp förloras biologisk mångfald med oersättliga värden. Den går bokstavligen upp i rök. 
 
Den fuktiga regnskogen i Amazonas är inte en naturlig plats för bränder. Bränderna är ett led i avskogningen av Amazonas. De stora regnskogsträden huggs ner, lämnas att torka och sätts sedan i brand för att röja mark för bete, odling eller till och med gruvor. När skogen huggits ner ökar risken för att bränderna ska sprida sig, eftersom mark och växtlighet torkat ut. 
 
Bränderna i Indonesien och Amazonas är inte ett tecken på klimatförändringar, men de bidrar till att öka klimatförändringarna genom stora utsläpp av koldioxid som är en växthusgas. De våldsamma bränderna är också ett stort hot mot den helt unika biologiska mångfalden i dessa regnskogar. 

I svensk media hör vi mest talas om bränder i Europa, Australien, USA och Amazonas, men det brinner allra mest i Afrika. Bränderna där är dock annorlunda, de förekommer i odlingslandskap, och kan vara anlagda för att röja mark för odling. De anses i större utsträckning vara en del av ekosystemens naturliga kretslopp eller bevarande av kulturlandskap. Ett exempel är småskaliga boskapsskötare i Etiopien som regelbundet bränner ljunghedar för att förbättra möjligheterna till bete, något som också minskar risken för mer intensiva ljungbränder.